MY LITTLE COPY

Här samlar jag saker jag skriver men som kanske inte har någon egentlig mening, men som jag tycker är bra.

Copywriter övning: tonalitet och påverkan
Välj en skiva.
Skriv en text per låt. Börja direkt, sluta när låten är slut. Börja på nästa när nästa låt börjar och så vidare.
1. The Joy of DH Lawrence 4:23
Det verkar inte finnas något att komma hem till längre. Det har mörknat utanför och träden har inga blad längre. Det kanske är för att det är höst Emerentia, det borde du kunna räkna ut. Men det kanske inte verkar så, för solen lyser ju fortfarande, och det är egentligen inte så kallt som det borde vara. Per Hagman sa att det skulle vara en schlager att komma hem, men du verkar finna det mer en schlager att resa bort. Du ser på vägen som du lämnar hellre än den du tar dig till. Som om att du inte skulle vända om. Trots att du vet att du kommer göra det. Vända om för att kunna ta dig bort igen. Som att du njuter av att inte känna dig hemma någonstans. Se på mig tänker du. Det finns inga vägar bort och om du vill ha mig tar jag mig dit du är på en sekund. Så tänker du. Att du ger någon allt för lite uppmärksamhet.

2. Dusk Settles In 2:06
Det finns dagar då du vaknar och inte förstår att du vaknat. Det finns ju dagar då livet i sig är en välsignelse men som inte riktigt får en att må bra ändå. De dagar man förstår att det faktisk kan vara helt okej. Eller inte alls okej. Eller dagar då man vaknar och allt är så perfekt att man gör allt för att det inte riktigt ska vara riktigt lika perfekt. Som att man inte riktigt förtjänar det riktigt perfekta. Men alla förtjänar ju det perfekta. Alla förtjänar ju framtiden. Alla förtjänar att känna att man har den framför sig, framtiden.  Du också.

3. The Breaking Of Waves 4:36
Det är så tyst i början. Det är så tyst att du inte riktigt förstår. åh jag vill stå på ett tak med armarna ut från sidorna och känna vinden mot ansiktet. Inte en tanke på att hoppa, men kanske en tanke på att falla, på att känna en kittlande känsla i magen. För att ha känt den en gång i alla fall. Pirret. Det som infinner sig när man vågat. Det kanske skulle vara enklare att våga någonting annat. än att vara höjdrädd och stå på ett tak i New Yorks centrum. Eller så är det en utmaning i sig. Det kan man inte så noga veta innan det är gjort. Hur många har hoppat tänker du. Hoppade han du kände som inte kom tillbaka. Eller är han bara borta. Hur försvinner en person. Hur många har försvunnit men kommit tillbaka. Eller är det en ren omöjlighet. Kan man komma tillbaka om man försvunnit? Eller är man bara borta?

4. The Nylon Walz 2:56
Hej Emerentia.
Tror du verkligen att någonting kommer att göra skillnad. Tror du att du gör någon skillnad egentligen? Eller spelar alla människor lika liten roll om de inte är tillsammans? Tror du verkligen att någonting kommer att göra skillnad? Minns du inte hur du tänkte för så längesen, du tänkte att det inte spelade någon som helst roll om du levde eller inte. Det låter kanske sorgligt såhar i efterhand, men minns du inte att det var just så det var? Det fanns ingen plats for dig. Det fanns ingen framtid tänkte du. Du tänkte så. Du kanske var elva år då. Det låter ännu sorgligare nu när jag skriver det. För det var ju sant. Det är ju sant. Du minns val? Du minns väl? Påminner någon dig någonsin om det? Om alla tankar du hade som barn. Du är fortfarande ett barn Emerentia. Du är ingenting annat än ett barn. Någons barn. Dina föräldrars barn. Leif och Isabell Lunds barn. Som de kämpade for dig. Som de kämpar for dig. Som du är skyldig dem att kämpa for dig.

5. What Drove Her Shivering Into The Cold, Cold Sea 4:27
Men du, det är ju som det är, och livet, det går vidare, trots att alla som var med när ditt började kanske inte är kvar. De kanske har lämnat, de kanske redan påbörjat någonting annat. Men du måste förstå, att de fortfarande står vid sidan om och hejar och skriker ditt namn, även om du inte ser dem, även om du inte ser dem står de där bredvid när du springer ditt livs lopp. Och livet. Livet det är nu. Ingen annan gång. Bara nu. Du får nog ingen annan chans än den här. Din chans är nu. Din bästa tid är nu. Ditt livs lopp är precis i den här sekunden. Så spring nu. Spring även om blodsmaken gör sig påmind och om lungorna inte verkar hålla. De kommer att hålla. Du kommer att klara dig. Inte ens med nöd och näppe. Du. Du kommer att klara dig galant. Det kan jag lova. Av allt jag är värd. Du kommer klara dig.

6. The State The Sea Left Me In 4:15
En, två, tre, på det fjärde skall det ske. Pappa står och tittar på dig nu Emerentia. Han räknar ner. Du har övat på det hela veckan. Du har övat på att hoppa från den Indiska bassängkanten hela veckan. Och nu gäller det. Du måste hoppa. Mamma har sett dig göra det flera gånger. Och Wilhelmina. De har sett dig allihopa, utom pappa. Du springer fram till bassängkanten men stannar precis innan den tar slut. Luften går ner i lungorna. Du säger. En gång till! Alla ler. Du också. Du vet inte att du nästan tjugo år senare skulle önska att ni hade det på film. Inte for att du skulle titta på det. Utan för att det skulle finnas där. Bevis på att du till slut vågade. Efter tio försök fram och tillbaka. Efter att din lillasyster vågat och gjort det flera gånger om. Efter att mamma fått säga >du klarade det ju igår<. Att du vågade, oavsett hur lång tid det faktiskt tog. Du gjorde det.

7. Thru Thick Night 2:58
Godmorgon ljuset, tänk att livet kan vara så här ändå, att livet kan verka så ljust och klart och självklart. Man ska ju inte ta någonting för givet, det lär man sig från starten. Man ska jobba för att få det man förtjänar. Inget mer. Ingenting mindre. Men ibland kan det vara skönt att bara ställa sig upp, sträcka ut armarna från sidorna och känna hur luften fyller lungorna. Så att man andas in och känna att allt är precis som det ska vara. Att allt är precis som det alltid varit. Vi är här. Jag är här. Ljuset går upp om mornarna oavsett vad som händer och det går ner om kvällarna och i parken kvittar fåglarna. Och utan fåglarna, då vore det nästan alldeles tyst. Förutom bilarna. Och båtarna. Och livet. Och du.

8. With Its Dar Tail Curled ’round the Garage pt. 1 2:09
Det är lite som en milslång väntan men som inte är mer än någon kilometer. Som när man hoppas att någonting ska ta lång tid, men vips! Går snabbt. Som en bok man vill läsa, men inte vill ska ta slut. Som en kyss man inte tänkt kyssa. Eller bara som en dröm man vill fortsätta drömma.  Trots att den redan tagit slut.

9. The Sea Walz 4:36
Dimma är bara ett moln som strandat på jorden. Ett moln som bara är här på besök. Någon kanske undrar varför. Någon kanske svarar: det bara är så. Någon kanske rycker på axlarna. Någon kanske säger: det bara är så. Det kanske blir tyst när någon kanske inte säger något. För de är här för att minnas. De är här för att minnas dig. För att minnas att vi en gång i tiden var flera. Att vi är några färre. Att några inte finns. Du finns. Emerentia, du finns. Glöm inte det. Det kan bara du ändra på. Du är ditt ansvar. Du kämpar för dig. Någon kanske undrar varför. Någon kanske säger: det bara är så. Någon kanske rycker på axlarna. Någon kanske säger: det bara är så. Du kanske tänker: det bara är så. Det bara är så. Det är så det är. Dimman är bara ett moln som strandat på jorden. Ett moln som bara är här på besök.

10. The Lingering Procession 4:00
En person ligger i solen som strilar genom persinnerna. En person ligger i solen på golvet. Håret kastar smala skuggor på golvet och väggen och det vandrar skuggor från prismorna i lampan ut med väggarna. Om man kisar kan man låtsats som att man är på disco. Eller i en biosalong från förr. Eller kanske på Titanic precis när alla tiotals människor dansar som vackrast och klänningarna krispar. Eller på en äng där ingen gått på länge. Så är det nog. Det är en äng som ingen gått över på länge. Den är grön och orörd. Och solen strilar genom molnen, precis om den gör genom persiennerna i stan. Men nu är vi på en äng. Och allt luktar sommar och det enda som hörs är en barnkör. Fast med vuxna.