TÄNK PÅ DÖDEN

Tänk på döden.
Hur låter det när någon dör?

Vakuum samtidigt som det påminner av ljudet av en bilkrasch. Intensivt och hårt, men samtidigt: vakuum.

Bytt-i-bytt, kommer aldrig tillbaks. Det går inte att ångra ett liv, det går inte att ta tillbaka döden. Oavsett vem vi är, står vi någon gång där, med blicken framåt, möjlighet att se tillbaka, men sen: vakuum.

Som om att jorden slutade snurra, bilarna på gatan nedanför stannade, vinden gav ifrån sig en sista suck, klockan ett sista tick-tack, tankarna som alltid går på repeat tar en paus. Det blir tyst. Vakuum.

Som om att det inte finns något nu, bara ett då, ett gäng minnen, fotografier i huvudet av tillfällen, skratt, känslan av en beröring. Och sen: rädslan att det ska försvinna, att minnena ska blekna, tyna bort, suddas ut, att sorlet ska tystna, att det sista och starkaste blir farvälet. Det går inte längre inte en dag utan att jag tänker på dig, ibland går det veckor, ibland kanske en månad, men samtidigt, alltid närvarande, känslan av att odödligheten är en myt.

Döden är en fortsättning av livet, men hejdået är slutet på den gemensamma tillvaron.
Störst av allt är rädslan, skräcken att glömma, att inte längre påminnas, att inte längre referera. Att låtar slutar påminna om dig, att du utesluts ur historier, att ingen längre refererar till dig och ditt sätt. Att vi, om vi ses igen inte skulle minnas varann.

Så vi pratar om dig, om din doft, lite tvål, men mest rosor och andra blommor, om hur du såg ut när du log. Den ganska skrynkliga handen och håret.

Till en början vakuum, och sen, som om att man sakta vridit upp en speldosa, kommer det tillbaka, jorden börjar snurra igen, bilarna tutar som vanligt, vinden blåser ute på balkongen igen, klockan tickar på nattduksbordet och tankarna är tillbaka i huvudet. Tillsammans med minnen, minnen vi ska prata om och minnas och dela med andra. Dela dig med andra. Så att vi slipper skräcken, skräcken att glömma, att inte längre minnas, att förlora någon som inte hann säga hejdå.

Kristofer, hur lät det när din mamma dog?
– Det har jag nog inte tänkt på.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s