GOTT NYTT ÅR OCH HEJDÅ RÖDA STEN!

Nu är det bara 12 dagar kvar tills vi flyttar, det mesta ligger i lådor, förutom alla blommor som trängs i fönstret, sängen som Patrik snart kommer och hämtar, garderoben som ska väck och maten. Jag försöker ta slut på torrvarorna och bakade bröd i morse, lät det jäsa över natten. Nu ska vi äta första smörgåsen och sen göra oss i ordning, det är lustigt med nyår, det är så svårt att känna efter vad som känns rätt, det ska vara roligt, men samtidigt får inte förväntningarna vara för stora, för då blir det alltid tråkigt.
Vi gick en sväng förbi Röda Sten idag, som ett litet avslut i Majorna, tog en fika på Ångbåtscafeet och tjyvlyssnade på de två farbröderna som äger det när de pratade om USBminnen och ditten och datten.

Annonser

LUCKA 11: BERÄTTA OM HUR DINA FRAMTIDSDRÖMMAR SER UT

Jag vill vara lycklig nu, som Mats Ronander nästan säger.
I framtiden vill jag vara lycklig hela tiden, jag vill finna frid och lugn i mig själv, slippa vanka och ångra och panika och andas lugnt för att inte stjälpa över själen.
Jag vill vara lycklig in till tidens ände, in i evigheten.

En gång sa jag att jag gärna velat bo i ett hus, kanske ett ruckel, och att jag skulle döpa det till Evigheten. För det vore så fint att bo i evigheten. Jag tänker på den ganska ofta, evigheten. Mest för att jag vill bli kär i någon in till tidens ände, in till evigheten. Det tycker jag vore något hemskt fint.

Jag har ju blitt kär i någon, nu ska det bara vara in till tidens ände. Om vi hittar ett hus vi kan döpa till Evigheten vore det bara en bonus.

Och så vill jag känna att jag gör något som gör mig stolt.

EN TJEJLYSSNANDE TJEJSAMLARE

Jag kan lyssna på en låt flera dagar i sträck, är den riktigt bra spelar det ingen roll, då kan jag lyssna på den två veckor senare, eller ett år senare och tycka att den är lika bra för det. Jag tjejlyssnar tydligen. Tjejer gör så. Tjejer lyssnar sönder låtar. Kanske är det vårt bristande musikintresse som gör att vi tjejlyssnar, vi har ju varken intresse eller tid eller kunskap nog att leta reda på ny musik, att vidga våra vyer, utmana och utforska, det är en lott som tillfaller männen.
Det är lustigt. För samtidigt som män bygger mansgrottor och grottar ner sig i TVprogram, ölsorter och pratar om vad regeringen på övervåningen tjatar om så sitter kvinnan tydligen på sin lilla piedestal och plockar godbitarna ut kakan. Hon plockar hitsen, hon tycker om det som ska tyckas om, det som andra gillar, det som är lätthittat och lättuggat.
Mannen på sofflocket är alltså mer samlarbenägen, han utforskar mer och vill ta reda på sanningar, samla på sig raritetsobjekt och skryta om dem för sina vänner.
Eller gör kvinnor det med? Kan det vara så att det som samlas på i vissa fall inte är lika kreddigt, eller är det precis samma saker vi samlar på.
När Barbiedockorna blir något för småbarn läggs de 150 dockorna tillbaka i sina kartonger och samlas på vinden, till de egna barnen 20 år senare. Det samma gäller legot (som ju visserligen kan få en revival någonstans i 20 årsåldern när det blir lite hippt att bygga och skapa saker). Vi samlar och sparar.
Tillbaka till musiken då, förlåt mitt svamlande, men efter år i köer till att få skivor signerade eller hitta en tidig singel tröttnade jag, jag tröttnade på ifrågasättandet. Jag tröttnade på blickarna och ibland det konstiga medlidandet eller ”vad roligt att du som tjej är intresserad”. Min könsroll var så stark att jag inte passade in, och till slut valde att just passa in och därför inte längre stå längst fram, utan inta en mer avvaktande position, några meter bort. Och för att slippa bli en groupie, slippa bli ett fansinnigt fan, en galning. Samla mammas manna. Jag samlar på fler saker nu, serietidningar, Kerstin Thorvalls böcker, små och stora kaniner, men jag pratar inte om det som min identitet. Samlaren Emerentia verkar i tystnad, för att inte uppfattas som manisk. Då till den retoriska frågan: är det mer okej med manlig mani? Antagligen. Galna groupies VS fotbollsfans etc etc.
För ja, vad är det som det ska samlas på för att det ska räknas egentligen? Hur många en legat med? Eller hur många gosedjur, leksaker, lego-bitar, pärlplattor, skivor, böcker eller skruvmejslar som finns i hemmet och vem det tillhör?
Vad jag egentligen vill säga?
Att det är olustigt att myndigheten Språkrådet kan med att underbygga könsroller genom att ta med tjejsamla i sin nyordsordlista.

ENKELT FIXAT, DE BA DELAR PÅ FEJJAN JU! EMERENTIAS SOCIALA MEDIER-SKOLA FORTSÄTTER

Ja, ni hör på rubriken, det är dags igen att undervisa er lite, att få skriva av sig mycket.
Varje dag hör jag det, om inte hemifrån, så från någon på gatan, i allmänheten, på klubben, eller liknande, de pratar om enkelheten med sociala medier. De pratar om hur bra det är, bara att slänga upp en bild så delar folk med sig. Vips ba! Varumärket stiger i höjden! Kunden blir toppennöjd! Försäljningen går upp! Jippie! Men nu, go’ vänner, ska ni få höra: det är inte riktigt så vetni. Skitsmart att få likes, ja, det är verkligen det. Men sen då? Vad gör liksen med ditt varumärke? vad ger det konsumenten? vad händer när någon har likeat flera hundra saker, men glömt av mer än hälften? Ja, då spelar det ta mig tusan ingen roll.

Men att dela då? Det ger ju någonting? Ja, det gör det, i den lilla kretsen, vi delar med oss hela tiden, så fort vi öppnar munnen delar vi med oss. Vi delar med oss när vi  sitter på tunnelbanan, delar på en Metro, vi delar med oss hela hela hela tiden. Det är det som är det sociala. Och så funkar det, hör och häpna, på internet också. För internet är precis som världen, internet ser till och med ut som världen (internettrafiken bildar världskartan, ja, det är sant!) så det finns ingen skillnad. Ha det i åtanke. Med det i tanken tänker ni nu på hur jobbigt det var på julafton med den där släktingen som bara malde på och malde på, precis som alla andra år. Där har ni sociala medier utan något värde. Det är ett evigt snack om ingenting som är direkt ointressant.
Tillbaka till delandet, för det gör väl konversationen intressant? Ja, om det kommer något svar, om det händer något, om det finns ett insitament. Det måste finnas något att vinna. Någon kanske häver ur sig FUN! FAME! FORTUNE! nu, det får ni gärna göra, jag kallar det nytta. Nytta för någon, underhållning, känslor, pengar, erkännande, ja, du bestämmer faktiskt själv över vad du behöver få tillbaka för att någonting ska vara intressant. Som med kompisar. De som aldrig ringer är inte speciellt roliga förutom de gånger de faktiskt bjuder dig på fest.

Du ska se ditt engagemang på Facebook och Twitter och allt vad det heter som en del av dig, inte ens en förlängd arm, utan en molekyl. Behandla andra som du vill bli behandlad själv. Bete dig på internet som du gör i verkligheten. Nicka instämmande när någon pratar. Delta i diskussionerna. Erbjud något. Var dig själv.
Tack för mig.

NYÅRSLÖFTEN

Nu har jag bestämt mig för vad jag ska lova på nyår, jag har inte gjort det sen jag lovade att sluta äta godis när jag var 9 och sen inte åt något förrän jag var 11, förutom nyårsdagen då jag klämde i mig allt godis jag sparat under året. Men nu har jag bestämt mig för tre saker:
1) Sluta svära
2) Byta ut man mot en, inte bara i skrift som nu, utan när jag pratar också.
3) Sluta vara så förbenat snäll alternativt: ta ingen skit!

Så, det var det, nu ska jag bara ta tag i det också. Inga svordomar förutom pilsnerfilmens attans, nedrans, tusen gubbar, sjuttsingen och så vidare. Kan göra undantag på ”det var väl själva fan då” för det tycker jag kan låta lite gemytligt. Men inget mer.

Punkt tre är något jag grunnat på länge, jag måste resa mig upp och jag måste sluta ställa upp på alla som inte ställer upp på mig, jag måste sluta svansa och göra mig till så fruktansvärt för människor som aldrig gör det för mig. Lite motsats från behandla andra som du vill bli behandlad själv, men det måste göras, i ren självbevarelse drift. Jag tänker inte ligga sömnlös längre för att jag funderar över vad männsker tycker om mig, eller varför de inte tycker om mig, eller hur jag ska bete mig eller hur jag ska behaga. Stopp och belägg!
/”Grynet” Leifsdotter Lund

JAG VILL JAG VILL JAG VILL

Jag vill skriva hjärtat ur kroppen, jag vill skriva sådär ärligt som Kristina sa att jag kan och att det var därför hon läste mig. Jag vill skriva bra och handfast och svävande och mjukt och med en fjong och intressant och perfekt. Det går inte för tillfället. För tillfället tänker jag på annat, eller jag tänker nog inte ens, jag gör som vanligt, jag föraktar. Kom an ba! tänker jag och föraktar.
Nu kommer jag lägga in en bild på mig här för att fylla utrymmet, sen kommer jag gå och träna, för jag oroar mig för kroppen, att den ska bli gammal och hängig eller bara trött och oanständig. Jag formulerar mig i huvudet men på pappret blir det inte bra. I alla fall inte här, i vardagsögonblicken, i den vanliga rapporteringen. Jag skickar istället iväg stycken till en bok till Hedda och Hansi och Jonas. Jag våndas varje gång, men jag gör det. Nu ska jag träna. Här är en bild på mig. Den är inte ens från idag, och jag försöker få till nåt med polkagrisen, det får bli som det blir.