KÄNNER NI PEPPEN?

Det gör jag! Ända sen igår! Fick äta Piggelin för att kunna sansa mig. Det kanske låter konstigt, men så är det!

I alla fall, ikväll, ja ikväll spelar Emelie och jag skivor. Åh herregud vad roligt! Vi har det alltid så roligt Emelie och jag. Felipe ska göra sin DJdebut också, så det finns inga undanflykter att inte komma.

Ja, vad mer vill ni veta? Hur det gick på fotbollen igår? jag släppte in 5 mål. Det kändes inte så roligt. Men men. Dessutom gör min fot lite ont och knäna är uppskrubbade. Men det kommer läka också. Så det är bara att vara på’t på torsdag i Tanto!

Nej, nu är det dags att åka till kontoret för ännu en dag i idéfabriken.

Annonser

DET VAR VÄL SJÄLVA FASEN VAD ALLA ANDRA JOBBAR

Jag riktigt hör hur de knapprar på tangenterna alla andra på kontoret, trots att v sitter en bit ifrån. Herregud vad de skriver. Skriver och skriver. Jag hade också velat skriva så mycket. Så snabbt och så intensivt. Det gör jag inte. Jag funderar över saker. Saker jag lovat. Saker jag planerat och hur seriöst man ska ta förslag som man får när man är ute. Jag har en tendens att ta alla förslag och alla överrenskommelser för seriöst. Det leder ibland till dåliga saker. Och andra gånger till bra saker. Som att jag bakar när jag lovar det klockan kvart i tre på natten, för att jag ju lovat det. Eller som att jag kommer i matchande outfit, eller att jag går runt i en våtdräkt en hel kväll som ett vad. Eller att jag klättrar över en port och hoppar in på gården och sen klättrar tillbaka igen, bara för att någon sa att jag inte skulle våga. Axel har tydligen fotograferat vi tillfället. Jag vägrar att titta på bilden.

Men sen finns det ju dedär andra tillfällena. När jag är så himlans pepp och liksom säger saker, säger att jag ska göra saker. Som att flytta långt eller åka på semester veckan efter eller ja, gud vet vad. Eller när jag får för mig att stanna i Indien några veckor till eller när jag bestämmer mig för att starta byrå.

Och visst ska vi boka resa till Amsterdam?

Inga problem! Vi åker till Ungern och hälsar på!

Och ja, klart jag flyttar till Argentina, oavsett vad Sverige erbjuder mig. Ja, jag är seriös. Det lovar jag.

Vi gör dendär musikvideon de frågade om, det klarar vi!

Detdär grupparbetet, det gör vi väl i helgen?

Men Kajsa, visst ska vi starta byrå?

Ja, men herregud jag är jättesugen på att byta min fina lägenhet mot en femma som vi delar på, sju-åtta personer!

Jag älskar att spontant komma på knäppa saker. Eller planera saker. Jag planerar hela tiden. Jag har planerat nästan hela våren, och nästan hela sommaren, och nästan hela livet. Men det kommer inte bli så. Förut när jag träffade någon gjorde jag alltid en The Sims-familj åt oss, för att se hur det skulle gå. Att jag fortsatte vara tillsammans med Markus efter att vi brann inne i The Sims är ju ganska konstigt nu när jag tänker efter. Jag borde definitivt ha gett upp direkt när det hände.

Så, med detta sagt, här är det vi tar tag i idag:
Rensa datorn på skit
Jobba mappen
Ringa några samtal
Läsa Filter

SAKER JAG PLANERAR OCH VÄLDIGT GÄRNA SKULLE VILJA GÖRA

1) Ha valvaks-fest i september
2) Bjuda på våfflor varje söndag
3) Flytta till något land i sydamerika och jobba på reklambyrå
4) Flytta till sydamerika och blir revolutionär
5) Ha balkongfest när solen lyser och man kan dricka rosé på balkongen
6) Ta av mig strumpbyxorna
7) Ha en födelsedagsfestival med Konie

ALLA BARA PRATAR ”ÄR DET SANT” OCH ”JAG HAR HÖRT OM DIG”

Det sägs så mycket saker här i världen. Ibland är det ju liksom bara skönt att inte lyssna. Och andra gånger vill man bara lyssnalyssnalyssna. Så är det ju.

Ibland kommer jag på mig själv med att vilja veta vad precis alla tycker och tänker om mig. Och ibland får jag reda på det. Då blir jag ibland alldeles hemskt ledsen och andra gånger blir man alldelesalldeles jätteglad.

Gabriella till exempel tycker att jag är det sötaste som finns, hon fnissar åt att jag städar i klänning och förkläde och i högklackar för hållningen. Men sån är jag.

Sen finns det de som tycker att jag är för svår, att jag inte bjuder till, att jag biter ifrån. Att jag är för sur hela tiden.

Varje dag tänker jag på hur jag uppfattas, jag själv är ju det enda jag har. Så jag tänker mycket på det. Som när jag skulle träffa Katrin Z första gången och titta på kontoret, då hets noppade jag ögonbrynen för att jag hört att hon hatar ansiktshår och sånt. Så istället kom jag dit med svullen panna och bakfylle-ångest.

Det finns andra saker man kan göra, som att niga när man går på bussen, och säga godmorgon i tunnelbanespärren. Sånt gör jag. Och ibland gör jag hoppsasteg när jag går på Katarinavägen. Eller sträcker ut benen när jag cyklar på Folkungagatan. Sånt som gör en lite glad. Och när någon säger lite, så visar jag yttepyttelite med fingrarna framför ögonen. Och byter om till prickiga strumpbyxor när jag springer hem mellan Dovas och skolan.

Jag skulle önska att alla i hela världen tyckte om mig, men jag orkar inte anstränga mig. Allt jag gör ska jag ju göra för att jag vill göra det. Så jag gör så. Beter mig precis som jag vill. Ibland är jag efterhängsen och jobbig och ibland låser jag in mig i min lägenhet och ligger i vardagsrummet på trasmattan och lyssnar på Pavarotti.

Sån är jag.