PUSH THINGS FORWARD

Jag tvingar mig själv att skriva några rader här.

Jag tänker mig att om jag gör det varje dag kanske det lossnar helt igen.
Plopp!

Som ett vakuum som lossnar, en vaxpropp eller vad du nu vill kalla det.
Bort ska det i alla fall, hindren och allt sånt.
Skriva ska jag.
En dag i taget, ett inlägg i sänder.
Tills dess:
Min urgulliga hund

Bild 2014-08-28 kl. 18.07 #3

Imorgon är en annan dag, som Christer Björkman sa.

MENSBLOGGEN ÅTERUPPSTÅR

Av den enkla anledning att Göteborgs bästa (jag är partisk ja) kulturredaktör bett mig om att skriva lite om denna pärla:

Bild 2014-11-16 kl. 17.40 #2

Det är väl så dags att jag börjar skriva igen.
Det är konstigt skrivandet, kommer som vågor, precis som sorg, stötvis och bitvis och inte alltid när det passar sig.
Precis som mens helt enkelt.

Att skriva är att mensa. Nä, så går det ju inte att säga. Men att skriva gör det. Det är väl också det underbara med att skriva.
Det går att skriva precis vad som helst, även det som inte går att säga.
Och det mina kompisar, det är hela härligheten.