FLICKAN UTAN MINNEN

Ibland dyker det liksom upp ett helt gäng tankar och minnen i huvudet. Det finns liksom saker man inte tänker så mycket på i vanliga fall men som man tänker på ibland ändå. När andan faller på.

Jag har inte 1000 minnen från mina skolår, min hjärna har förträngt det, förpackat det i en svartlåda, men en herrans massa lås och sen har jag slängt alla tusen nycklar. Ibland hitta någon annan dedär nycklarna. De tar upp dem och låser upp lådan. Då poppar saker upp i huvudet. Saker som jag glömt. Som hur Olle Törnqvist drog ner mina byxor i gympasalen. Eller hur Alicia Smith alltid sa >Inte för att vara dum alltså, men dina byxor är inte så snygga<. Eller hur någon skrev >EIVOR ÄR EN JÄVLA HORA< och signerade med mitt namn på dörren till musiksalen. Saker som jag egentligen inte alls vill minnas. Saker som jag på vägen hem, när jag drog skorna i marken och gruset bildade små vikar, bestämde mig för att aldrig älta.

I all evinnerlighet har jag ältat. Jag har dragit allt fram och tillbaka flera gånger. Vad var det som blev fel egentligen? Var det något jag gjorde? Var det något jag sa? Vad var det som gjorde mig så mycket annorlunda än alla andra i min klass när allt begav sig 1994.

Saker jag kommit på som gjorde mig annorlunda:
jag hade ett himlans konstigt namn
jag hade så många namn
min pappa var utomlands mycket
min mamma sydde min gympapåse
jag hade inga riktiga gympaskor förrän i tvåan
jag tyckte bäst om att vara med vuxna
mamma köpte mina stretchjeans på Lindex istället för på JC

Varje rast bad jag om att få vara inne och vattna blommorna. Jag minns hur jag försökte ta på mig skorna i ultra-rapid så att allt skulle ta så mycket längre tid.

Överlag har jag lyckats glömma och förtrycka det mesta, men när det dyker upp färgar det mitt sinne och det finns dagar då det enda jag kan tänka på är hur jag hade varit om jag inte varit med om det jag varit med om. Hur annorlunda hade jag varit? Hade jag mått så mycket bättre? Hade jag gjort det jag gör? Kanske inte.

Men det finns inte en sekund av en minut som jag önskar att jag inte hade varit elva och önskat att jag vågade ta mitt liv.

Jag önskar att jag hade övat mig på att sminka mig och gjort andra saker som jag antar att de andra tjejerna gjorde i den åldern.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s