DET VÄRSTA DU KAN SÄGA, FÖRUTOM ROM ÄR KVOTERING.

Jag inledde dagen med att reflektera över Journalistpriset-nominerade Natalia Kazmierskas tweet om att P3 Nyheter med Kazmierska aldrig får så mycket hat som när de låtit romer höras i radion.
Sen, några timmar senare släpptes nomineringarna till Journalistpriset och Kazmierska var en av de nominerade. Jag reflekterade över det där, att det var 3 nominerade kvinnor och 8 nominerade män, ca 27% av de nominerade var alltså kvinnor, lite mindre än 50/50.
Jag twittrade om det där.
Rakt ut ba. Skrev hur det var.
Tweeten var enkel och koncis, så här såg den ut:
Skärmavbild 2013-10-29 kl. 14.45.24
Och retweetades alltså av både Ulrika Sturén och Niklas Svensson.  Jag är mycket tacksam över detta, jag gillar att bli retweetad och det gör alltid att jag känner mig lite upprymd.
Sen fick jag svar av Dennis Jernkrook, han är aktiv inom Moderat Skolungdom och höll med mig. Det gjorde mig nöjd. Det gjorde mig stolt och det gjorde att jag kände att det finns lite hopp för den kvinnliga framtiden.
Skärmavbild 2013-10-29 kl. 14.40.05

Men så kom också det här:

Skärmavbild 2013-10-29 kl. 14.39.47
Som jag valde att bemöta med trevligheter, jag försöker göra det, det är mycket svårt, men jag försöker. Även om jag ibland gärna hade dödshotat och skrikit och betett mig illa.
Jag fortsätter vara trevlig. Även mot Anna Andersson_123 som ifrågasatte.
Skärmavbild 2013-10-29 kl. 14.39.36

Jag kan förklara mig. Jag tycker att vi ska vara 50/50. Det tycker jag.

Och jag ser det som ett mål.
Kvotering är ett medel att nå dit.
För jag drömmer om att kvotering bara behövdes ett kort tag som ett incitament för att visa att det finns lika många bra kvinnor som män.
Men jag förstår att det kanske inte kommer gå så fort, just därför är ju kvotering så himla bra.
För det är inte så att män idag premieras för att de alltid är bättre, de premieras för att de är just män. Att premiera kvinnor för att vara kvinnor är således inget problem det heller.
Det gör bara att vi får upp ögonen för andra än män.

RYNKOR! HJÄLP! RYNKOR!

OK, tog en liten selfie på vägen ut från jobbet, det skulle jag ALDRIG gjort.
KOLLA RYNKORNA UNDER OCH RUNT ÖGONEN!!!!!
Vad har hänt? Blev jag plötsligt 40? Jesus, mammas siande om att jag kommer behöva lyfta mig kommer bli sanning. Nu ska jag dricka massor med vatten, massera ansiktet och köpa någon sån där mirkaelkräm med spermier eller vad det nu är som är på modet. Här ska ungdomen reclaimas.

bild (5)

JAG SKULLE VILJA BYTA NAMN TILL GLENN, ELLER KANSKE BÖRJE

Det pratas om namn i reklamvärlden just nu.
Det pratas om att Walter först hette Johan (jag kände till honom som Snygg-Johan) om Vaccinos som hette typ Karlsson och om Keger som hette Jonsson eller nåt.

Deras namnbyten skulle få dem att låta lite häftigare, lite mer speciella. Lite fräckare. (i alla fall enligt Resumé)
Det är roligt.
Det är roligt när tre relativt vita män byter namn för att vara häftigare.

Själv har jag ofta tänkt att jag velat byta namn till Glenn, eller kanske Börje. Eller så skulle jag helt enkelt vilja byta kön. Jag hade velat byta kön för att bli lite mer fräck. Eller inte. Inte för att bli fräckare, utan för att bli lite mer accepterad.
Men det är ju skrattretande när vita killar byter namn för att bli fräckare samtidigt som andra tvingas byta namn för att ens bli tilltänkta till ett jobb.

Det finns mängder av anledningar till namnbyten. Acceptans är en av anledningarna. Att hedra en mormor en annan. Jag har svårt att bestämma mig för om jag ska behålla alla mina namn eller adaptera min killes efternamn när vi gifter oss.
Allra helst hade jag ju bara velat vara någon jag inte är. En Anna eller en Sara kanske, eller allra helst Glenn eller börja, någon som inte får frågan varifrån jag kommer hela tiden och som inte bara är tjej.

EN AVKASTNING OCH TJUGO OLIVER SENARE

Inledde ridturen med att sätta av i galopp, få sadeln på sniskan, trilla av och halta tillbaka till stallet. Nu har jag laddat med kolhydrater inför ikväll, sett två avsnitt av Homeland och ätit tjugo oliver. Det har gett mig lite nariga läppar, antar att det är saltet.
Här kommer före och efter ritten.
Bild 2013-10-18 kl. 10.23 Bild 2013-10-18 kl. 20.24
Ja, jag kanske ser lite medtagen ut, men inget som inte lite sån mirakel BB-cream inte ska kunna ordna enligt sminkösen på Åhléns.
00-03 ses vi på Pustervik. Jag ska försöka att inte klaga för mycket på värken i rumpan.

HÄST HÄST HÄST!

Jag ville verkligen bli en hästtjej när jag var sisådär 8-10 år. Jag red och åkte på läger. Men sen rann det liksom ut i sanden. Kanske lite på grund av galenpannan Danny, hästen jag lite väl ofta fick i stallet som hellre bet och sparkade än red.
Men så plötsligt jobbar jag med hästar hela dagarna. På avstånd de allra flesta dagar visserligen, men riktigt nära ibland.
IMG_4300
Att tro att det enda som gäller är att sitta framför datorn som redaktör för sociala medier lurar sig själv. Här är Sissela Benn och jag på Strömsholm. Orättvist att jag ser så otroligt rädd ut när jag i själva verket kände mig riktigt lugn och kool.
För att slippa se sådär vettskrämd ut nästa gång alla samlas för inspelning av Stjärnhoppningen ska jag idag iväg och rida. DJ’s till häst, skulle vi kunna kalla oss. Sara Berndtsson och jag. Ikväll spelar jag på Pustervik med Plötsligt Händer Det. Det händer faktiskt så sällan numera att det är lite plötsligt. Utlovar Lisa Nilsson och Eric Gadd.
Tjipp o hej från nybliven stalltjej!

DET ÄR ALLTID MEST SYND OM MIG MIG MIG MIG MIG

Nu kommer jag säga något som några kommer att hata mig för.
Eller nej, hata är ju hårt, men bli sur över.

Idag på Facebook fick jag se en bild, det var ett par rosa hockeyskydd och det var någon målvakt som skulle spela i de rosa skydden under oktober för att öka medvetenheten kring bröstcancer.
Fantastiskt.
Jag köpte ett rosa läppsyl häromdagen bara för att några ören gick till forskningen kring just bröstcancer. Några köper ett band, andra köper någon annan rosa produkt som ger några små ören till forskningen, vi blidkar vårt samvete men gör också en bra sak.
Men det är inte samvetet jag vill prata om. Det är visserligen intressant i sig, men det är inte det som är det viktiga här.
Det intressantaste är alla som börjar höja rösten mot rosa bandet och bröstcancer-månaden oktober. Det pratas om att långt fler dör i prostatacancer och att hudcancer ökar mest.

Jag förstår att det är upprörande.
Men jag tycker att det är upprörande med dessa män som ska upplysa oss om detta.
Upplysa oss om prostatacancerns utbredning.
Jag förstår att det behövs, men vi behöver inte prata mindre om bröstcancer för det.

Det är som med alla andra debatter där det finns ett genusperspektiv. Det ska vara mer synd om männen när de förlorat huvudrollen. Männen ska alltid ha huvudrollen.
De sjukdomar det forskas mest på är manssjukdomarna.
Kvinnosjukdomar som endometrios och bröstcancer forskas det mindre på.
Kvinnors hjärtproblem är inte lika utredda.
Kvinnor kommer alltid i andra hand.
Kvinnor är alltid andra klassens medborgare.
Mannen är normen i allt. Även i sjuk- och hälsoforskningen.

Så för i helvete håll käften och låt oss ha vår bröstcancer-månad ifred.