Generationsromanen – Betraktelser från Folkungagatan 114 11630 Stockholm är en serie betraktelser och tankar. Det är oredigerade små numrerade anteckningar om livet.
FÖLJ GENERATIONSROMANEN PÅ FACEBOOK!
Till dem som önskat ett smakprov:
Tjugotre. Det verkar kunna vara så att det är en seger att återvända hem över jul. Det verkar som att det är just i den sekunden man vänder hem. Andas in den gamla, välbekanta doften och känner segern. Segern om att man inte har fastnat där. På spårvagnen står en kille som började plocka ögonbrynen när vi gick i sexan. Johan Hedberg. Han har en dyr jacka. Och han ser på mig när jag gå förbi. Jag anar hur han fnyser. Men så tänker jag på segern i att återvända. Han har inget att återvända till för han har ingenting att åka ifrån. Jag avundas honom inte utan står rakryggad kvar. Fimpar cigaretten med foten och stiger på spårvagnen. Som en tunnelbana, fast ovan jord.
Sextio. Jag funderar på att gå med i viktväktarna. Stå med ett gäng fettos på vågen. Stirra dem i ögonen. Le elakt och vara nöjd med att jag är smalast någonsin. Då kan de stå i sina tanttrosor och avundas mina, i relation med deras, fasta skinkor. Egentligen behöver jag inte gå ner i vikt. Men jag behöver ett tidsfördriv.
Etthundratolv. Jag skulle kunna kyssa Kristian Luuks kala hjässa.
Etthundrafyrtiosju. Vi dricker två flaskor vin till Vicky Christina Barcelona. Vi dricker fyra glas vin på Snotty. Sen spyr jag i handfatet och får rensa upp det själv. Jag stjäl en kastrull utanför Stadsmissionen och sen går Dante Kinnunen hem till sig. Isabel gick hem långt tidigare. Hon spydde direkt när hon klivit av vid Odenplan. Det var söndag.
Etthundrasjuttioett. Pontus har aldrig stött på mig. Ibland irriterar det mig. Jag undrar om han inte attraheras av mig eller om han bara låter bli för att jävlas.
Tvåhundratolv. Om jag hade vetat att det skulle sluta såhär hade jag aldrig slängt snusen du lämnade på mitt golv. Då hade jag sparat den i en ask och använt den ibland när jag velat minnas dig.
Trehundraåttiofem. Frågan är om du har levt.
HÄR KAN DU LÄSA OM SAKER SOM HÄNDER KRING GENERATIONSROMANEN
Mer. Vill ha mer. Typ nu. Tack.
Och stilla undrar hur mycket om ens något, man vågar lägga ut på nätet av ens mästerverk? Rubbet eller inget? Eller bara smakprov?