OCH SÅ KOM ÅNGESTEN!

Hur det känns att ha gått ut Berghs idag, två dagar senare, och en dag från arbetslösheten? HELVETESJÄVLASKIT. Precis så känns det, och då svär jag inte så ofta och när jag gör det svär jag mest för att det låter roligt. Som i bemärkelsen ”det var väl ett jävla liv” när min mamma kommenterar något.

Så, idag ägnar vi oss åt viktiga saker, som att skriva listor och ringa samtal.

Jag väntar på att Alexander ska ringa. Vi ska prata om ett bokomslag, ett boksläpp och en vernissage. Det kommer bli bra det här till slut. Allt ordnar sig.

Ny tatuering: >Lugn, det ordnar sig< spegelvänt över bröstet. Som en liten påminnelse bara.

Vi dammar av denhär dagen till ära. Herregud. Mamma tror att det är filmen som gör att det går dåligt, att jag verkar vara kristen och frikyrklig med mitt vita nattlinne, den Frälsningsarméliknande sången och Jesustavlorna på väggen. Jag kan säga er att det är jag inte. Jag är inte ens med i Svenska Kyrkan. Men jag önskar ibland att jag vore det. Så att jag hade någon att luta mig mot. Och varför skulle det inte kunna vara Gud?
I alla fall. Här är den.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s