MINA VÄNNER

Nu tänkte jag göra som så att jag presenterar mina vänner. Gamla och nya. Och så några som jag gärna skulle bli kompis med.
MALIN GABRIELLA NORDIN

Malin och jag träffades när vi kanske var 14. Eller 13. Jag minns inte riktigt. Men jag minns att hon hade page. Och att hon kallades för Hiroshima. Jag har önskat att jag varit Nagasaki sen den dagen. Så att det liksom skulle vara mer självklart att vi var vänner. Jag har skrivit flera sidor om Malin. För att hon betyder så mycket. Och för att jag tycker så mycket om henne. Och för att jag vet att jag skulle gör vad som helst för henne. Ibland ringer hon mig när hon sitter i taxin hem och då lägger jag mobilen på kudden och pratar tills hon är innanför dörren. Andra gånger dricker vi vin på min balkong.

EVELINA HULTQVIST

Evelina och hennes tvillingsyster Emmeli började på Schillerska samtidigt som jag. De första veckorna trodde jag att det var en och samma person, men med olika hårfärg varje dag. Jag minns hur jag tyckte att de var de häftigaste jag någonsin träffat. Sen en dag var de plötsligt borta från skolan. Och sen, något år senare, träffades vi igen. Och jag minns inte hur det hände, men jag minns hur jag så hemskt nervös en kväll hos min pojkvän lyfter luren och ringer Evelina efter att ha fått hennes nummer av Patrik och när hon svarar läser jag den förnedskrivna texten jag skrivit för att inte komma av mig. Hon ville följa med mig den kvällen och fota Lambchop.

ALEXANDER GUSTAFSSON

Det finns inget dokument om hur Alexander och jag träffades, för det gjorde vi inte, vi började chatta på Facebook och utböt långa fraser hela nätterna när jag var olycklig och värd någonting. Alexander illustrerar de finaste av illustrationer och ibland fascineras jag av att han är så liten men gjort så mycket. Men så minns jag att han bara är ett år yngre än mig och det är ju inte så stor skillnad. Ibland har vi låtsats att jag är hans storasyster. Jag vet inte varför vi gör det egentligen. Det kanske mest är en rolig sak. När Alexander blev kär försvann jag lite ur hans liv. Det är lite tråkigt att ha kära vänner när man själv inte alls är kär. De är ju så lyckliga. Om jag får bestämma är Alexander alltid lycklig. För evigt. Och jag vill nog vara hans kompis ändå. Så nu har vi lovat varandra att inga tjejer eller killar får komma emellan. Det är en bra överrenskommelse.

CARINA ÖSTLUND

Carina var det finaste jag sett. Jag tror att jag kanske var en sisådär, femton när jag såg henne första gången. Det var på P3guld och jag var stum av förundran med alla musiker och kändisar. Jag var helt säker på att Carina var sångerska i världens koolaste band som jag missat. Det var hon inte. Några år senare träffades vi i en reception på en reklambyrå. Hon hade gillat mig direkt sa hon. Jag gillade henne redan innan, men det visste hon inte. Ibland när vi är ute tillsammans frågar folk om hon är min syster. Varenda gång tvekar jag och vill säga ja.

JONAS BERG

Jag var tio år och dödskär. Jonas hade världens blåaste ögon och sommarens blondaste hår. Han var inte alls kär i mig som jag var kär i honom. Sen var han kär i mig, och jag var inte kär i honom. Och sen så var vi tillsammans ett tag, hade körtelfeber och tog studenten. Men så gjorde jag som vanligt och var elak.  I några år var jag rädd att jag dödade honom. Men sen så träffades vi och i somras badade vi mitt i natten och satt vid bryggan och dinglade med benen igen. Tolv år senare.

ANNA VIKSTRÖM

Jag har känt Anna sen hon föddes. Innan det var jag bästa vän med hennes bror istället. Idag hörs vi inte så ofta och hennes bror är förlovad. Men ibland tänker jag att det inte spelar någon roll för vi vet ju att vi finns där hela tiden. Som en syster ungefär. När Anna var sexton firade hon sin första jul utomlands, ensam. Vi hade en tradition innan det att hon sov över hos mig 22-23 december, men efter det året blev det inte så. Jag saknar henne kvällen den 22e.

AZRA OSMANCEVIC

Efter gymnasiet fick jag panik. Så då hoppade jag på en kurs i Geografi, för jag tänkte att jag ju var bra på det i gymnasiet. Alla på uppropet hade foträta skor och sånadära byxor man kan göra till shorts. Utom två tjejer. En av dem var Azra. Vi hade högklackat på exkursionerna och klättrade berg i regn och kjol. Och så slickade vi på stenar i ett halvår tills vi kom på att det inte alls var så intressant som vi trodde.

Och så de som jag så gärna skulle vilja lära känna bättre, eller kanske bara hitta tillbaka till:
EMELIE STORM, PATRIK CARELAND, FREDRIK ÅSLUND, EMMELI HULTQVIST, NIKLAS MELLGREN, PONTUS TENGGREN, JOLINE OLSSON, ANNA TASCHA LARSSON, GABRIELLA LILLIESKÖLD, MALIN BERG, MAGNUS OLSSON, DANIEL ESKILS, MARTIN EHRENCRONA, JOCKE WALLGREN

Annonser

7 thoughts on “MINA VÄNNER

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s