BAKOM MÅNGA MÄN STÅR EN KVINNA. // ALLT PÅ SKAVLAN ÄR INTE GULD SOM GLIMMAR.

Om jag skulle säga att det är svårt att få mig att tappa fattningen skulle jag ljuga. Men så som det hände idag är inte så vanligt.
Jag bläddrade igenom min facebook och plötsligt mitt bland prat om hur härligt livet är, hur mycket någons son bajsat, hur någon väntar tvillingar, ett roligt citat från en mamma på 60+ och det vanliga dravvlet kom det.

Min vän Jennie och jag pratar mest om mens.
Idag skrev hon om en kille som kunde varit större än Zlatan.

Det gjorde mig så förbannad.
Inte mest på Skavlan som jag alltid är för hans dåliga sätt, utan på världen.
Jag är trött på män. Män som våldtar, ofredar, vanhedrar och ändå får sitta i TV och vara gulliga. Jag är trött på att mäns misstag inte räknas, så länge det bara är en kvinna som är drabbad. Jag är trött på män.
Jag är så jävla fucking kuk trött på att våld mot kvinnor blir kvinnofrågor. Att mitt och andra kvinnors liv anses vara ett särintresse.
Att folk blandar ihop minoritetsgrupp med diskrimineringsgrund och skriver in kvinna som en i gruppen minoriteter.
Att det får fortsätta hela tiden och ingen verkar ha ork eller lust eller ens tid att göra någonting åt det.
Att konstant vara marginaliserad.

Men det finns en sak som gjorde mig stolt.
Att jag har en vän som orkar skriva sånt. Som klarar av att berätta att hon inte alltid varit så stark som hon är idag. Att hon delar med sig så att andra också orkar. Jennie borde sitta i Skavlan. För att hon är hiskeligt rolig, och smart och klok och intressant. Inte för att hon legat med någon, spelat fotboll med någon annan, eller kunde ha varit lika bra som någon annan.

ALLT ÄR FÖRLÅTET, HON HADE SKYPE!//FÖRFLYTTNING AV UNDERKLASS ÄR LIKA ILLA SOM NÅGOT ANNAT

Jag läser för många mammabloggar för att själv inte ha barn eller egentligen tänka så mycket på att skaffa det. Men jag har fastnat för det. Jag bläddrar runt bland bebisfötter och amningstip och lär bli världens absolut mest felfria mamma med tanke på hur mycket jag lär mig.

Det är också anledningen att jag läst Anitha Schulmans blogg ett tag. Vi debatterade ju i Debatt en kväll och jag känner att jag inte alltid gillar dubbelmoralen, men det är ju inte unik för henne, de flesta tidningar lever ju på att försöka inge mig med fejkat självförtroende och på nästa blad berätta hur jag blir av med läsken jag just drack.

Jag brukar buffra bloggar, så jag kan läsa mycket samtidigt, det blir lite som att ha väntat på något gott, fast inte för länge. Ja, ni fattar.
Så när jag sitter här och surfar runt på bästa buffrings-blogg-sätt så hittar jag den.
Idiotin.
Anitha Schulman skriver om sin filipinska nanny.
Visserligen ett tag sen hon hade en filippinsk nanny, men hon skriver om det nu. Hon skriver om hur hon först tyckte lite synd om nannyn, men att det försvann sen, för nannyn bar sitt yrke med stolthet. Och så hade hon kontakt med sin familj, och SINA barn via Skype.

Det här är på allvar ett problem.
Jag förstår au-pair-grejjen, jag har umgåtts med ett gäng tjejer som kommit till Sverige från andra länder för att bo i familjer och passa deras barn. De har sett det som en möjlighet att komma hemifrån. Att se någonting, utvecklas, öva sin engelska, och så vidare och så vidare. Jag förstår det. Men det handlar om när en grupp människor utnyttjas av andra.
Som när mammor lämnar sina barn i sitt hemland för att ta hand om andras barn i ett annat land.
När underklass förflyttas internationellt.
Att säga att det är okej för att personen i fråga är stolt över det är inte annat än dumt.
Bara för att jag inte längre reagerar på glåpord betyder det inte att det är okej.
Bara för att den som gång på gång har sex mot sin vilja inte längre orkar bry sig, gör det inte handlingen okej.

Det kan inte Skype ändra på. Och det beror inte på att åsiktskorridoren är smal. Det beror på att den är värderar människor högre.
Sorry.

PRESSMEDDELA, STYRELSEJOBBA OCH GOSA, HELT VANLIGT FRILANSLIV

Jag sitter på kontoret, det tar mig cirka 5 sekunder att gå dit. Det ligger precis vid sängen. Det blir så i en etta. Kontoret är ett köksbord. Mitt köksbord. Köksbordet med virrvarr-skiva som jag fyndade för 400 kronor 2007, innan jag ens flyttat hemifrån på riktigt och det var en kamp mot klockan. Tio minuter innan stängning lyfte min pappa på en duk och där fanns det! Jag älskar det förbannade bordet. Även om det är lite skevt och vint. 
I övrigt tänker jag på bröst. Det gjorde jag ofta förut, var rent ut sagt besatt, men det har svalnat lite. Tills jag igår såg ett par gigantiska på film och tänkte lite över mina egna. De förändras över månaderna och det är som det är med den saken. Ibland tänker jag mig själv med en gigantisk byst. Jag kan inte föreställa mig känslan, men jag kan ibland fundera över om det är avsaknaden av klyfta som får mig att känna mig ung. Det borde såklart sitta i huvudet, men eftersom så många tittar på just brösten när de pratar med mig är det ibland svårt att intala sig. Att huvudet är det viktiga alltså. 
Nä, nu har jag både skrivit pressmeddelanden, kollat upp försäkringsbolag. Det är dags att hundgosa. 
Bild 2014-03-12 kl. 13.52 #3

JAG MÅSTE PÅMINNA MIG SJÄLV OM ATT DRAKAR FAKTISKT INTE EXISTERAR

Det händer ibland, ganska ofta, fast tillräckligt sällan för att jag ska glömma av det mellan varven.
Drakarna.
De finns inte.
Det stör mig ibland att jag är så lättlurad och glömsk att det försvinner ur hjärnan.
Och dagar som denna då jag sett nio avsnitt av Game of Thrones på raken måste jag påminna mig själv lite extra. Jag stirrar mig själv i ögonen i spegeln och säger det ganska högt: Drakar finns inte.
Så släcker jag lyset och går ut och påbörjar avsnitt tio. Antar att jag kommer behöva påminna mig själv igenom om tio avsnitt, men innan dess lär jag ha tänkt att det är trist att jag inte ens på museum sett ett drakägg.

 

NÄR FÖRTROENDET ÄR EN HINK MED VATTEN

Jag intresserar mig för krishantering.
Från flygbolags försök att stilla människors panik till hur nattklubbar hanterar rapporter om vakter som misshandlar till politiker som umgås för tight med journalister.

Det intresserar mig.

Det kanske inte alltid engagerar, men det intresserar. Det är som ens eget liv i större skala bara, istället för att förklara att en inte menat att snacka skit gäller det att minimera ett förtroende och minimera en ekonomisk skada.

Jag skrev lite om det i GT idag.
Jag skrev också att jag anser att de pengar som det först pratades om att butiken sparade på att själva göra fönsterputsningen ska skänkas till Valessa. Det står jag fast vid.

Det går att läsa allt här. 

MEDAN BUTIKSCHEFEN PÅ HEMKÖP STIGBERGSTORGET TVÄTTAR FÖNSTREN

Det här dök upp i mitt flöde.

Det kan inte vara sant tänker jag. Och idag saknar jag radion så mycket att jag bara måste ta tag i det.

Så ger jag er här en trilogi i hur det är att försöka få tag i folk som inte vill svara på frågor.

Först kom jag bara till en telefonsvarare.

Sen blir jag uppringd av kommunikationschefen, hon pratar jättemycket:

Och sen får vi äntligen prata med Butikschefen, han säger också en massa:

Och Per Adolfsson, fd redaktör på Faktum som är ett av vittnena:

Erik Berglin har varit uppe och pratat med Lilian som är floristen över gatan. Kvinnan som sagt till butikschefen.

Efter allt som är sagt är det smart att prata med Hemköps Maria Nobel igen:
Vanessa vill inte polisanmäla händelsen.

SAMMANFATTNING FÖR DIG SOM INTE ORKAR SE EN TIMME VIDEO:
På Facebook skriver Per Adolfsson om att en kvinna som sitter utanför Hemköp på Stigbergstorget och tigger får vatten hällt över sig av Hemköpbutikens butikschef.
Kvinnan berättar för min vän Erik som är på plats efteråt att de är andra dagen i rad.
Hemköps kommunikationschef säger att fönstrena ska tvättas och att butikschefen sparar pengar på att göra det själv, och att han säger att historien inte stämmer.
Butikschefen säger att han tvättar fönstren, byter lysrör och annat 6-7 dagar i veckan är han på golvet i butiken och att han under gårdagen tvättade det mesta och idag skulle göra det sista. Han säger att det inte stämmer att han hällt vatten över någon.

Min kompis Erik Berglin tog på sig att ge sig av till Stigbergstorget.
Han har pratat med kvinnan som suttit utanför butiken, hon pratar spanska och vill inte vara med på film, men hon uppger att det är andra dagen i rad som butikschefen häller vatten på henne.
Kvinnan som suttit utanför Hemköp heter Vanessa, hon är 28 år gammal.
Det är enligt henne andra dagen i rad som butikschefen tvättar fönstren på Hemköp Stigbergstorget, det bekräftar butikschefen.

När Erik pratar med floristen berättar hon att hon upplevt att det finns en upptrappning mot tiggarna från Hemköps håll. Att det har pågått länge och att incidenten med fönstertvätten bara är en i raden.
Hon berättar att butikschefen inte häller vatten över kvinnan, men kastar vattnet mot fönstret där hon sitter och att det är oundvikligt att kvinnan får vattnet över sig.

Vanessa vill inte polisanmäla händelsen.

KVINNODAG MED KVINNOSJUKDOM

Endometriosen.
Den som gör det lite ont att kissa ibland, lite ont att stå ibland, lite ont att ha mens alltid. Eller lite? Vem lurar jag? MYCKET. Helvetesmycket.
Passande kom den idag. Mensen. Och med den värken.
Så här sitter jag och funderar över hur det vore om det var män som fick vävnad som blödde på andra ställen i kroppen är där den (vävnaden alltså) borde vara.
Då tror jag det funnits ett botemedel och att det inte hade tagit tio år att ge diagnos eller att det var med en axelryckning någon sa att det kan vara så att den drabbade kan bli steril.

Till alla mina döttrar och alla andra: kämpa.