HAN TITTAR PÅ CYKEL OCH JAG, JAG LÅTSATS SOM ATT JAG JOBBAR MEN EGENTLIGEN SITTER JAG BARA HÄR OCH LYSSNAR

Han tycker att de som kommenterar är roliga, ibland fnissar han till. Ibland skrattar han till och med högt. Jag gillar det där skrattet. Jag tror att skrattet är det som gjorde att vi blev ihop. Det och framtänderna. Framtänderna är så fina. Så långa. Nästan som på kaniner. Fast de går inte att klippa av. För visst behöver en klippa kaniners tänder ibland? Eller har jag bara drömt det? Det var säkert bara en dröm.

Jag sitter på arbetsrummet och lyssnar på Eurosport genom väggarna till vardagsrummet. Han ligger nog nerhasad i soffan i den grå joggindressen som påminner lite om den Rocky har i Rocky. När han springer till Eye of the Tiger.
Love springer aldrig till musik, han tycker bättre om att lyssna. Allt han hör är bilder. All musik är som målningar och foton tillsammans. De kommer mot honom, som en våg, det har han berättat. Han berättar så mycket Love. Han berättar om återhämtning efter löpning och om cyklister och hur de bajsar under loppen, och trots att han berättat det flera gånger, ber jag honom berätta det igen. Om hur de kan bajsa i kepsen, eller springer in till en husvagn längs med loppet och lånar toaletten.

Han tittar på cykel och jag, jag låtsats som att jag jobbar, men egentligen sitter jag bara här och lyssnar.

emerentia+love

 

 

Annonser

EMERENTIA-KULTUREN

Eftersom GT-kulturen inte kommer finnas kvar i samma form som nu efter årsskiftet tänkte jag att det här får väl bli mina nya kultursidor då. Och lite till. En krönika i veckan. Och lite allmänt klag och sånt dagligen.

Jag ska skärpa mig med bloggandet helt enkelt. Det här är ju min egen tidning. Där jag inte behöver be om utrymme eller begränsas av teckenlängd. Det låter ju alldeles underbart.

Vi börjar idag. Alldeles strax. Ska bara ta över skrivbordsplatsen först och få ihop lakritskolan jag just kokat.

Bild 2014-12-16 kl. 18.56 #3

MENSBLOGGEN ÅTERUPPSTÅR

Av den enkla anledning att Göteborgs bästa (jag är partisk ja) kulturredaktör bett mig om att skriva lite om denna pärla:

Bild 2014-11-16 kl. 17.40 #2

Det är väl så dags att jag börjar skriva igen.
Det är konstigt skrivandet, kommer som vågor, precis som sorg, stötvis och bitvis och inte alltid när det passar sig.
Precis som mens helt enkelt.

Att skriva är att mensa. Nä, så går det ju inte att säga. Men att skriva gör det. Det är väl också det underbara med att skriva.
Det går att skriva precis vad som helst, även det som inte går att säga.
Och det mina kompisar, det är hela härligheten.

TA ERT ANSVAR FÖR SJUTTON GUBBAR!!!!

Skrev om kommunen, stripporna och idiotin. 
Hur pass sur jag var?
Så här pass:


Till er gullisar som undrar ”WTF?! Vem är Emerentia??” kommer här en presentation:
Emerentia Leifsdotter Lund är född 1987 och uppvuxen i Göteborg.
Hon är examinerad från Berghs School of Communication och har jobbat som
copywriter, redaktör, DJ, skribent, programledare, projektledare, bokare och debattör.
Hon är feminist, men hatar inte män, men önskar sig att fler kunde ta ett steg tillbaka och utvärdera sig själva.

Vid funderingar: hör av er nedan.

SKRIVISKRIVISKRIVI

Ibland försvinner skrivförmågan.
Talförmågan verkar dock vara kvar, satt den på prov i en intervju för Damernas Värls om kramar igår. Kunde tydligen prata om kramen i 40 minuter.
Det säger kanske mer om hur lite umgänge som finns i mitt liv för tillfället.
Men så ringer de från GT och så sätts skrivförmågan på prov den med. Det blir lite rörigt. Men det kan väl rättas till. Kanske är det viktigast att ha hjärtat på rätta sidan och kontakt med rätt sida av hjärnan.

Återstår att se.

JADDABADDABOU

Okej, ska skriva text om kvinnor i musiken igen.
Ibland undrar jag hur många gånger jag behöver skriva den här texten.
Texten om att för få tjejer får scenutrymme. För få kvinnor i rollen som bokare. För få kvinnors namn i stora rubriker.

Det är uttröttande. Hur stor debatten än blir mellan varven, verkar det inte gå fram. Kulturkalaset improvar inte sina bokningar (pratar nu förra året, har inte kollat årets än) och Gröna Lund verkar inte ens se att de kunnat byta namn till Gubbe Lund.
Ja, ni förstår.
Men jag skriver samma text igen och hoppas att kanske, kanske, kanske blir det lite bättre ändå.
Kanske kan min killes lillasyster få se att det finns ett helt gäng kvinnor och tjejer hon kan ha som musikaliska förebilder nu när hon startat band. Kanske kan det vara jättemöjligt och helt naturligt för henne att fortsätta med det hela livet, bli peppad och sen som killar har gjort i all evighet, satsa på en icke avlönad musikalisk karriär istället för att plugga till något. Jag hoppas det, verkligen. Jag hoppas att fler tjejer skiter i att vara duktiga och gör något av sitt liv. Jag hoppas att de ba kör på sina drömmar.

Det var det. Nu ska jag jobba. Och imorgon ska jag träffa Jerker Fagerström på DDB och prata jämställdhet.

MEDAN BUTIKSCHEFEN PÅ HEMKÖP STIGBERGSTORGET TVÄTTAR FÖNSTREN

Det här dök upp i mitt flöde.

Det kan inte vara sant tänker jag. Och idag saknar jag radion så mycket att jag bara måste ta tag i det.

Så ger jag er här en trilogi i hur det är att försöka få tag i folk som inte vill svara på frågor.

Först kom jag bara till en telefonsvarare.

Sen blir jag uppringd av kommunikationschefen, hon pratar jättemycket:

Och sen får vi äntligen prata med Butikschefen, han säger också en massa:

Och Per Adolfsson, fd redaktör på Faktum som är ett av vittnena:

Erik Berglin har varit uppe och pratat med Lilian som är floristen över gatan. Kvinnan som sagt till butikschefen.

Efter allt som är sagt är det smart att prata med Hemköps Maria Nobel igen:
Vanessa vill inte polisanmäla händelsen.

SAMMANFATTNING FÖR DIG SOM INTE ORKAR SE EN TIMME VIDEO:
På Facebook skriver Per Adolfsson om att en kvinna som sitter utanför Hemköp på Stigbergstorget och tigger får vatten hällt över sig av Hemköpbutikens butikschef.
Kvinnan berättar för min vän Erik som är på plats efteråt att de är andra dagen i rad.
Hemköps kommunikationschef säger att fönstrena ska tvättas och att butikschefen sparar pengar på att göra det själv, och att han säger att historien inte stämmer.
Butikschefen säger att han tvättar fönstren, byter lysrör och annat 6-7 dagar i veckan är han på golvet i butiken och att han under gårdagen tvättade det mesta och idag skulle göra det sista. Han säger att det inte stämmer att han hällt vatten över någon.

Min kompis Erik Berglin tog på sig att ge sig av till Stigbergstorget.
Han har pratat med kvinnan som suttit utanför butiken, hon pratar spanska och vill inte vara med på film, men hon uppger att det är andra dagen i rad som butikschefen häller vatten på henne.
Kvinnan som suttit utanför Hemköp heter Vanessa, hon är 28 år gammal.
Det är enligt henne andra dagen i rad som butikschefen tvättar fönstren på Hemköp Stigbergstorget, det bekräftar butikschefen.

När Erik pratar med floristen berättar hon att hon upplevt att det finns en upptrappning mot tiggarna från Hemköps håll. Att det har pågått länge och att incidenten med fönstertvätten bara är en i raden.
Hon berättar att butikschefen inte häller vatten över kvinnan, men kastar vattnet mot fönstret där hon sitter och att det är oundvikligt att kvinnan får vattnet över sig.

Vanessa vill inte polisanmäla händelsen.