FITTSTIM – BELINDA OLSSONS KAMP// eller mitt nya program FITTSTIM – VÅR KAMP.

Egentligen borde jag inte uppröras så mycket känner jag.
Titeln på programmet gör att jag inte borde förvänta mig så mycket som jag gjort.
Fittstim – Min Kamp.
Det handlar om Belindas kamp. Belindas kamp med sig själv. Är hon fortfarande feminist? Är männen fienden? Vad gör en lattepappa? Vad för kön har Vide egentligen? – jag är bara såååååå nyfiken att jag måste rusa tillbaka och fråga.

Men det har blivit fel någonstans. Programmet tas för att vara ett feministiskt program, ett program om feminism.
Inte ett program om Belindas tankar om sin forna kompis.

Och där blir det också fel i min egen och andras kritik mot programmet.

Vi är så svältfödda på program med kvinnor i fokus. Vi är så svältfödda på feministiska program att när det kommer ett som heter Fittstim hoppas vi att vi äntligen ska få prata om kvinnorollen. Problematiken i och kring den. Om våld mot kvinnor, löneskillnader, intersektionalitet.
Men ingenting verkar få plats.

Kritikerstormen bevisar det. Vi måste prata om kvinnorna.

Det är ingen hemlighet att jag inte gillar Fittstim.
Jag gillar inte programmet, tilltalet, inslagen.
Jag gillar inte heller åsikterna om att det ”är bra att det kommit upp på agendan”. Jo, rent fysiskt gillar jag att frågorna kommer upp på agendan, men jag vill att vi pratar om det här utifrån ett bra perspektiv. Inte ett anpassat att kunna passa alla, och även vita män.
Och att Belinda Olsson i chatten efter programmet igår säger att Gudrun nog är nöjd med sin medverkan eftersom Feministiskt Initiativ fått 2000 nya medlemmar. Lite som om de som mobbat mig sagt att jag säkert är nöjd för att jag nu drivs av revansch och det verkar gå ganska bra.

Det finns skrattretande saker med programmet.
Som den skälliga hunden som illustrerar i inslaget med Pär Ström. Problematiskt när Pär Ströms anhängare ofta kallar starka feminister för rabiesfeminister. Rabies är ju något som hundar ger.
Annat problem är när Belinda Olsson måste springa tillbaka och fråga efter Vides kön i avsnitt 1. Varför måste hon det? Är det hennes journalistiska ådra? Är det feministen inom henne som måste fråga? Är hon bara nyfiken? Vides mammas svar är det bland det bästa vi får ut av serien.
Pär Ström visar i program två en teckning av ett kön som ska klippas av vid en sträckad linje.
I program tre lovar redaktionen att de rasifierade kvinnorna kommer in. Det är två program för sent. Den vita kvinnan och den vita mannen är mer prioriterade.
Jag undrar fortfarande när ett trans-perspektiv gör entré, eller när det ska pratas om sexualiteten, och inte bara den heterosexuella.

SVT hade chansen att göra ett feministiskt program. Inte ett program om en persons kamp och tankar kring sin egen feminism.
Det bästa Fittstim kan ge oss är att SVT förstår att vi är redo för ett riktigt feministiskt program.
Där vi kanske kan prata kvinnors hälsa. Kvinnors lön. Transpersoners vardag. Den rasifierade kvinnans liv. Jämställdhet. Kvotering. Och riktiga feministiska nätverk. De kanske kunde pratat om riktiga siffror, som de som står utan jobb och är kvinnor, inte pojkarna det är så synd om. Eller om sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Kanske om möjligheten att ha en karriär som ensamstående. Eller prata om pension och skillnader i äldrevården (har du döttrar har du svårare att få vård än om du har söner). Eller våld i nära relationer, sexuellt våld, kvinnans roll i kulturen kanske?

Jag har en massa uppslag och idéer. Och SVT, jag hjälper er gärna. Ni når mig på emerentiall@gmail.com
Vi skulle kunna kalla programmet. Fittstim – Vår kamp. Men det är bara ett förslag.

(Ja, jag kommer skriva mer efter sista programmet, ja. Det vore skönt om det får mig att ändra mig)

Annonser

One thought on “FITTSTIM – BELINDA OLSSONS KAMP// eller mitt nya program FITTSTIM – VÅR KAMP.

  1. Jag var på den pubkväll som Pär Ström anordnade och där den feministiska mobben dök upp. Jag kan med gott samvete säga att det inte var trevligt alls. De var mycket aggressiva och delade upp sig runt borden och idiotförklarade oss alla. Teckningar delades ut med en delad penis m m.
    I täten var Marias Sveland och Mian Lodalen. Att Maria Sveland sen skrev en bok om det hat hon fick utstå kan väl bara kallas dubbelmoral.

    Att den ”breda” feministiska rörelsen blir så upprörd av programmet måste väl tyda på att den har ett dåligt självförtroende? En man som Pär Ström tex ifrågasätter feminismen och tvingas av banan efter att ha hotats av samma människor som själva säger sig vara de hotade… På vilka axlar offerkoftan sitter behöver inte förklaras.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s