EMERENTIA FUNDERAR PÅ DET HÄR MED: UNGDOMSBÖCKER

Allvarligt talat, låter det inte så himla vansinnigt tråkigt.
UNGDOMSBOK.
Jag vill inte skriva en jävla ungdomsbok. Jag vill skriva en roman.
Ungdomsböcker handlar bara om Hitler och judarna och om kärlek och high school. Det handlar liksom om ingenting och ska alltid lära en så himla mycket. Jag är så trött på det.
Det senaste har jag läst Hanna Jedviks Kurt Cobain finns inte mer. Och Lisa Bjärbos Det är så logiskt alla fattar.
Och det liksom kanske börjar ta sig ändå, tänker jag.
Ungdomsböcker kanske inte är så där himla tråkiga som de var när jag var yngre och allt bara handlade om Hitler eller om baler på highschool.
Jag tänker en del på det, varför ungdomsböcker måste vara just ungdomar. När jag var 13 vill jag inte läsa ungdomsböcker, utan vuxenböcker. Spännande böcker om riktiga saker, som jobb, karriär och sex. Inte så intresserad av tonårs-baler eller så.
Det är få företag som förstår det, för flera år sen skulle jag hjälpa en tidning att förnya deras ungdomssatsning. Jag ville stryka den helt. Göra en satsning för vem som helst som kände sig ung. De köpte inte idén och anställde barn istället, barn attraherar barn, men inte unga vuxna, så där föll det. Jag tänker att det är samma sak med ungdomsböcker. När du är 13-14-15-16-17-18 eller så, så vill du ju inte läsa om andra unga, du vill läsa om dem du vill vara, dem du kan vara och dem du kan bli. Vuxna helt enkelt. Eller snarare: personer som blir tagna på allvar.
För det är nog där det faller. Eller i alla fall föll för mig.
Jag tröttnade på att läsa eller höra om personer som togs på lika litet allvar som jag. Jag vill höra om dem jag kunde bli eller dem jag ville bli, senare. Någon att ta på allvar. Med känslor och åsikter som spelade roll. Jag struntade i andras tonårsrevolter eller frigörelseförsök.
Jag ville läsa om verkligheten.

Så nu har jag tänkt på det ett slag, och det har nog kommit till mig när jag läst både Jedviks och Bjärbos böcker, att de kan läsas av de flesta. Att det inte är åldern som spelar någon roll där. Utan andra saker. Som beskrivningarna och tankarna.
Skit i ungdomsböckerna, ungdomsböckerna är döda. Eller nåt.
För unga vill inte läsa om andra tonåringar. De har ju nog med sig själva och sina vänner.

Jag tänker också på att ungdomsböcker är lite lågstatus. Jag undrar varför. Unga är inte dumma. Det är deras föräldrar som frågar efter böcker utan sex som fördummar dem. Jag vet inte om det är så, men det känns som att det är fler kvinnor än män som skriver ungdomsböcker. Är det därför det är lågstatus undrar jag. Eller får kvinnor skriva ungdomslitteratur, just för att det är längre status?
Jag ska ta reda på detta och återkomma. Det lovar jag.
Tills dess ska jag skriva en bok för alla. En generationsroman.

Annonser

One thought on “EMERENTIA FUNDERAR PÅ DET HÄR MED: UNGDOMSBÖCKER

  1. Pingback: SAKER JAG SKRIVIT//WORDS « Hallå hej anställ mig

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s