KÖRSBÄRSBLOM OCH ANNAT

Ytterligare en vecka i mitt instagram.

Jag har spelat skivor, firat Marias födelsedag, målat naglarna och annat livsviktigt.

CHOKLAD HJÄLPER INTE ALLS

Hörrni, godmorgon eller goddag.
Snart ska jag träffa min mamma. Vi ska ses på lunchen. Vi lär promenera, för det är vårt största gemensamma intresse. Och så tänkte jag att jag kanske skulle ta med henne och äta falafel. Jag är inte säker på att hon provat falafeln mitt emot jazzhuset än nämligen.
Igår träffade jag två hemskt smarta personer. De fyllde mig med hopp. Det var trevligt och en av dem sa att mina föräldrar verkar spela stor roll för mig. Jag filosoferade lite över det. Eller nej, det gjorde jag inte, jag ringde min pappa direkt, men det var upptaget och sen ringde jag min mamma och där fick vi väl svaret. Utan mina föräldrar vore jag ju ingenting. Inte ens född.
Förutom att ha roligt vill jag att mina föräldrar ska vara stolta över mig. Det tror jag att de är. Eller, det vet jag att de är.
Mina häftiga föräldrar som gick ur svenska kyrkan på grund av kvinnoprästmotståndarna. De kunde ju inte stå bakom några som inte tyckte att deras döttrar skulle få bli vad de ville.
Mina häftiga föräldrar som tagit med mig och min syster runt jorden för att vi ska se en massa och förstå oss på det hela lite bättre.
Mina häftiga föräldrar som vägrade lyssna på fröknar och skolor när de försökte få lågstadiemobbningen att ”inte vara personlig” och som istället skrek och gormade.
Nej, nu har jag skrutit tillräckligt om mina föräldrar. Nu ska jag träffa min mamma och prata med henne istället för om henne.

ATT BARA GÖRA DET SOM KÄNNS ROLIGT

2008 bodde vi i Fionas föräldrar lägenhet i Stockholm hela halva sommaren. Det var sommaren innan jag började på Berghs, sommaren innan jag trodde att jag hittat rätt, men framför allt var det sommaren som Det bestämdes.
Det bestämdes att det var dags att bara göra det som är roligt.
Från och med då skulle vi bara göra det vi tyckte var roligt.
Jag har inte varit världsbäst på att hålla det löftet. Jag har gjort en massa jag inte tycker är speciellt roligt alls. En del saker för att jag ”måste” eller var ”tvungen”. Vissa saker för att andra sa det, eller för att det förväntades av mig.
Men det är slut med det nu.
Jag har sagt upp mig från mitt jobb. Jag är inte längre fast anställd på en byrå. Jag är jag och jag är copywriter, men jag är också fri, eller ensam eller för mig själv. Jag är jag. Och nu ska jag göra det jag tycker är roligt.
Jag ska läsa och fundera.
Jag ska sköta PR och event för lite olika saker.
Jag ska skriva så hjärtat värker och verkligen få till det där som Annika frågar efter när hon läser mina manus.
Jag ska fota så fort jag får chansen.
Jag ska spela skivor så mycket jag kan.
Men framför allt ska jag njuta. Och framför allt ska jag ta tillvara på mig. Och inte tänka så mycket på vad jag bör eller borde. Jag ska göra det jag vill. Och jag ska göra det jag tycker är roligt. Det lovade jag ju Rebecca, Susanna och Fiona den där sommaren.
Nu är det dags att göra slag i saken bara.