ÅH HEJ EMERENTIA HETER JAG OCH JAG FRÅGAR EFTER DEJTER PÅ ETT GAMMALT HM-KORT

Ja, så vart det sagt då. Det skulle aldrig bli något, jag visste ju liksom det från början, men så tänkte jag, i sekunden jag gjorde det att det kanske skulle kunna vara något ändå. Han hade ju bra musiksmak tänkte jag.

Det är ju så svårt sånt där, ibland sitter man och väntar i flera månader, andra gånger händer ingenting eller så står tusen åter. Det skrev min pappa till mig när Vampyren gjorde slut, att det stod tusen åter, jag tänker på det bland och förundras över hur dum min pappa kan vara. Han har ju helt fel. Här stod bara jag och grät i flera veckor och nu är man glad och lycklig och ja, allt som hör till.

VARDE LJUS

Idag har jag fått in min nya soffa, den är så lite och pimpinett att jag inte vet vad, rosa är den också. Från Carl Malmsteen och det var en alldeles förträfflig julklapp jag fick av mina föräldrar men som inte kunnat komma upp till Stockholm tidigare eftersom min gamla klump Chesterfieldsoffan inte fått stryka på foten förrän nu.

Men nu står den här och jag sitter i en fåtölj bredvid och bara iakttar den. Den är så fin, så fin.

Mer då? Det är skolan för hela slanten, en helt fullspäckad slututställning. Och så är mamma och pappa här, ikväll ska vi äta på Folkbaren har jag tänkt mig och sen ska vi fira Anna som fyller år!

Det var det det, lite snack om en soffa. Nu ska jag gå ut och gå. Det är ju lite sol.

NÄR DÖDEN BLEV JULI OCH ALLT FÖRÄNDRADES

Jag grämer mig inte så mycket lägre. Jag hatar att jag gjorde dig illa. Att du började må illa. Men jag hatar också vad du gjorde mig. Hur du bagatelliserade det. Jag förstår att det blir så, för ja, herregud, man träffar ju andra, och man blir kärare än någonsin tidigare. Någonstans minns jag ju ändå hur du gråtande sjöng att jag betydde allt på denhär sidan döden. Nu nöjer jag mig med att det är på denhär sidan juli. Det är ganska fint också. Du kan ju sjunga den på min begravning om jag dör först.

SLUTUTSTÄLLNINGAR OCH DET FAKTUM ATT MIN PEKTÅ ÄR LÄNGRE ÄN MIN STORTÅ

Det är sant, jag vet inte hur det kommer sig, men jag vet att det kallas för träskfötter. Det lärde jag mig ur en bok som jag tror att Peter Pohl skrivit, det heter Jag, jag, jag eller något liknande, och passar min egoism helt perfekt. I alla fall, där säger de träskfötter. Så jag vet. Jag vet att det heter träskfötter, och jag vet att jag har det. Så nu måste jag skriva till det i min såndära kontaktannons. Att någon måste älska mig för den jag är, och för mina träskfötter.

Igår hade vi vernissage på slututställningen, så nu vill jag mer än välkomna alla andra att komma, det vore ju trevligt och roligt. Om ni ville komma, på lördag it is. Då är ni mer än välkomna!

I natt när jag kom hem sov pappa i min säng och jag fick krypa ner och sova skavis med honom, det vart ju himlans trevligt och fint att vakna och han hoppade upp och gick ner på ICA och köpte frukost till mig. Idag kommer mamma och inspekterar min städning, pappa berätade att han städade lite på toaletten igår, så att hon inte skulle få ett utbrott. Nu hoppas vi alltså att det inte blir något utbrott.

Idag har Malin sin utställning och då ska vi ju självklart gå, mamma, pappa och jag!

Nu ska vi ta på oss kläder här hemma och sluta skrota runt i I ❤ NY-tshirts och istället se anständiga ut.

HUR MYCKET SNOR FÅR DET PLATS I EN NÄSA?

Ingen som helst jävla aning faktiskt. Men mycket det är det. Så mycket att jag svär uppenbarligen. Jag tjyvar Pontus från jobbet idag, chattar lite med honom och postar filmer han bara kan se utan ljud.

Mer då? Jag har gjort lite mer på min CARGO. Ser ju inte sådär vidare bra ut, men vad gör man inte för konsten, reklamen.

Ja, annars händer inte mycket, väcktes klockan 4:40 av ett sms om att jag verkar ta mycket mediciner för tillfället. Det var ju trevligt med den upplysningen vid den tiden. Sen var det svårt att somna om och jag vaknade runt niotiden när det väl var dags att äta några av dedära pillrena. Så det gjorde jag, och nu ligger jag och väntar på att få äta riktig föda. Det måste man också förstår ni, men man får inte göra det på direkten.

Så istället dricker jag saft och postar videos på mig själv på Facebook. Carina till exempel, hon fick den här. Den fick hon för att jag bär en klänning jag fått av henne.

Nej, kompisar, nu gör vi mannagrynsgröt, vissa kanske tycker det smakar välling, jag tycker det smakar gott.