TACK, MEN NEJ TACK.

En gång skrev jag som aldrig förr. Flera hundra sidor som blev en bok. Jag printade ut den i skolan några kvällar i rad och sen bad jag min pappa skicka upp ett gäng kuvert åt mig och sen lade jag alla de där manusen på brevlådan och sen väntade jag.
Sen kom brev efter brev.
Tack men nej tack.
Jag hittade ett av de där breven igår. Jag ramade in det och hängde upp det ovanför pianot.
Som en påminnelse.
Att revanschen finns där att ta när jag orkar.
För Oscar har nog rätt ändå, skriva, det kommer jag alltid kunna göra. Jag ska bara tro på det också.
Brev2

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s