NÄR TIDEN KOMMER I KAPP//GRATTIS ELSA!!!!!!

VARNING PÅ STAN: MKT PRETENTIÖST INLÄGG +KÄNSLOMÄSSIGT JA.

Jag grattar sällan folk på Facebook. Jag glömmer av, eller struntar i det. Jag förväntar mig inte heller att alla ska gratta mig när jag fyller år och jag blir inte överväldigad som så många andra verkar bli när de fått miljoner notifications och grattisönskningar.
Men, idag fyller Elsa år.  Elsa fyller arton. Det räcker inte heller med ett grattis på Facebook.
Att Elsa fyller arton innebär att jag känt henne i över tio år ungefär.
Och då plötsligt slår det mig. Det är alldeles fasligt länge. Det betyder också att jag gått från att vara en tonåring som passade ett barn till att vara en vuxen som grattar en annan vuxen.
För nu Elsa, nu är du arton med allt vad det innebär. (men JESUS måste jag låta som min/en mamma?!)
Jag behöver egentligen inte ge dig några tips, du har redan bott utomlands och hemifrån i ett år och du har redan skrivit texter och krönikor som fått mig att avundas.
Men som den mini-tanten jag är, kan jag inte hålla mig.
Jag bara måste. Kanske borde jag sparat det till din student, hållit ett tårdrypande tal, pratat om hur du var när du var liten, med isblå ögon och penetrerande blick (ja, det var fasligt svårt att säga nej till godis innan maten och att gå och bada när det var fult väder eller att det var dags att sova och inte leka)
De flesta var gulliga som barn (jaja vissa kanske lite mer än andra, minerat område känner jag nu).
Vi lämnar det.

Vi kanske kan fokusera på nuet lite istället. Mycket roligare dessutom!
Du måste fortsätta skriva.
Lägg aldrig ner pennan.
Det är när du skriver som du utvecklas.
Du måste läsa också. Då kommer du fortsätta vara inspirerad.
Och lyssna hela tiden!
Ta in allt. Och sen gör du om det till ditt. Låna av andra, stjäl av några, lägg till, dra ifrån och gör det till ditt.
Strunt i om du inte blir publicerad (även om de som tackar nej till dig fattar noll och bevisligen är idioter) (ursäkta språket här).
Sen finns det andra saker.
Som att du inte behöver stressa. Flytta inte hemifrån på ett kick, eller gör det, men tänk att det är okej att längta hem och flytta tillbaka igen! (Eh okej, Jan och Ulrika, jag kanske inspirerade till något ni inte alls kände för nu)
Plugga saker du inte är helt intresserad av, utan bara lite, för allt som får plats i hjärnan gör dig bättre (plus du lär dig om hur det akademiska livet och allt funkar)
Gör allt du vill.
Gör allt du tycker skulle vara roligt.
Men gör inte avkall på dig.
Testa saker, men gör ingenting du inte vill.

Arton år, det innebär en massa saker, men allra mest:
du äger dig.

Och dig äger ingen.

Annonser

KULTURKOFTAN

Det går inte för sig att ha ett pressfoto tagit i en smutsig spegel. Så jag monterade kameran på en kruka, på en tillbringare och försökte få till det med självutlösaren.
Resultatet: ett präktigt foto med en liten personlig touch. Eller nåt. Jag förtär i alla fall ingen alkohol, vilket ska ses som ett stort framsteg för min mediala närvaro.
När det kommer till Steve Jobs-stilen är jag överlycklig. Det är nämligen den klänning som av någon märklig anledning tvättades sönder förra året. Visst, den är inte marinblå denhär gången, den är svart, och den känns liksom varmare än den förra, men den är inte söndertvättad.
Lyckan är inte konsumtion, men att hitta något som försvunnit, och varit saknat, det är i alla fall endorfinbejakande. Nu ska jag använda den här tills den inte håller ihop längre. Eller tills någon tvättar sönder den igen.

SE MIG FÖR HÄR ÄR JAG (PÅ ETT RIKTIGT KASST FOTO)

Jag behöver en bild på mig själv. Äga en bild liksom. En bild som inte är från Photobooth eller som är ihopkopplad med något Public Service-program som inte står för mina åsikter (trots att jag inte tycker att jag är helt galen: gillar ju tjejer, jämställdhet, och sånt som alla normala+smarta borde gilla)
Så jag försökte ta tag i grejjen själv. Jag tror jag skickar in den översta. Kanske borde ta bort skräppåsen dock. Eller? Kanske ger det en realistisk bild av mig: jag städar inte nämnvärt. Egentligen städar jag så nämnvärt lite att min mamma (!) åkte hem till mig och städade i helgen. Tror dock en del av henne gjorde det pga jag höll på att bryta ihop mellan vanligt jobb+annat jobb+dj-jobb och ett sammanhang jag inte kände passade direkt ihop med de där fantastiska värderingar jag går och bär på.
Men jag tog på mig min HEN-keps och åkte dit. Fick frågan om jag tryckt den själv och om jag hade barn och om jag tyckte att han och hon inte skulle få finnas mer.
Jag skyllde mina otrevligheter på att jag inte fått i mig kaffe än, men i själva verket handlade det nog mer om att jag kände att jag bedrog mig själv. Eller så var jag bara trött.
Emerentia2 Emerentia1_2

DÅ VAR DET KEPSEN OCH JAG IMORGON

Klockan är 16:53. Jag skriver ner siffrorna, och så tänker jag lite. Vad blev det av dagen?
Tre promenader och en ny keps, hittills. Och en dragning om strategi och lång väntan på Dropbox.
Ungefär så.
Sen gick jag och träffade Sara på Utopia och fick min keps. Den ska jag ha på mig imorgon.
Jag köpte också en tröja till Evert, efter hans trimning igår var det rent ut sagt nödvändigt.
Bild 2013-11-21 kl. 16.37 20131121-171726 20131121-171739

JAG STÄNGER AV NÄR GERNDT GÅR UT PÅ PLAN

Jag orkar inte se mer, och det beror inte på att Sverige inte lyckades slå Portugal, utan för att Alexander Gerndt går på plan. Det enda som kunde hållit mig kvar i sändningen var det faktum att han buades ut.
Att Hamrén väljer att Gerndt ska starta med bara några minuter kvar, i underläge dessutom, gör det svårt för mig som feminist (och som människa) att försvara Hamréns fortsättning i landslaget (ja, det går att ifrågasätta varför jag skulle gör det oavsett, ja). Men att välja att låta en person som misshandlat en annan spela, om än bara några minuter, i en landskamp det är inte okej.
Att någon som misshandlar en gravid kvinna (okej, ja, det lades ner pga ord mot ord) får spela fotboll och stå upp för sitt land, det gör det hela ingenting annat än obekvämt. Och även om han själv verkar ha trott att han kan bli en förebild, så borde han inte få chansen att polera den bilden i landslaget.

Twitter_fotbollsgalan

Bild: Joakim Johansson

Fotbollen suger just nu. Och kanske mest allt runtomkring.
Fotbollsförbundet ger Anders Svensson en bil, men ingen till Therese Sjögran.
Det skojas i radio om att Zlatan skulle byta kön och börja spela i damlandslaget och kallas för Flatan. Ja, kanske lite roligt. Eller inte.
Dels så behövs inte Zlatan i damlandslaget, för det klarar sig helt och hållet utan honom, men också för att driften med flat-laget inte känns direkt smakfull. Speciellt inte efter fotbollsgalan och tillhörande twitter-halabaloo.

En mer välformulerad krönika på ämnet hittar du här. Själv är jag för irriterad för att skriva bra och smart och insiktsfullt eller vad det nu kan vara som efterfrågas.

TACK, MEN NEJ TACK.

En gång skrev jag som aldrig förr. Flera hundra sidor som blev en bok. Jag printade ut den i skolan några kvällar i rad och sen bad jag min pappa skicka upp ett gäng kuvert åt mig och sen lade jag alla de där manusen på brevlådan och sen väntade jag.
Sen kom brev efter brev.
Tack men nej tack.
Jag hittade ett av de där breven igår. Jag ramade in det och hängde upp det ovanför pianot.
Som en påminnelse.
Att revanschen finns där att ta när jag orkar.
För Oscar har nog rätt ändå, skriva, det kommer jag alltid kunna göra. Jag ska bara tro på det också.
Brev2