EN PR-KUPP ÄR ALLTID EN PR-KUPP

Jaha, så restuarangen DILL var en PR-kupp. Då vet vi det.
Och Tommy Nilsson är bara betald av Marabou/Forsman&Bodenfors.
Och Miss Skinny var ju, precis som ovanstående att greppa efter halmstrået uppmärksamhet.

Men jag kan inte låta bli att tänka på de som inte läser Dagens Media eller Resumé.
De som inte blir uppdaterade på byråernas finurligheter. De som bara ser ett par smala ben och en trigger?
De som inte nås av upplysningen att det bara var hitte-på.

Jag tror att Shout (som reklambyrån som gjort det hela) kunde gjort ett bättre jobb, om de velat, om de faktiskt förstått och pratat med drabbade. De som tänker på mat varje dag, de som mår dåligt när den de är ihop med går ut och springer men de själva inte har lust. De som drabbas av dåligt samvete så fort de ser någon annan lägga upp en svettig gymbild på Instagram. De som inte orkar läsa bloggar längre för att alla bilder är så smala, oavsett om texten ibland säger att alla duger.
Dessutom är inte duga så roligt längre, det är ungefär lika tråkigt som lagom. För duger och lagom är inte perfekt, och det är dit de flesta strävar, även om det begreppet är luddigt i sig. För vad är perfekt? Miss Skinny i mångas fall.

Jag hoppas att en hel drös börjar stötta Frisk&Fri, det verkar vara en bra sak. Men jag hoppas också på lite mer eftertänksamhet från de som skriver under på det här, ansikten utåt, reklambyråer, producenter. Tänk på vad ni sysslar med, för ett gott syfte spelar ibland inte sån stor roll om analysen inte finns.

För försäljningen av Marabou Lakrits kanske går upp några veckor, för vi måste ju prova, nu när alla pratar om det. Och restaurangen DILL fick besökare och de som hann gå dit får halva priset på LIDL’s oxfilé så de säljer lite mer i någon vecka och Frisk&Fri är på några människors läppar ett slag. Men den bestående PR-effekten? Var är den, och hur presenteras den för kunden? Hur blir ”en rolig grej” något mer? De brukar kallas one-shot, vi kör en rolig grej en gång, som inte har så mycket annat med vår kommunikation att göra och ser vad som händer.
Vad händer?
Några skrattar, AIK tar åt sig äran och vrider på det och gör det bättre än originalet, P1 pratar om det och det släpps en video som förklarar allt. Men det känns som att vi går ifrån begrepper Public Relations, vi stryker s:et, det blir en public relation, en gång, ett försök, utan långsiktighet. Vad handlar Tommy Nilssons nästa skiva om? Att vara vit man i svart eyeliner eller är det en skiva med bröllopssånger? Och Miss Skinny, för oss som lyckats förstå att det hela bara var fejk, vad ger det oss?

Jag är så urbota trött på reklambyråer och PR-firmor som tänker kort, som tänker roligt. Som gör någonting för sig själva och klappar sig på axeln ”men alla pratar om det”. Alla bor inte på Twitter, alla lyssnar inte på P1, alla pratar inte om det. Det är du som hör det du själv jobbar med, är intresserad av och lever med.

LÄS OCKSÅ:
Colors of the world
Pelle Tamleht

Annonser

2 thoughts on “EN PR-KUPP ÄR ALLTID EN PR-KUPP

  1. Pingback: Fejk-PR är inte PR » JMW

  2. Pingback: VAD JAG HADE SAGT OM JAG FICK KOMMA TILL DEBATTEN OM FEJK-PR: VEM HÖR DE SOM TRIGGADES AV FRISK&FRI-KAMPANJEN? |

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s