SAKER SOM BARA HÄNDER HEMMA

Diskussioner om huruvida man får sätta sig själv först och säga ”jag och Klara” och inte ”Klara och jag”. Och enas om att det får vara okej om man inte skriver det utan bara säger det. Och man tjatar om att hämta tvätt. Och att juicen är slut. Eller om hur många minuter man ska få prata om samma sak innan det blir tråkigt.

Jag ser på The Promotion, passar bra in på dagen. Klara och jag har sålt oss själva idag. Det känns bra. Spännande och roligt. Imorse såg jag The Rose, mamma sa att man skulle gråta mycket. Det gjorde jag inte. Inte en enda gång. Igår såg jag Factory Girl. Varför så mycket film kanske ni nu undrar. Det kan jag berätta. Jag försöker lära mig att titta på film. Jag tycker det är svårt, jag blir så lätt rastlös och det är så svårt att hålla intresset uppe.

Dags att planera lite.

Hasta la vista.

Annonser

ATT KOMMA HEM ÄR EN SCHLAGER

Det finns inte så mycket mer att tillägga egentligen till den meningen. Det sammanfattar ganska väl. Jag har varit hemma ett dygn. Jag har upptäckt att det numera finns Brämhults i kylen, att den gamla hunden fortfarande springer bort väldigt fort och att grannarnas två gigantiska hundar är ganska skrämmande. Och att pappa fortfarande ser på TV mitt i natten och att mamma har lagt sig till med ett stort intresse för ”möten”.

Idag ska Klara och jag gå på ett helt annat möte, det ska bli intressant, innan dess ska mamma och jag ha hunnit till Emmaus, för herre jesus vad de har fått in mycket roliga saker.

Sen vill jag köpa lite singlar också, för det var så längesen och det är ju mycket roligare att köpa dem på riktigt än att köpa dem på iTunes eller på detdär jäklarns Spotify.

För att göra er lite gladare bjuder jag på en photobooth-skörd.


FILM+HATT+TÄNDER+JAGHARINGENSPEGELIMITTRUMSÅJAGANVÄNDERPHOTOBOOTH

HÖGLÄSNING

GAMLESTADEN+ALEX+NISSE+STIGBERGET+SPRUTOR+FLICKFÖTTER+COLA+HALLONSODA+DAGBÖCKER

EN DAGBOK, TRE PROMENADER OCH TVÅ GLAS HALLONSODA SENARE

Är jag hemma.

Alex och jag har träffats hela dagen, vi har gått på Emmaus, vi har promenerat till Gamlestaden och tillbaka igen, vi har köpt tre par skor och ätit pizza med Nisse på Stigberget och fnissat åt kärlekspar och lantisar och jag har ramlat och vi har läst högt ur våra dagböcker och spelat lite gitarr och suttit på ett fik och druckit varsin cola med sugrör och varit i en databutik och sett en råtta och varit uppe och hälsat på hos pappa utan att han var där och vi har gått en ful väg och hittat tre sprutor och pratat om folk vi legat med, eller velat ligga med och om kändisar och om oss själva och om andra.

Göteborg är inte så dåligt ändå.

SÖNDAG: SEX

Chattade lite. Pratade mest om sex. Jag vet inte ens hur det kom sig, men på något sätt kom det sig. Lite tivelaktigt, men det bara blev så. Känner mig utmattad av bara samtalet. Men roligt. Och så skrev jag klart en krönika. Eller jag tog mod till mig och skickade den. Min förra var lite felstavad och dålig känner jag i efterhand.

Göteborg är kallt och det börjar bli höst här. Imorgon ska jag på möte med Alex. Det blir nog bra till slut.

OCH SÅ LITE SJÄLVRANNSAKAN PÅ DET, TACK!

Jag sitter och funderar över lite saker. Som vad för chips som är mina favoriter, eller vilken färg jag egentligen tycker bäst om. Vilket TVprogram som är min favorit eller bara vilken låt jag lyssnar på när jag är glad. Helt enkelt vad man får stå ut med när man är tillsammans med mig.

Favoritfilm: Love Actually för att den är så fin och alltid får mig att må bra och Into the Wild för att musiken är så bra och manuset är fantastiskt och känslan och bilderna och vyerna och skådespelarna och alltalltallt.
Favoritdricka: Pastisse, vatten och cava, inte samtidigt, utan var för sig.
Favoritlåt: Det här är så svårt att jag inte vet riktigt vad. Det finns så många. Och det finns så många fina. Men jag tror nog ändå att jag tycker att Society är en av världens bästa. Eller This is the thing, eller kanske Favourite Waste of Time. Eller kanske Baby Jane. Nej nu kom jag ju på det. Min absolut bästa låt är I’m Ond Fire. Det finns ingen bättre. Tack Bruce!
Favoritcafé: Förut, för längesen fanns det ett kafe som hette Cafe12, idag ligger BjörnsBar där tror jag, det låg på Victoriagatan i alla fall och kaffet kostade 12 kronor och man satt på mattor och hade låga bord. Där satt jag halva gymnasiet, för så få andra hade upptäckt det.
Favoritbar: Det finns faktiskt ingenting att tvivla om här, det är så att Folkbaren vunnit mitt hjärta helt och fullt. Det finns ingenting att konkurrera med känns det som. Det kanske mest beror på Jonas.
Favorituteställe: Förut, när Storan fortfarande fanns i Göteborg tyckte jag att det var toppen, för lokalerna är så fina, men nu finns det inte länge och Berns kanske vinner ändå.
Favoritklädesplagg: Jag har en klänning med lavendellila blommor på, den har bar rygg och är alldeles jättepuffig. Det är den finaste klänning jag äger.
Favoritgodis: Allra mest tycker jag om lakrits, gärna såna elefantsnören som man hade på kalas när man var liten och tävlade om att kunna äta upp snabbast utan att använda händerna. Jag vann en sån tävling en gång på Hanna Malmquists land.
Favoritchips: Det finns några i Indien som heter Peppy. De är de godaste jag vet. De smakar liksom tomat.
Favoritskor: Egentligen borde jag vara sådär moderiktigt och säga att jag fortfarande letar efter det perfekta paret, men jag tror att jag hittade dem för 1000 kronor på Whyreds pop-up-outlet förra vintern. de är svarta och har 14cm höga klackar och låter alldeles fantastiskt när man går i dem. Bestämt kan man säga att de låter.
Favoritmaträtt:
Efter att ha dividerat dethär med mig själv ganska länge nu har jag kommit fram till att jag egentligen inte tycker så mycket om mat. Men jag gillar musslor.
Favoritplats: Om jag skulle välja en plats på hela jorden. Så är det på klipporna på mitt land. För det är så tyst där om nätterna och luften är så ren och klipporna så mjuka att man kan sova direkt på dem. Och så luktar det salt. Vatten ska lukta salt. Inte unket.
Favoritresa: När SJ inte krånglar är Stockholm-Göteborg och omvänt ganska svårslaget. Men jag tror inte det är sträckan egentligen, jag älskar att vara på väg. Jag älskar att åka bil. Jag älskar att åka tåg. Jag älskar att flyga. Hade jag fått bestämma hade jag alltid varit på väg någonstans. Och aldrig stannat.
Favoritfärg: Nu har jag tänkt färdigt, och jag tror att min bästa färg, tråkigt nog är svart, men egentligen gillar jag blommigt mest, men det så är många olika färger. Eller kanske rosa.
Favoritradiokanal: När jag var liten och vi satt i en våningssäng hos våra grannar på landet, då lyssnade vi på NRJ för de spelade så häftiga låtar. Nu tycker jag om pratet mest och då kanske man måste säga P1 eller P3.
Favorittv-program: Beverly Hills. Det kansek har med att göra att mamma inte ville att jag skulle titta på det när jag var liten, men hur som helst så älskar jag det. I alla fall fram tills att de ska börja university. Team Bren
Favoritbok:

STOCKHOLM STOCKHOLM STAD I VÄRLDEN

Nu har det kommit till den punkt att jag har packat väskan, vikt ihop kläder, gett tillbaka kläder jag lånat, lämnat det som tillhör andra till andra och behållt det som är mitt. Jag har hämtat post och fixat så att den eftersänds till Folkbaren, nåja, det har jag inte, men jag hade kunnat för att anspela mer på rollen som den kvinnliga Per Hagman jag hört att jag är.

Jaddajaddajadda. Jag har älskat Stockholm, jag flyttade hit med kärlek och en fin skola. Med drömmar om att göra någonting stort. Jag vet inte om det blev så stort, jag vet inte vart jag tog vägen, men nu plötsligt är jag här, på Essingen efter att ha dansat en natt på mitt favoritställe. Det har jag ju lärt mig i alla fall, att mitt favoritställe är Folkbaren och jag hade kunnat sitta där, dingla med benen och äta glass i all evighet.

Det känns som ett roligt, kapitel dethär, New York. Det känns roligt att göra det med någon som jag tycker är kul. Och det är roligt att göra någonting som jag aldrig trott skulle hända.

17:36 går mitt tåg. Då kommer jag lyssna på DETHÄR. Det gör jag alltid när jag reser.

Ni kan få denhär också. Med förklaringen:

Det gick så fort, plötsligt var jag i Stockholm, och jag visste inte ens om jag skulle trivas, jag bodde på Essingen i en vecka, och varje dag jag gick hem från skolan lyssnade jag på Knocked Up, för jag tänkte att jag skulle strunta i vad mamma och pappa kunde ha för åsikter. Jag tyckte ju om honom så mycket.
Och när jag inte visste att jag var kär, utan bara trodde att jag var förälskad, då lyssnade jag på Little bit. Och jag lyssnade på den varje kväll och så sa jag till Vampyren att jag tyckte om honom, lite i alla fall. Jag kallade honom älskling första gången på Morfar Ginko och John och Ossi stod bredvid och vi dansade och Vampyren bad mig säga det igen. Och jag tänkte att det var då det hände. Jag föll pladask.
Och jag var på fest hemma hos Lovisa och Elsa dansade till Black Sabbath och vi skrattade så mycket och jag var så lycklig när allt plötsligt försvann. Världen liksom rasade. Och Martin ringde mig varje morgon och frågade hur det var. Och vi åt frukost och tittade på kläder på Grandpa och jag tänkte att han luktar så gott och hans tjej måste vara så lycklig. Och han spelade My life is shit but Im funky för mig och jag tänkte att han kanske skrivit den för såna som mig, såna som var precis som jag var just då.
Hela våren lyssnade jag på Society, för jag reste så mycket hem till mamma och pappa och de fick plocka upp spillrorna och jag visste inte vem jag var längre. Jag var ju vi ända ut i fingertopparna. Allt jag hade ägt var vi.
Vi satt uppe en natt i köket som har skogen utanför fönstren spelade mamma en låt som jag tyckte var så fin att den fick följa med mig i tanken ganska länge. California Dreamin’.
Och när jag började tycka att livet var bra och jag slutade drömma om att han skulle sitta i trappan när jag kom hem, då gick jag längs med Katarinavägen om nätterna och sjöng med i A sky to talk about.
Utanför F12 spelade de så högt att jag hörde det redan när jag satt på 3ans buss. Stockholm, Stockholm, stad i världen.