FAKTURERAT OCH KLART

Nu kan vi stänga 2015 tycker jag.

Bort med allt. All skit och allt mörker. Släng igen boken och glöm av det. Eller minns det med eftertanke.

Jag längtar till nyårsdagen mer än någonsin. Jag har bestämt mig för att det här, det blir mitt år det. 2016 är året då jag reser mig ur kortkontrakts-askan, putsar skorna och orkar mer. Kanske börjar jag träna igen. Kanske börjar jag gå på SPA mer, hälsar oftare på mina medmänniskor och vågar mer.

Och vågar säga nej.

Du behöver inte göra någonting, sa min vän till mig i mitten av året. Vid den tidpunkten kunde jag inte tro på henne alls. Jag hade massa saker jag behövde göra. Gå på födelsedagskalas, tvätta, städa, vara trevlig. Men egentligen behöver jag ingenting. Men det jag gör bör göras med lust.

Nu låter det lite som att jag gone all UnderbaraClarig här, men ibland faller saker liksom på plats.

Eller de gör det nu i alla fall. Sen kommer väl ångesten som vanligt framåt lunch. Fakturerat har jag i alla fall gjort.

Annonser

EN BOK OM ATT VILJA FÅ BARN OCH KÄMPA SKITMYCKET FÖR DET

Vad ska en egentligen göra när en får en sån bok i julklapp av någon närstående? Anta att personen inte alls har en aning om vad boken handlar om och bara tog en på måfå från topplistan i bokhandeln? Eller ta det som att personen tillhör en av alla dem som pratar/tänker på den som får presentens (min) biologiska klocka?
TICK-TACK-TICK-TACK
Jag måste tänka över det här. Kanske kan jag ge en bok om alzheimers tillbaka vid något väl valt tillfälle. Det kanske får personen att tänka till. Om det nu var så att han tänker på min biologiska klocka. Var det nu inte så så bli ju alzheimersboken en pik om något jag bör strunta i.

Presenter alltså, så svårt.
Värst var det nog ändå att ta studenten, stackars alla som skulle köpa present till en krävande 19-åring med minst sagt specifik smak (det finaste jag fick var en HAIR-skiva och en Adidas track-suitjacka) glaskonst en masse blev det också. Glaskonst alltså. Djävulens påfund. Det blir så lätt en staty värdig en eurovision-vinnare och inte alls något som passar sig i en hyfsat normal människas vardagsrum. Jag borde kanske börja samla på något, det hade gjort det enklare för de som frivilligt köper julklappar och presenter. Kanske på grodor, som Emily i Gifta vid första ögonkastet gör, hon verkar älska grodor. I varje hörn står det grodor. Ja, alla har väl sin sak. Jag verkar samla på kvitton, men så vidare snyggt hemma blir det inte av kvittona direkt.

Jag tenderar att skriva saker helt utan värde nu. Men jag är så ytterst glad att jag fått tillbaka någon slags kontinuitet här på ”bloggisen” att jag bara måste.
Andra saker jag måste:
Fakturera
Betala skatt
Bestämma klädsel för nyår
Gå och lägga mig
Summera 2014