ATT SKRIVA EN PRESENTATION AV SIG SJÄLV vs ATT LÄNGTA EFTER ETT VAKUUM

Att skriva i en antalogi är en ny grejj för mig, jag är inte speciellt bra på film, men ska trots det skriva om just en filmkaraktär, så för att klara det lyssnar jag på andra i min omgivning som är bättre på film än mig. Men det finns en sak som jag är sämre på än just film. Det är att presentera mig själv på ett proffsigt sätt.

Förra gången jag skulle göra det, det var nog 2007, då fick jag be Mutta göra det åt mig. Då såg det ut såhär.

”Hej kära rockfotobesökare!
Emerentia vände sig till mig när hon skulle skriva en biografi till sidan då hon tyckte det var svårt att beskriva sig själv. Och det känner i alla fall jag förståelse över.

Jag lärde känna Emerentia för drygt ett år sedan och sedan dess har hon lyst upp min vardag genom att hålla mig sällskap på konserter, genom osammanhängande mail där hon aldrig klarar av att svara på frågor och genom att skriva små fantastiska betraktelser på sina bloggar, i klubbguiden Djungeltrumman, i GP och även för P3.
Idag är hon 21 år, bor i Göteborsgstadsdelen Haga med sitt gosedjur Richie Hawtin och jobbar på Forsman & Bodenfors. Dessutom så levererar hon texter till er läsare också. Hoppas ni gillar henne lika mycket som jag.
/Mattias Hjortsberg.

Nu har jag flyttat till Stockholm och pluggar till copywriter på Berghs. Jag har tagit med mig Richie, bytt Haga mot Söder och när jag inte pluggar sitter jag mest och skriver obegripliga små texter eller talar om känslor.

Bäst just nu
Soundtrack Of Our Lives spelning i Karlskoga
Laakso – Stay Tuned To My Love
PSL-bloggen”

Ingenting av detdär stämmer längre, jag hatar Laakso-låten och jag bor inte med ett gosedjur.
Jag har snart pluggat färdigt och jag skriver inte för 1000 olika tidningar. Idag gör jag nästan ingenting. Jag är avgångsstudent på Berghs, jag skriver lite när jag vill, jag har skrivit en bok och jag är feminist. Det är ungefär vad som får plats i mitt liv. Det och vin på min balkong och TVspel om nätterna och en dröm om ett virrvarr av hår på huvudkudden bredvid varje morgon eller ihopslingrade ben som bildar vakuum för att de ligger så tätt ihop.
Så nu undrar jag om jag verkligen kan skriva så. Att jag längtar efter ett vakuum.
Jag sprutar ur mig saker idag, det beror på den pyrande ångest jag bär inom mig för dagen. Jag ska snart skriva om Per Hagman.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s