GRATIS: NÅGRA STYCKEN UR MIN BOK. VILL DU GE UT DEN? KÖP MIG/MIN HJÄRNA.

Femhundrasjuttiofem. I ett år sparade jag hans tandborste, tänkte att han kanskekanskekanske skulle komma tillbaka. Att jag skulle stryka födelsemärket på kinden igen och sitta i hans skjorta i hans säng och inte tänka. Bara vara. Att jag skulle ligga på mage och han skulle kyssa mina skulderblad och fråga vart mina vingar tagit vägen.

Femhundraåttio. Det är något med mig som får män I 35-40årsåldern att dregla. De kan inte hålla sig. Jag ser det ibland, och liksom utnyttjar det. Andra dagar märks det inte. Men det finns där. Hela tiden. De finns där. De har ibland barn. Ganska ofta fru. Och de kan inte alls hålla sig.

Femhundraåttiofem. Trots att det gått två år har ingenting hänt. Jag går med samma väskor, samma gitarr i samma fodral och samma skor nedför backen mot Essingeringen. Jag är tillbaka där jag började. Jag är tillbaka i huset där allt startade. Där Stockholm startade. Och ingenting har hänt. Förutom att vi blev förälskade, gjorde barn, ville leva i evigheten- Amen, att du dumpade mig på mail, att jag inte åt på flera veckor, att jag tog min examen. Allt är precis det samma. Jag är bara två år äldre.

Femhundranittio. Ett perfekt exemplar av flickfötter.

Det var det det, trevig läsning. Jag tänkte ta lunch nu, sen tänkte jag köpa kvadratiska papper i olika färger så att jag kan vika perfekta papperstranor som ska hänga i taket i vår nya lägenhet. Imorgon ska jag hälsa på min mormor, jag ska stryka henne över huvudet och jag ska pussa hennes kinder. Plötsligt kanske det är för sent.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s