ATT LEVA SITT LIV GENOM NÅGON ANNAN

Jag gjorde det förut, och igår tänkte jag lite på det, varför jag tänkte på det? För att jag träffade Sandra. Sandra är en av de finaste människorna jag vet. Hon är smart och rolig och hemskt duktig. Vi träffas inte så mycket längre, för vi umgicks när jag var tillsammans med någon. Dendär någon var bästa vän med Sandras Någon, så då blir det ju ofta att man kanske inte ses så mycket mer.

Igår pratade Sandra och jag lite om livet, hon kom från jobbet när jag fortfarande jobbade, vi kramades och hon sa att jag ska tänka att jag själv gjort allting jag går igenom nu. Att jag har mig själv att tacka. Att det jag som skriver så att fingrarna blöder och att det är jag som har gjort så att jag ens har en chans att göra allt jag vill göra. Det känns häftigt. Det känns så häftigt att jag inte vet riktigt vad om jag ska vara ärlig.

Och då tänkte jag på det, hur mycket och hur länge jag levt genom andra. Hur länge jag fått bekräftelse för att jag varit med någon som varit någon. Eller inte varit någon, men det var liksom min mätare på lycka. Att vara med någon.

Därför kändes det ganska häftigt igår att sätta sig på bussen från MarreLarre, ut till Essingen och krypa ner i sängen helt ensam, och känna att det faktiskt är riktigt skönt. Och att det kommer gå bra ändå.

Och vips! en dag så kanske jag träffar någon, någon som jag kommer tycka om alldeles extra, men då vet jag att jag tycker om mig själv också.

Tack mig själv!

(Åh, nu lät jag lite som Blondinbella, men jag bjuder på det känner jag.)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s