LYXIGA SAKER, SOM EN FRISÖR.

Jag gjorde mitt första frisörbesök när jag var 16. Jag skulle just börja gymnasiet och jag hade med mig en bild av Jill Johnson i fickan. Frisören tvättade inte håret utan sprejade lite läggvätska i det och sen klippte hon bort det mesta och lämnade mig med ett uppklippt hår som inte liknade Jills alls.

Så förhållandet till frisörer har inte varit så bra, men jag har avundats de som haft en frisör, följt efter frisören mellan salonger och haft någon som ”förstått mig”. Trivialt? Ja, men precis lika lyxigt som de som haft en egen parfym, en dyr handkräm och fint puder. Där slår liksom inte någon-parfym-jag-köpt-på-rea, atrix och HM-rougelika stort.
Så jag har ändrat på det. Jag smörjer in mig i något amerikanskt, jag doftar Dior (men nu har den slutat säljas) och men gör mig fortfarande rödkindad med hjälp av HM.
Och så klipper jag mig hos Marie! Tredje gången gillt, och hon har hjälpt mig med två normalklipp, ett vågat klipp och bröllopsfrisyr.
Jag har en egen frisör. Hör och häpna! Det känns liksom vuxet, fast ca 10 år senare än alla andra. Men nu har jag henne och vart jag än flyttar lär jag behöva komma till Göteborg för att bli klippt igen. Det är så jag hört att det funkar nämligen. En frisör håller man fast vid. Hårt.

Nästan finast i profil ändå.
Bild 2014-01-03 kl. 14.41 Bild 2014-01-03 kl. 14.42 #2

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s