DET HÄR MED ATT SKRIVA SOM JOBB

Eva frågade mig om jag inte kunde skriva lite om att vara och bli copywriter. Jag har ju just blivit coopywriter så att skriva om hur det är att jobba som det är lite svårt, för det har jag bara gjort under några få veckor när jag haft praktik. Men jag vet hur det är att jobba med att skriva. Att skriva som jobb.

Ibland är det det absolut bästa som finns, att skriva alltså. Jag skriver mest hela tiden. Jag skriver i block och på datorn och jag skriver lappar till folk jag tycker om och jag skriver sura lappar till brevbäraren och ja, gud, vet vad. Jag skriver. Men när man får detdär pappret om vad man ska skriva. Eller när man får någon man inte känner att skriva till. Som ”tjejer åldern 13-16” Då är det himlans lätt att det tar stopp.

Det handlar om att väga varje ord, motivera varje ord, men samtidigt inte gör det för svårt för sig. Det är bland det svåraste tycker jag. För ibland liksom ser jag på en mening jag skrivit och älskar den. Några veckor senare hatar jag den. Då är det ofta för att jag jobbade för mycket med den. Att det inte kom naturligt.

Nu vet ju inte jag, men jag tycker att det är viktigt att hitta sin egna röst. Så att man själv vet hur man låter och varför. Nu kanske någon tänker att man måste använda korrekt svenska, ja, det måste jag ju, till viss del. Speciellt i skrivna annonser, annars kommer ofta en hel hop gamla tanters brev om att det är en dålig annons. Så det kan vara smart att skriva korrekt just då. Annars tycker jag att man ska göra lite som man vill. Tänja gränserna kanske man kan säga. Jag tycker inte om kommatecken. Jag gillar punkter. Och utropstecken, sån är jag. Och som Please Copy Me frågade för ett tag sen så tycker jag att det är okej med svordomar i annonser, om det blir bättre så.

När man skriver andra texter än reklamtexter, då ska man ju fånga läsaren på ett annat sätt. Då tycker jag att det är viktigt att bilda sina egna uttryck. Det finns inget tråkigare att höra referenser som man redan hört. Så gör dina egna.

Usch, jag trivs inte riktigt i denhär positionen känner jag, att skriva om att skriva, eller skriva om hur man skriver. Jag förstår fortfarande inte att inte alla människor kan skriva. Det har alltid varit så. Jag har alltid skrivit framför att prata. Jag väger aldrig hur jag skriver, det bara kommer. Om det är svårt att skriva, eller svårt att börja, för när jag väl kommit igång, då är det snarare så att jag måste jobba för att hålla mig kort.

Men de dagarna då det inte kommer igång, då brukar jag inleda med >Bajskorvar och indianer<, det är ju en galen inledning. En inledning som gör att man faktiskt kan skriva vad som helst efter rubriken. Sen får man komma ihåg att byta ut den rubriken innan man skickar texten. Men det är en skön start.

Och så finns det ju andra saker. Som när man skriver bäst, jag älskar att skriva på tåg. Och jag kan skriva oavsett om det är rent eller stökigt hemma. Jag triggas av att skriva när andra smattrar bredvid och ibland vill jag ha musik på så att jag kan skriva i takt med den.

Jag ska ta och fråga någon som vet bättre när det gäller att skriva. Så kan ni få lite fler svar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s