STACKARS VITA FLICKA

Könsstympningstårta och liknande, jag reagerar ytterst politiskt korrekt. Jag säger att jag tycker att alla ska behandlas lika, jag säger att jag tycker att alla är lika värda och jag säger att jag inte ser någon skillnad.
Men så finns det också sanningar som att jag knappt besökt förorten, jag har varit i Angered någon gång, väntat på en buss i Hjällbo och varit på Myrorna i Skärholmen. Men längre ut än Kärra har jag egentligen aldrig varit på riktigt.
Min lilla vita värld sträcker sig mellan Linnéstan och Södermalm, tryggt skyddad på ett tåg i tyst avdelning mellan mina två hemtrakter.
Uppvuxen bland de vitaste av världar, i skärgården och i Örgryte var det nästan som när min mamma refererar till att de sa neger när hon var liten, och att det var så ovanligt och exotiskt då. Det är ingen större skillnad för mig. Det är minst lika exotiskt för en vit flicka i ett överklassområde, som det var för en vit flicka i ett arbetarområde när min mamma var liten. Enda skillnaden är inställningen.
Nu har jag tänkt efter och funderat, jag läste något om att krogbranschen var den mest jämlika branschen, och jag skrattade, jag tänkte på alla vita innerstads ungdomar som har klubbar och hur klubbvärlden grupperas kring bostadsområden och hur jag sällan träffar någon ute som inte bor i Majorna/Linné/Innerstan. Men det är också där insikten kommer, för ett tag sen jobbade jag med ett projekt som ville prata om hur de fått med alla, om hur alla olika samhällsgrupper var representerade och olika ursprung. Saken var bara att ursprunget sällan sträckte sig längre än till hårfärg eller på sin höjd att föräldrarna till deltagarna haft föräldrar som invandrat.
Jag ska vara ärlig, jag vet inte riktigt vad jag ska göra med min insikt. Jag letar efter insikter hela dagarna, jag försöker mig på att förstå vad folk tycker och tänker, jag försöker skapa produkter och kampanjer som når ut, men samtidigt har jag ingen ärlig chans att sätta mig in i hur slutkunden tänker alltid. För mitt umgänge består av vita människor. Det består av människor som är vita i hyn och som är vita i huvudet.
Men nu när jag vet, tänker jag att jag kanske kan vara öppnare. Och kanske förstå att allt jag gör inte spelar någon roll för andra än de som är som jag, vita, unga och med sin iPhone i högsta hugg och med bostadsrätt och jobb och ytterligheter som egentligen bara är en lyx och guldkant på tillvaron.

Det har var alltså ett litet filosofiskt samtal med mig själv. Håll till godo.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s