VÅR SOCIALA TV

En låda skjuts in, en annan dras ut.
Besticken sorteras. Knivarna låter minst för de är lättast.
Spisen knäpper till ibland när den just varit på och det gör den nu också. Knäpp!
Det lyser i vardagsrummet men jag orkar inte gå dit och släcka.
Det står en TV där nu. Första gången på över ett år finns det en TV här. På bara några timmar har vi sett mer skit än på två år utan. Jag svär att det aldrig blir någon TV igen. Att den här ska utså fort det Amerikanskea valet är över.
Någon timme senare pratar pappa om TV:n som en social sammankopplade. Hn berättar hur grannarna samlades hos dem för de var något av få hushåll med TV då. Då hör jag mig säga att jag inte ska förvägra mina barn en TV, men att jag inte vill ha den fula möbeln hemma bara.
Det är inte sant. Jag hade tänkt att förvägra mina barn såväl TV som kött och socker. Men när pappa pratar om ett 50-tal där TV:n var en social varelse, då har jag svårt att säga nej. Trots att det var långt innan skit om Ensamma mammor som söker kärlek eller poliser som jagar tjyvar.
Spisen knäpper igen och diskmaskinens lucka stängs. Den liksom sugs in i något slags vakuum.
Och i vardagsrummet står den där TV:n alldeles tyst och stilla. Inte minsta social eller trevlig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s