NÄR JAG BLIR STOR VILL JAG BLI SOM MIN PAPPA, FAST MED LÄPPSTIFT, HÖGKLACKAT OCH BRÖST.

Jag kan inte hjälpa det, jag läser Eva Sternbergs text igen. Jag läser om hur om inte uppmuntrat sina döttrar att bli styrelseledamöter och generalsekreterare. Att hon inte uppmuntrat dem att bli män. Och jag blir helt från vettet.

Alltså på riktigt kvinna. På riktigt Eva Sternberg! Hur sjutton tänker du?

Jo- jag förstår- du tycker inte att man ska förneka sitt kön, att en tjej inte ska behöva bli man. Det stämmer, det vore ju för jäkla tråkigt. Och ja, det finns många kvinnor som säger att de inte upplevt något förtryck. Många av de kvinnorna (i alla fall av dem jag mött) beter sig precis som män.

Men Eva, vill du att dina döttrar ”bara” ska ha fött barn och servat sina män? För vet du, det är ju precis det du förespråkar.

Det är tragiskt Eva Sternberg att du tycker att sitta i styrelser och ha ett välbetalt jobb är lika med att vara en man.

Jag tillbringade hela november i Indien, jag bodde hos ett par, som jag brukar kalla mina gudföräldrar, de har två döttrar, den ena har flyttat till LA och den andra bor kvar i Mumbai. Ashima, som bor kvar ska snart starta eget med några tjejkompisar, så vi pratade mycket om det, om hur tjejer faktiskt i hela världen börjar ta för sig, tack vare stöd och öppna sinnen, attitydsförändringar och microlån.

Det som flest gånger dök upp i dehär samtalen var våra föräldrar. Hur de ända från vår födsel (Ashimas föräldrar har också två döttrar, precis som mina) inpräntat i oss att vi kan göra precis vad vi vill. Att vi har hela världen framför våra fötter. Att vi kan starta eget. Att vi kan få bra jobb. Att vi kan bo själva. Att vi kan bli precis de personerna vi själva vill bli. Trots att vi är tjejer.

Om vi blir hemma med våra barn eller generalsekreterare för FN har alltid varit helt upp till oss.

För vi har själva fått avgöra.

För vi kan göra precis vad som helst. Vad vi än tar för oss.

Och vi kommer göra det precis lika bra som en man, utan att för det bete oss som män.

Och det har vi vetat hela våra liv.

Precis som våra killkompisar.

Tack mamma.
Tack pappa.
Tack Somesh, Usha, Uma och Avniash.
Tack alla andra som är så bra att hela mitt hjärta blir varmt och fint trots att det är metervis med snö utanför.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s