CHOKLAD HJÄLPER INTE ALLS

Hörrni, godmorgon eller goddag.
Snart ska jag träffa min mamma. Vi ska ses på lunchen. Vi lär promenera, för det är vårt största gemensamma intresse. Och så tänkte jag att jag kanske skulle ta med henne och äta falafel. Jag är inte säker på att hon provat falafeln mitt emot jazzhuset än nämligen.
Igår träffade jag två hemskt smarta personer. De fyllde mig med hopp. Det var trevligt och en av dem sa att mina föräldrar verkar spela stor roll för mig. Jag filosoferade lite över det. Eller nej, det gjorde jag inte, jag ringde min pappa direkt, men det var upptaget och sen ringde jag min mamma och där fick vi väl svaret. Utan mina föräldrar vore jag ju ingenting. Inte ens född.
Förutom att ha roligt vill jag att mina föräldrar ska vara stolta över mig. Det tror jag att de är. Eller, det vet jag att de är.
Mina häftiga föräldrar som gick ur svenska kyrkan på grund av kvinnoprästmotståndarna. De kunde ju inte stå bakom några som inte tyckte att deras döttrar skulle få bli vad de ville.
Mina häftiga föräldrar som tagit med mig och min syster runt jorden för att vi ska se en massa och förstå oss på det hela lite bättre.
Mina häftiga föräldrar som vägrade lyssna på fröknar och skolor när de försökte få lågstadiemobbningen att ”inte vara personlig” och som istället skrek och gormade.
Nej, nu har jag skrutit tillräckligt om mina föräldrar. Nu ska jag träffa min mamma och prata med henne istället för om henne.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s