EN TJEJLYSSNANDE TJEJSAMLARE

Jag kan lyssna på en låt flera dagar i sträck, är den riktigt bra spelar det ingen roll, då kan jag lyssna på den två veckor senare, eller ett år senare och tycka att den är lika bra för det. Jag tjejlyssnar tydligen. Tjejer gör så. Tjejer lyssnar sönder låtar. Kanske är det vårt bristande musikintresse som gör att vi tjejlyssnar, vi har ju varken intresse eller tid eller kunskap nog att leta reda på ny musik, att vidga våra vyer, utmana och utforska, det är en lott som tillfaller männen.
Det är lustigt. För samtidigt som män bygger mansgrottor och grottar ner sig i TVprogram, ölsorter och pratar om vad regeringen på övervåningen tjatar om så sitter kvinnan tydligen på sin lilla piedestal och plockar godbitarna ut kakan. Hon plockar hitsen, hon tycker om det som ska tyckas om, det som andra gillar, det som är lätthittat och lättuggat.
Mannen på sofflocket är alltså mer samlarbenägen, han utforskar mer och vill ta reda på sanningar, samla på sig raritetsobjekt och skryta om dem för sina vänner.
Eller gör kvinnor det med? Kan det vara så att det som samlas på i vissa fall inte är lika kreddigt, eller är det precis samma saker vi samlar på.
När Barbiedockorna blir något för småbarn läggs de 150 dockorna tillbaka i sina kartonger och samlas på vinden, till de egna barnen 20 år senare. Det samma gäller legot (som ju visserligen kan få en revival någonstans i 20 årsåldern när det blir lite hippt att bygga och skapa saker). Vi samlar och sparar.
Tillbaka till musiken då, förlåt mitt svamlande, men efter år i köer till att få skivor signerade eller hitta en tidig singel tröttnade jag, jag tröttnade på ifrågasättandet. Jag tröttnade på blickarna och ibland det konstiga medlidandet eller ”vad roligt att du som tjej är intresserad”. Min könsroll var så stark att jag inte passade in, och till slut valde att just passa in och därför inte längre stå längst fram, utan inta en mer avvaktande position, några meter bort. Och för att slippa bli en groupie, slippa bli ett fansinnigt fan, en galning. Samla mammas manna. Jag samlar på fler saker nu, serietidningar, Kerstin Thorvalls böcker, små och stora kaniner, men jag pratar inte om det som min identitet. Samlaren Emerentia verkar i tystnad, för att inte uppfattas som manisk. Då till den retoriska frågan: är det mer okej med manlig mani? Antagligen. Galna groupies VS fotbollsfans etc etc.
För ja, vad är det som det ska samlas på för att det ska räknas egentligen? Hur många en legat med? Eller hur många gosedjur, leksaker, lego-bitar, pärlplattor, skivor, böcker eller skruvmejslar som finns i hemmet och vem det tillhör?
Vad jag egentligen vill säga?
Att det är olustigt att myndigheten Språkrådet kan med att underbygga könsroller genom att ta med tjejsamla i sin nyordsordlista.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s