ATT SÅ FÅ KAN BRY SIG SÅ MYCKET

Tänk va, vilka reaktioner saker kan ge ändå. Det är ju lustigt. Jag tänker mycket på det, jag tänkte mycket mer på det en period när Kajsa och jag pratade mycket om det. Om egon, om att såra egon och ja, vi snubblade ganska ofta över sårade manliga egon. Kajsa ville ha kända män som blivit sårade medan jag mest räknade upp högstadie-idioter och internetkändisar. Vi slöt upp kring Marcus Birro, han var en kändismännska med internetkoppling.

Men så finns de där, de som det inte riktigt är värt att skriva en tidningartikel om. De som inte är tillräckligt intressanta i sig eller som inte är tillräckligt kända var för sig. Jag tänker att jag ska presentera några av dem ändå, så kan vi klumpa ihop dem sen och göra dem till en grupp. En målgrupp kanske, för det, har jag hört, är modernt.

Till exempel: när jag skrev en mobbningstext i GP kom en gammal högstadiekille fram till mig och förklarade att hans föräldrar frågat om det var han som gjort mig illa, han bad mig att förklara mig, gärna offentligt, för att rentvå honom. Är du inte skyldig och inte heller utpekad behöver du inte bli rentvådd. Att hans föräldrar inte litade på honom tyckte jag sa, ja, ganska mycket.

Samma sak gäller män på krogen som inte kan ta ett nej, och börjar skrika hora för att en inte vill ta emot en drink. Precis som på högstadiet, fast då kom det kanske inte till en drink, utan tjejer som vågade säga nej till killarna med hårvax i luggen som vill pulla dem.

Eller när vuxna män kraxar över att en avföljt dem på twitter. Eller bara Marcus Birro som inte kan ta att någon kritiserar dem.

Jag undrar om tjejer fått öva så pass mycket mer på att inte få medhåll, eller stöd att de när de blir äldre är bättre på att rycka på axlarna. Om rycka-på-axlarna-mentaliteten jag pratat om så mycket egentligen mest är något som tjejer klarar av. Att allt inte är personligt, inte ens det privata. Att inget egentligen kan beröra, om det inte kommer från de närmsta. Det tar lite olika proportioner, och jag vet att mitt resonemang inte är helt klart, men jag tänker på vad som hänt om en kille fick motta samma hot som Blondinbella gjort. Genusnytt-are får gärna kommentera bäst de vill. Jag tänker inte ta åt mig eller för kvinnlighetens skull för den delen heller.

Och som en förtydling, när det kommer till att inte vilja följa par på Twitter handlar det om att jag inte är så intresserad av att se inköpslistor eller konversationer som lika gärna kunde skett på sms. Jag vet inte, men det är inte det jag vill läsa på twitter, så då läser jag det inte. Och jag kommunicerar inte med min kille på hans wall eller på hans twitter, jag brukar skicka ett sms. För sån är jag, jag tycker så, jag vill ha det så. Vad andra gör på internet har jag egentligen minimal chans att påverka (när det inte handlar om strategier för företag och deras corporate-sidor, jobbar jag med dem håller jag dem kort). Andra gör på internet som de vill, precis som i ”vanliga” fall, så länge de inte bryter lagen kan de få hållas, men vi väljer vad vi vill lyssna på och vad vi själva vill delta i.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s