JAG TÄNKER ALDRIG TA IFRÅN DIG DINA ERFARENHETER

Nu vill jag skriva om något jag tänker jätteofta på. Så jag gör det, för då kanske jag tänker mindre ofta på det, eller bara får medhåll.

Ofta när jag pratar handlar det om kön. Det handlar oftare om kön än om klass. Och ofta när jag pratar om det, det spelar ingen roll om det är med min syster eller med någon främmande på krogen, så får jag höra att jag har fel. Eller kanske inte at tjag har fel, men jag får minsann höra att det inte kan stämma, eftersom de inte varit med om det. Då försöker jag förklara strukturer och få dem att inse att de kanske visst varit med om något, men inte förstått det. Så var det nämligen för mig. Att jag först inte alls såg något, men sen förstod. När jag själv satte det i system.

Ofta händer det att någon säger ”jag har aldrig blivit annorlunda behandlad för att jag är tjej” eller så säger de ”asch, så är det inte, jag har precis samma förutsättningar som mina manliga kollegor”. Jaha säger jag, och lutar på huvudet.
Och så betar jag igenom det. Frågar om de är säkra och varför de tycker så. Och när de är säkra säger jag att det är skönt för dem. Jag avundas dem till och med. Jag avundas tjejerna som inte erfarit olika behandling eller negativ särbehandling. Jag avundas dem. Och jag tänker aldrig någonsin ta ifrån dem det faktum att de känner sig fria i och med sitt kön. Aldrig någonsin. Tvärtom, jag vill höja dem, se dem som förebilder och ta reda på vad de gjort för att det ska bli så.

Men ofta händer det att de här personerna börjar tjafsa emot, säga att jag har fel, eftersom de inte upplever det på samma sätt. Och det är här det blir konstigt. För när jag berättar en historia om någon som tagit någon på rumpan, tar jag inte ifrån dem det faktum att personen inte tagit dem på rumpan. Jag berättar bara historien.

Min syster sa för ett tag sen att hon var så trött på genus, jag kunde inte förstå henne. Hon var trött på påpekandet av de olika förutsättningarna. Hon ville bara gå sin egen väg och kände inte att upplysningarna från föreläsningarna gav henne något.

Jag tycker att folk som inte tänker på kön och genus gör fel, för jag tycker att det ska finnas med i beräkningar och tilltal och att det är en viktig struktur att se. Jag kan tycka att de som inte ser det är puckon, men jag tänker inte klanka ner på de som inte upplever sig ha erfarit strukturen. Om de inte klankar ner på mig. Om de inte säger att det är hittepå eller att det är inbillning. Att det är alldeles för heta känslor och att det bara handlar om mig som person och inte som varelse.

En annan favorit är ”det finns många kvinnor som slår sina män, det är bara så att män inte anmäler”. Det handlar alltså om mörkertalen. Det var en man som skrev så till mig för någon vecka sen, att jag skulle tänka på det, på mörkertalen. Mörkertalen kring hur många kvinnor som slår sina män. Jag svarade honom aldrig, men jag tänkte mycket på hans idioti. Mörkertal finns det ju självklart, men åt båda hållen. Män som inte anmäler, och kvinnor som inte anmäler.

Det var bara det jag ville säga.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s