Idag glömde jag av Azras födelsedag för andra gången i våra liv. Hon kom hem svettig till mig efter ett joggingpass och var glad i hågen. Vi kramades lite för hon har ju just kommit hem från New York. Och sen satt vi i fina rosa soffan och fnissade. Tittade på bilder på killar vi gillar och så åt vi soppa. Sen frågade jag henne hur det kändes att vara 23. Hon sa fint. Sen ringde hennes telefon. Då hörde jag sången. Ja-må-hon-leva-sången. Ja visst tusan! Hon fyller ju 23 idag, inte för längesen. Herregud. Då blev det fart på min lilla lata rumpa. Och jag tog fram två Piggelins ur kylskåpet. Så skrattade vi lite mer.
Mer då? Jo, jag har spelat lite skivor och ska spela lite mer i helgen. Därför sitter jag i en bil ner till Göteborg just nu. Klockan 22 ska vi anlända, Dag, Maria och jag. Så byter Fredrik och jag plats och han fortsätter ut till landet.
Igår vaknade jag först klockan sju när klockan ringde. Så ställde jag av den. Sen ringde en annan klocka och lät som, ja, gud, jag vet inte vad. Men så hände något och plötsligt var klockan 12:30, då var det ju bara en halvtimme kvar till fotbollen, så då var det lika bra att ligga kvar. Sagt och gjort. Jag jublade över Argentinas vinst. Sen flätades det med lite fingrar och jag tog på mig klänningen och åkte in till stan. Det var en fin dag. Den var liksom så lång. Och den fick mig att förstå att jag gillar Gröndal. Sen träffade jag Disa som just skaffat sig ett cykelkort. Det fascinerade mig att det inte kostade med än 250kronor för en hel säsong. Och sen var det VMstudio och prat och öl och godis till klockan 23. Då gick jag hem med cykeln. Stockholm är inte så dåligt ändå när allt kommer omkring.