EN BLOMMIG KLÄNNING

Varje gång jag ser en blommig klänning tänker jag på dig.
Ibland ser jag ett blonderat huvud och tänker fort att det är du- innan jag kommer på att du inte är blond längre.
Några gånger har jag oroat mig för att jag kanske var kär i dig. Men så känner jag att jag bara hittat en vän.
Igår såg jag kuddar gjorda av keramik, och då tänkte jag att jag skulle ringa dig, för de påminde om keramiktrosorna du hade på väggen förut.
Jag minns hur nervös jag var första gången jag ringde dig. Och jag vet hur gärna jag önskat att du ringde mig.
När jag ser något lila tänker jag på dig utan att veta varför. Och så fort jag ser ett par snygga sneakers tänker jag att jag borde köpa dem till dig om jag hade pengar.
Och jag minns hur rädd jag var att mamma skulle se din tatuering på axeln och inte tycka om dig eftersom hon inte tycker om tatueringar.
Och jag har aldrig mått såhär dåligt som jag gör nu. För det var ju aldrig meningen att det skulle bli såhär. Och jag har aldrig sagt något med meningen att du ska bli sårad. Men jag har förstått att det blivit så. Och att det är mitt fel.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s