NÅGRA HEMLIGHETER

Det sista som hände igår var att Magnus läste högt för Marcus och mig när vi låg i våra våningssängar och sommarnatten var alldeles varm. Marcus skrattade lite åt artikeln och Magnus sa att det var allvarligt. För det är det ju. Det är skitallvarligt. Det är ett brott. Och inte vilket brott som helst. Det är ett äckligt, smutsigt och hemskt hemskt hemskt brott. Inte någon Toblerone eller en smitning från tvavgiften. Nej, SvenOtto har köpt en annan människa.

I alla fall, jag förstår inte hur han tänkte, han måste ju ha varit så extremt maktkåt när han fick förfrågan om att bli minister att han helt glömde av. Eller så tittade han sig i spegeln och tänkte helt enkelt >asch, vafan, dendär horan ligger ju med så många att hon säkert glömt mig<. Ajsingbajsing, det hade hon ju uppenbarligen inte alls gjort. Osmart av honom. För det är ju så med hemligheter. Att om man säger det till någon annan, så kommer de nästan alltid ut. Det är som när man hånglat med någon man kanske gillar och bara säger det till en person. Då vet någon annan ganska snart om det. Eller något helt annat.

Jag tycker om att ha hemligheter. Men jag tycker allra mest om att ha hemligheter som jag inte alls delar med någon. Som bara är mina. Då vet man att de är i säkert förvar. Och ibland kan man berätta dem, om man vill och då kanske det känns lite skönare.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s