ETT TREDJE OMKLÄDINGSRUM, DET KAN VÄL I ALLA FALL INTE SKADA?

Det finns ju saker som en inte gillar, det kommer det alltid göra.
Själv gillar jag inte choklad och jag gillar inte tubsockar.
Men skadar det mig att andra äter choklad och går i tubsockar?
Nej.
På södra Latin i Stockholm ska de bygga ett tredje omklädningsrum, ett rum för de som inte känner sig bekväma i de andra omklädningsrummet.
Jag tänker igen att jag hade velat gå på Södra Latin när jag gick i gymnasiet, det var inte min dröm bara för att mina kompisar i Stockholm gick där, utan för att jag tyckte att de som gick där, de verkade bli såna fria individer. Starka och egensinniga. Jag avundades dem.
Eftersom jag är i Paris läser jag inte allt, men jag kollar min twitter och jag ser hur Isabella Löwengrip rantar över hen, könsneutrala kläder samt över transor. Jag läser snabbt att hennes kille Odd tänker att det ska börja spelas in porrfilm i omklädningsrummen nu.
Jag hittar artikeln som ligger till grund för deras oro, deras skrik och deras rop på allmänhetens stöd i deras egna tankar och känslor kring det här.
Och ja, jag blir förbannad. Jag blir urbota förbannad. För jag undrar varför de håller på så här, två unga personer med världen framför sig, som inte alls tjänar på att grusa andras framtid.

Det tredje omklädningsrummet är en fantastisk idé. En tillflyktsort för de som kanske inte känner att de passar in, för dem som gymnastiklektionen faktiskt bara var en pina och för dem som kanske hellre byter om med sina vänner, oavsett könstillhörighet.

För gymnastiklektionerna var en pina. Jag vet inte hur de är på Södra Latin, men under mina skolår fanns det ingen lektion där mobbning och trakasserier tillhörde lektionens gång så mycket som unger gympan. Glåpord, hån och mobbning, det funkar under gympan, för det går alltid att skylla på ”spelets gång” på ”sportens sätt” eller på något annat dumt. Att alltid bli sist vald in i ett lag, det är samma som att bli bort vald, och det kan du bli av alla möjliga anledningar. Du kan ha ”fel” namn. Du kan ha ”fel” kropp. Du kan ha ”fel” kön. Du kan vara ”fel” person i ”fel” kropp. Det finns miljoner av anledningar, men en inte så ovanlig är att du inte anses vara sportig, eller passa in. Att du inte är det som förväntas av dig. Du kanske förväntas gilla dans, men är bättre på fotboll, eller tvärtom. Men att bli bortvald i gympan är lika svårt som att bli bortvald någon annanstans. Ibland svårare. Ibland svårare i korta shorts och tighta sportkläder.
Och framför allt: svårare efteråt. När det fortsätter in i omklädningsrummet och det är meningen att vi ska stå där nakna och öppna inför varann. Då kan det faktiskt vara som svårast. Efter en misslyckad fotbollsmatch eller dansgrupp.

Till Odd: du säger att det kommer börja spelas in porrfilm i omklädningsrummet. VÄLKOMMEN TILL VERKLIGHETEN! Så är det, och så har det varit sen länge. Det byggs bås i omklädningsrum idag, för att komma bort från videofilmandet och spridandet av andras nakenhet och kön. När jag var lite stormade killarna omklädningsrummet för att få sig en skymt av snippor och ofärdiga bröst. Och det glad in speglar under dörrarna i försök att få sig en skymt av dessa snippor underifrån.
Det är ingen nyhet.

Till Isabella: vad skadar det dig, med ett extra omklädningsrum. Hur ont gör det i dig? Hur jobbigt tycker du att det verkligen är. Om du känner efter, i din själ, och inte i din hjärna. Hur jobbigt tycker du att det är?
Det kan väl i alla fall inte skada?

FÖRKYLDNINGSFEJSET

Varför alltid detta hemskt tråkiga utseende när jag blir förkyld?
Bild 2013-04-23 kl. 21.12Inte nog med att påsarna under ögonen skulle kunna härbärgera en mindre familj, näsan och munnen får något konstigt över sig.
Men, jag är glad och lycklig att efter en spykaskad ha behållit tre polarkakor med smör i magen och att väskan till Paris förblir packad, för imorgon, imorgon åker vi!!
Den med Paris-tips är stjärtligt välkommen att höra av sig.

BLABLABLA ALLA ÄLSKAR MIG//SAKER JAG ÖNSKAR ATT JAG SAGT/GJORT

Detta är sista gången jag tjatar om det här, jag lovar.
Men jag har funderat och pratat och ältat med vänner och bekanta under helgen och jag har insett att det finns lite olika åsikter kring allt det här.
Nakenheten, till exempel!
Att folk har sånt problem med den, det trodde jag inte, i alla fall inte efter Naken-Janne i Farmen. Och jag menar. Han, Naken-Janne hade ju verkligen varit en bra person att ha haft med i Debatten, om det handlade om Nakenheten.
Nu var det ju inte det, utan det handlade om BEDÖMANDET av kvinnans kropp där hon var försvarslös och röstlös.
För kvinnorna i Blachmans program FÅR inte säga någonting.
Redaktören som var med i Debatt sa att de ler och är glada. En del av männen i Debatt sa att MÄNNEN i Blachman var de som var nakna, men det är inte det som det hela handlar om ju.
Jag ångrar att jag inte var hårdare där.
Och jag ångrar att jag inte sa till han som sa att ”vi kommit långt, att man på 70-talet kunde våldta kvinnor hur som” och sen någon minut senare tycker att vi är tråkiga ”som inte vågar vara nakna längre, på 70-talet gick folk alltid nakna”
Jag hade gärna dragit parallellen där direkt, frågat honom om han inte hörde hur idiotisk han lät där när han hyllade ett naket årtionde för att sen benämna det som ett våldtäktsparadis.
Också roligt att personen INTE ser att barn inte vill duscha tillsammans pga att de blir fotade och förnedrade pga att vuxna människor tycker att det är OK i och med att de gör dethära Blachman-programmet gång på gång.
Kroppar är OK att kommentera/bedöma osv osv. Och när vuxna ser det på TV så bekräftas det ju bara att det faktiskt är OK och godkänt, i Danmark till och med av staten.

Men okej, nu ska jag sluta tjata om detta.
HEJDÅ!
För den som skulle ha missat går det att se hela härligheten HÄR.

DANCE TO THE LOOP

Ibland kommer det fram sån bra musik till en.
Som denna fantastiska.
Ikväll ska jag spela skivor på Yaki-Da, det kommer krävas en kraftansträngning att ta sig upp ur soffan känner jag nu. Den är ju så skön när allt kommer omkring.

Jag tänker fortfarande på gårdagen. På saker jag kunde sagt och gjort och saker jag inte borde sagt.
Jag vågar inte titta på spektaklet.
Istället borde jag verkligen duscha. Det luktar gammal kropp någonstans. Kanske är det gräddfilen eller chipsen. Eller så är det den där blomman i Botaniska Trädgården. Det kan ju vara lite vad som helst faktiskt. Eller så har jag bara fått något konstigt i näsan.
Medan jag duschar kan ni ju lyssna på denna.

JAG, EN NÄPPSIG GYMNASIEELEV SOM KNULLAT MIG IN I SVT-HUSET

Jag fick ett mail med pepp, och frasen ”jag antar att du fått mycket skit idag” men om sanningen ska fram har det mest varit ros, beröm och klappar i ryggen.
Dagen efter den här Debatt-premiären känner jag mig lite mer rakryggad än innan, trots att det regnar här och jag kanske borde gå med krökt rygg.

Jag är glad och stolt över att i te ha fått så mycket skit, men jag är rädd att det är på grund av debatt nummer två. Islam och kvinnohat brukar vara debatter som gör att kommentatorsfält och forum skakar efteråt, vår debatt hamnade lite i skymundan, Omar Mustafa och hans tro är mer upprörande helt enkelt.

Men för att inte bli helt utan jante-känsla och kanske för att få lite input kollade jag hur det såg ut på Flashback. Det var det gamla vanliga. Jag går i gymnasiet och har knullat mig in.
Att jag började gymnasiet för 10 år sen insåg jag samtidigt som flashback skrev det. Jesus, tänk att ag är så gammal, men ser så nog ut.

20130419-114951.jpg

DEBATT OCH ANNAT

Jag vaknade till nyheten om att en modellagentur letar modeller utanför en ätstörningsklinik. Jag vill gråta, men går från frukostbordet och säger till Love att jag ”måste skriva” jag kommer inte så långt. Det blir så lätt alldeles för privat. Det kan aldrig bli för personligt, men det kan lätt bli för privat.
Jag låter det vara. Jag ser några avsnitt av Rederiet på Öppet Arkiv.
Sen skriver Stephanie till mig att jag måste svara i min telefon.
Det är Debatt.
Efter en halvtimme bestämmer jag mig för att strunta i debatten om att inte ställa upp Debatt.
Så nu sitter jag och tänker. Jag tänker på kvinnors kroppar. Männens rätt att kommentera dem.
Allas rätt att kommentera dem.
Det händer hela tiden, och jag förväntas oftast vara tacksam.
Men jag är så trött på’t.
När jag var med i Vem Vet Mest insåg jag plötsligt att jag var tacksam över att de vanliga hatmailen jag fick på P3 övergick i kommentarer om min kropp. Om mitt utseende. Att det plötsligt blev så sexuellt.
Att mina skinkor skulle säras på.
Det tog några timmar innan jag insåg att det inte var beröm. Det var bara en annan form av förtryck.
Det är vad vi ska prata om idag.
Undanflykten att kvinnokroppen är poesi.
Att kvinnokroppen törstar efter mannens ord.
Som Blachman säger.