ATT FÖRSVINNA

Det har liksom alltid förundrat mig, hur det vore att bara försvinna.
Hur det skulle kännas att bara bestämma sig för att inte svara, inte kontaktas, inte närvara.
Därför ser jag på Saknad och läser om folk som vaknar ur koma och pratar svenska trots att de är amerikaner egentligen.
Det fascinerar så mycket.
Ibland önskar jag att jag kanske kände mindre ansvar och själv bara försvann.
Men det går ju inte, inte på riktigt.
Men det händer något med en när en tänker så, hur skulle det vara egentligen?
Personer vi minns men inte längre känner eller ens vet någonting om. Personer vars namn försvunnit ur huvudet trots att de sitter bredvid en på skolfotot i sexan.
Någon som inte längre är.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s