MIG ÄGER INGEN, KOMPISAR, DET ÄR DAGS ATT RÖSTA

Idag är det val i Sverige, jag är i USA, landet som valt en president som är svart och dessutom heter Hussein i andra namn. Under ganska många år har jag hatat USA, ivinnerligt och mycket och starkt och allt detdär, men vips! så kom Obama och då började jag gilla landet, så till den milda grad att jag nu bor här.

I alla fall, det är val, hade jag varit hemma hade jag tagit på mig min finaste höstklänning, snörat mina klackskor och sen gått till min vallokal och röstat, sen hade jag haft valvaka och suttit hemma och bitit på naglarna. Jag hade ringt min pappa om jag inte var i Göteborg och han hade hummat något om resultatet och så hade jag gått tillbaka till mina vänner och hållt tummarna.

Den här valdagen ser lite annorlunda ut, dels för att jag inte är i Sverige, men också för att det är en väldigt annorlunda val. Vi kan för första gången få ett åtta årigt styre av det blå blocket, eller så blir det bara en parentes. Eller så kommer SverigeDemokraterna in i riksdagen, och det är inte direkt svårt för dem just nu, det krävs fyra (4)% eller så krävs det bara tolv (12)% i en valkrets, nere i Karlskoga är det inte speciellt mycket. Inte i Landskrona eller resten av Skåne heller för den delen.

Jag önskar så att jag var i Sverige nu och kunde sitta hemma i soffan och verkligen känna att jag är mitt upp i det. Det är jag inte, men jag har gjort det jag har kunnat. Jag har pratat för det parti jag röstat på och jag har jobbat för att det ska bli så bra som möjligt.

Men framför allt har jag röstat på något annat än SverigeDemokraterna. Och det är idag det allra viktigaste. Att man röstar. Att man äger sin egen röst. Att man är sin egen röst.

Klara och jag ska starta vår valvaka om lite mer än en timme, då börjar SVT sända live på webben, då kommer vi twittra, skrika, blogga och kanske förfäras.

PS ingen som har klippet med Wille och Andres? Vi vill ju så gärna se det!!

DET KANSKE SISTA

Jag undrar när vi flyttar, Klara och jag, bloggarna alltså. Det kommer nog snart. Jag har mailat Aveny-Tobias, han kommer säkert svara på det snart.

Under hela gårdagen kom jag på små saker från torsdagen, jag gillar när det blir så. Att man plötsligt minns. Som att Tobias frågae alla vad de tänkte rösta på, eller att jag kramades eller att vi satt i ljudbåset, Kalle, Emanuel och jag.

Igår hann Rachel och jag se I rymden finns inga känslor. Åh, jag älskade den filmen, jag hade också velat vara tillsammans med Martin Wallström, eller kanske inte, men i hans roll, janifattar.

Sen efter det satt vi på Kino ett tag, och det finns en anledning till att jag berättar det, för det slog mig när vi satt där att Göteborg blivit så snyggt. Det är så många snygga runt omkring en att man nästan tappar andan.

Och sen åkte jag för att hämta en jacka hos Evelina och vi pratade och åt flingor och allt kändes så himla bra att jag berättade en massa hemlisar och hon med och vi fnissade och så sa jag något jag tänkt på och hon tyckte att det var en sån bra idé att hon tog mig i handen och nu känns allt bara helt fantastiskt bra.

Imorgon åker vi. Idag myser vi.

JADDAJADDAJADDA

Jag vet inte vad som hände igår, men jag pratar med Emelie nu och hör ju jag själv beskriver gårdagen som EPIC. Det var den faktiskt. Jag tog med mig mina två nyaste bekantskaper på en sväng runt stan. Det fick mig att älska Göteborg lite extra. Jag funderar på att flytta tillbaka hit. Det vore som en dröm. I alla fall just nu.

Herregud.

Vi pratade om bortrövningar igår. Jag tänker att jag kanske borde starta klubb. Då kunde den heta Bortrövad. Eller så döper jag helt enkelt mitt barn till det. Jag har inte riktigt bestämt mig, som ni kanske hör.

Jag letar efter mina föräldrar, men de syns inte till. Jag funderar på vart de kan ha tagit vägen. Jag behöver nämligen packningshjälp. Och det illa kvickt. Ni ska få se mitt berg av saker senare.

ATT BLI BORTRÖVAD

Igår fyllde min pappa år. Det firade vi med Pastisse och middag här hemma. Det var alldeles utomordentligt trevligt. Trevligaste var nästan att min farbror lämpade av mig på SOLO för gratisöl och lite Ralph Lauren-kläder. Såna arrangemang går alldeles utmärkt att frottera sig på när man förväntas bli toppbloggare på Aveny.se. Efter det tog jag med mig Stockholmarna till Publik, Pustervik och Jazzhuset, i precis den ordningen. På Jazzhuset blev jag bortrövad och sen vaknade jag klockan tio och promenerade hela vägen hem till Örgryte från stan.

Nu: dogwalk
Sen: intervjua Klara

LÅT DET ALDRIG TA SLUT

Om jag hade fått bestämma hade jag suttit i en park med mina kompisar för jämnan. Och så hade jag druckit Törley, men inte alls blivit lika full som jag var igår. Det var bedrövligt vad fort det gick. Sen drack jag vatten i tre timmar och då löste det sig. Klockan var bara halv ett när jag var hemma, men det var en toppenkväll ändå. Jag tror att jag kan prata viktigheter med Emelie i all evighet faktiskt.