AMBITIONSNIVÅN ALLAN

Ibland slår det mig att jag är alldeles fruktansvärt bra på saker. Som att komma på nya saker. Idag kom vi på en ny sak, Malin, Charlotte och jag, och förra veckan kom jag också på en massa nya saker. Men i alla fall. Idag var jag i butiken hemma hos mig, de bygger om nu, så allt är sådär väldans jobbigt rörigt. Jag gillar det inte alls. Men i alla fall. Min butik är alldeles fruktansvärt dålig på allt vad vegetariskt och icke-animaliskt heter. Men så kom jag på det. Jag gör eget pålägg. Bättre än Tartex, billigare än allt annat.

Såhär gick det till:
Jag tog en burk stora vita bönor.
Några skvättar rapsolja (man kan säkert ha olivolja, men jag har köpt ICAS egna och den smakar liksom så himlans mycket oliv att det blir äckligt)
Lite timjan och lite basilika. Färsk som tusan, alldeles ny ur butiken.
Och så salt och peppar och lite andra kryddor.

Nu kanske ni tycker att det låter så väldans likt hummus, ja, det kanske det, gör, men det hade jag inte en tanke på här hemma när jag gjorde det serrni.

Sen var jag mindre ambitiös med diskningen. Den kan vänta tills imorgon. Det blir bäst så tänker jag.

Förutom att vara någon slags fantasifigur i köket har jag tränat idag. När jag stod på trampmaskinen läste jag SONIC. Jag har alltid känt att SONIC är en kool tidning, en tidning jag vill lägga fram. Nu börjar jag tycka att den är jättetråkig. Men jag blev intresserad av Peter Morén, han har ju gjort en skiva på svenska nu och allt. Jag gillar svenska, kanske världens vackraste språk efter polskan (som jag inte alls förstår)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s