3×15 SVAR

Att börja blogga igen går sådär, men som en hjälp på vägen täntke jag svara på en lista jag hittade hos Anna Ritar.

3 saker jag ser fram emot
✎ Vår flytt, att packa ner allt, skänka bort saker vi inte gillar och sen få plocka upp det i det nya huset.
✎ Keramikkursen som Johanna och jag börjar på i november.
✎ När försäljningen av vår lägenhet är över och vi får stöka ner och leva ut igen, utan att tänka på stilleben och annat fint.

3 saker jag fasar för
✎ Flytten. Allt som ska bäras. Allt som inte får gå sönder. Allt vi kommer inse att vi saknar.
✎ Vintern. Att den ska bli blöt och utdragen och att vi kanske inte får sol förrän i april.
✎ Framtiden.

3 saker jag gillar

✎ Att tänka på att vi snart kommer att ha en trädgård
✎ Att bara vara med Love en hel dag. Kanske promenera i skogen och bara prata och stänga av telefonerna.
✎ Sticka. Helst bebiskläder för det går så fort.

3 saker jag inte gillar
✎ Fönstren i vårt hus. De öppnas i nederkant och känns väldigt 80-tal och fel för 30-tals stilen i resten av huset. Men det är ett framtida projekt.
✎ När min mamma ringer femtielva gånger och jag tror att mormor har dött, men hon bara vill fråga om jag vill komma över på wienerbröd.
✎ Män med högljudda motorcyklar och bilar i stan. Och såna som kör för fort.

3 saker jag vill
✎ Bli toppenbra på keramik och kunna göra egna koppar och skålar.
✎ Sluta använda telefonen så mycket och kanske ha en hemtelefon för jätteviktiga samtal istället.
✎ Odla.

3 saker jag borde
✎ Sluta kissa med öppen dörr. Grannen ser rakt in på toa.
✎ Springa lite oftare för att det är skönt efteråt.
✎ Yoga lite mer för att det är skönt under tiden.

3 saker jag kan
✎ Skriva. Kanske inte lika bra, eller snarare, med samma självförtroende som innan, men ändå hyfsat.

✎ Sticka barntofflor (och vuxentofflor om jag haft orken) och turbaner.
✎ Slipa möbler och golv.

3 saker jag inte kan
✎ Hålla tyst när någon är en idiot.
✎ Låta bli att gå efter folk som gjort fel och säga till dem det. (Oj, samma som punkt 1)
✎ Veta när det är kostym att kramas eller ta i hand. + förstå ironi.

3 saker jag har på hjärnan
✎ The Rasmus-låten In the shadows sen ca 5 år tillbaka.
✎ Att jag vill ha höns och hund och undulater och cirka alla djur i världen, men att det kanske inte passar ett radhus.
✎ Att jag är gift. Herre vad konstigt.

3 saker jag pratar om ofta
✎ Hur mycket jag älskar Love, med Love. Han bör ha mycket gott självförtroende i detta.
✎ Relationen till föräldrar, med mina närmsta.

✎ Huset / inredning / lägenhetsförsäljning

3 saker jag önskar mig
✎ Ett växthus
✎ Pengar till passande organisation som gör mest för flyktingar
✎ Att jag sluta tänka på vad mina närstående tänka om allt utan tänka själv lite oftare.

3 saker jag blir lugn av
✎ När Love spelar jazz
✎ Yoga
✎ När jag kokat te och börjat titta på ett nytt avsnitt av The Nanny.

3 saker jag blir stressad av
✎ När telefonen ringer
✎ När Love är reser med jobbet och det finns saker att göra. Som att tapetsera och att måla och att möblera och tömma förrådet och sånt.
✎ Att alla kommer att dö i slutändan.

3 saker jag ska göra i helgen
✎ Det var just helg.

3 saker jag gjort det senaste

✎ Promenerat en mil i skogen vid vårt nya hus.
✎ Spanat in chark och bageri och hälsokost och fik i våra nya kvarter.
✎ Tänkt på framtiden och svarat på mail från en rekryterare.

Annonser

OKTOBER-LÖFTENA

Eller löftet.
Blogg-löftet. Går sådär känner jag. Mer frekvent uppdatering än sen jag konfirmerade mig dock. Men ändå. Jag saggar efter.
Men så gör jag heller ingenting annat än att måla, tapetsera, släppa in hantverkare, fotografer och mäklare.

Att en försäljning tar sån tid. Hade jag inte frilansat hade jag aldrig hunnit. Att köpa hela rubbet med totalstyling och hyrmöbler är attraherande. Men att nu, efter att det mesta är klart (en vägg ska fixas lite) känns det ändå skönt att veta att allt på bilderna är vårt. Varenda pinal, varenda filt, kruka, dammkorn. Inget hyrt, inget lånat, inget blått. Bara gammalt, loppisprylar och soprumsfynd. Precis som vi. Men med ganska mycket undan plockat. Eller väldigt mycket undanplockat. Men mormors skrivmaskin fick stå kvar. Och väskan jag fick av Love i morgongåva. Och verktygslådan från Lions i Aröd. Och den gamla Moppe-byrån från IKEA som jag drömde om när jag var liten men aldrig fick för IKEA besökte vi aldrig i min familj. (När jag fann den på Myrornas slogs jag för den som om att det vore mitt alldeles egna väldigt efterlängtade barn.)

291670_prinsgatan_5-110.jpg

JAG VET ATT NI VÄNTAT

På denna härlighet till lägenhet:
huvudbild
Tänk ändå, så mycket som hänt här och så många saker som sagts och så många som suttit i soffan. Och på golvet. Och någon har spytt i hallen och rödvin på (den förra mattan) och fågelbajs i takkronan och cava över hela rummet.
Kaninen från Södra Teatern övervakar rummet och kudden jag tryckt och sytt och alla andra saker som liksom är vi, precis som lägenheten.
Jag läste om konststudenten som utforskade hemtrevlighet och behovet av design i sin slutproduktion. Trivsel. Som så viktigt. Även om det kanske är vitt och västerländskt och att städning och inredning gått till en överdrivt. Trots det är trivseln så viktig. Att känna hem.
Och med den känslan, lite extra viktigt att andra känner sig hemma. Och får en möjlighet till ett tryggt hem.
Nu ska jag anmäla mig som språk-volontär hos Individuell Människohjälp. Bland tiggeriförbud och tillfälliga uppehållstillstånd kanske det kan vara en liten tröst för någon att prata med mig några timar i veckan.

 

Är du köpstark hittar du lägenheten här.

I MÖRKRET ÄR ALLA KATTER GRÅ

Mitt frånfälle förklaras enklast: mattjakt. Jag har aldrig varit i ett sånt stort behov av ett fysiskt ting tidigare som när det kommer till den här mattan. Jag har köpt fyra, men lämnat tillbaka dem alla. Ingen passar, ingen funkar. Ingenting blir riktigt bra.

Så det blir den gamla och istället får vi plocka bort någonting annat.

Jag är extra allt. I allt. Less is more har aldrig funnits, jag använder läppstift och eyeliner samtidigt. Jag bara tre sorters tårtor till ett och samma kalas. Jag beställer in mäklarbricka till mig själv.
Jag, ni förstår. Mer är mer och more is beautiful. Kanske därför den här försäljningen och stylingen tär så. Jag måste ta död på så många av mina älsklingar att jag tappar mig själv i mitten.

Och där skiljer jag mig från proffsen.
Det är inte jag som ska säljas. Bara vårt gamla boende. Världskartan på väggen är inte min själ och de ledsna krukväxterna speglar inte mitt anlete. Nej. När bilderna är klara kommer det inte vara mitt ansikte på dem, utan en lgäenhet där så många som möjligt ska drömma om att leva i.
Det är målet.
Tills dess: städa bort dig själv, Emerentia.

DET GÅR FRAMÅT // ATT KANSKE ÅNGRA SIG

Reklam, jag tror det är för Fastighetsbyrån. Där säger den där spiken i tröskeln är så lätt att spika ner, att det är så enkelt att städa, organisera och att det, när en gjort all städning och torkning och nerspikande av spikar, är så lätt att ångra sig.

Där är jag nu. Köket är så fint och hyllorna är så städade. Listerna torkade och allt vi samlat på oss står och samlar damm någon annanstans, för vi har kört iväg det.

IMG_7204

Och när jag tänker på att det här soff-hyllhörnet inte kommer se ut så här när någon anna bor här, och att jag inte kommer att sitta där mer, eller att Love inte kommer sitta där och lösa korsord högt medans jag lagar mat, eller tvärtom (han har börjat laga mat oftare, kanske var det något i hans äktenskapslöften) då gör det liksom lite ont.
Men det kanske bara är för att flytten är så nära, men så långt bort.
Mest kanske det är att jag oroar mig för hur vi ska orka att städa allt.
Vad vet jag.
Något jag definitivt vet är att jag måste vika tvätt. För idag kommer en stylist hit och ska godkänna min stil, kanske ändra lite, kanske säga att det inte alls passar. Vi får se.

LÅT DET GÅ FORT // NYA LÖFTEN

Istället för att ha nyårslöften, som alla andra, valde jag oktoberlöften.
Gå mot strömmen på ett alldeles intetsägande sätt med andra ord.
Vad jag har lovat mig själv är att jag ska börja blogga igen.
Börja om.

Så det gör jag nu.

Vi renoverar. För att vi ska flytta. Vi ska flytta till ett gult radhus med liten trädgård och altan och vind.
Såna saker som vi önskat oss jättelänge. Plötsligt är det vårt. Eller plötsligt och plötsligt. Det var ju inte direkt plötsligt. Det var efter en gastkramande budgivning som huset blev vårt.

Och där är vi nu. Vi ska fixa köket i lägenheten. Stajla lägenheten. Städa lägenheten. Någon annan ska flytta in i vårt.
Någon annan ska flytta in i vårt hem, hemmet där vi först flyttade ihop, där vi dividerade om fyrkantigt eller runt köksbord, där Evert var valp och kissade sönder vår vita matta. Där någon spydde i hallen på nyår, där jag skrek högt och sen grät när det visade sig att min bästa kompis var gravid. Hemmet som blev så tomt så tomt efter att Evert inte längre fanns mer och hemmet trivts, och levt i i fyra år.
Love säger att han är melankolisk. Jag också. Inga mer ”bara svänga förbi Kino på hemvägen”, inga mer ”ska bara kolla om Emmaus fått in nåt nytt”.
Men det kommer nya saker.
Tills dess ser det ut såhär:
IMG_7139
Låt det gå fort. Jag överhör om trasiga ballofixer och om skåpsluckor som är sneda. Men jag lyssnar inte.