2015 en sammanfattning

Lånade vilt av Cissi. För som vanligt är jag den som mest fyllde i Mina-vänner-boken själv pga avsaknad av större vänskapskrets. Och eftersom senaste intervjun som gjordes med mig inte ens går att hitta på internet längre är det väl inte mer än på tiden.


150707_emerentia-love_olle-kirchmeier_001
Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut?
Jag gifte mig, det var en första som förhoppningsvis också blir sista. Fast vi tänkte nog ha fest den sjätte juni varje år i framtiden. Och till bröllopet hörde en (fast egentligen två) bröllopsresor. Och så tackade jag för mig på SVT. Det har aldrig hänt förut heller.

Genomdrev du någon stor förändring?

Förutom att bli någons fru. (Och att någon blev min man) Så var det var ju det här med att tacka för mig. Och sen tacka ja till någonting annat. Ett jobb med en tidning istället för med TV. Släppa sargen och våga tänka att ”det ju inte kan vara så farligt” och så köpte vi hus. Det är stort. Huset är också stort, nu kom jag på det där med lamporna igen, vi saknar kanske en tio lampor för att ha ljus om sisådär 30 dagar då vi flyttar.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja min partner in crime. Jag ser mig numera som tant. Inte moster och inte faster, men tant, någon slags titel måste jag ju ha. Ska sanningen fram ploppade det ut ungar åt höger och vänster i år. Väldigt roligt och praktiskt att jag lärde mig sticka så att jag hade något att ge bort också.

Skärmavbild 2015-05-02 kl. 17.56.45
Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas
?
6 juni. Love och jag mot framtiden.

Evert+Emerentia
Dog någon som stod dig nära?

Evert. Min lille plutt somnade in i somras. Det var det värsta jag varit med om. När sommaren kommer ska vi begrava den lilla urnan under en buske i vår trädgård. I övrigt slapp jag begravningar i år.

Vilka länder besökte du?
England och Tyskland. Trodde det skulle bli Frankrike också, men det hanns inte med.

12813781
Bästa köpet?
Vårt hus, vårt gigantiska köksbord till vårt hus och mina höga-men-promenadvänliga-skor.

DSC_2825
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att Love och jag gifte oss och att vi under året hittat oss lite mer. Att vi skrattar sådär obrytt igen och kan ligga och skratta tills natten kommit och vi egentligen borde sovit för längesen, men det går liksom inte att sluta. Och så att det kom ett barn i somras också, han som jag är tant till. Då grät jag bakom mina solglasögon och alla andra trodde jag tyckte Blåvitt var extra fina just den dagen.

Saknar du något under år 2015 som du vill ha år 2016?
Små tassar mot trägolv. Och starkare armar.

Vad önskar du att du gjort mer?
Lyssnat på mig själv och struntat i förväntningar.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Ångrat mig och haft ångest över saker.

Skärmavbild 2015-12-30 kl. 23.41.06
Favoritprogram på TV?
Making a Murderer, The Jinx och Bron. Som P3 dokumentär fast på TV.

Bästa boken du läste i år?
Lilla Smycket av Peter Modiano.

Största musikaliska upptäckten?
Det som ibland läcker ut från vårt arbetsrum.

Vad var din största framgång på jobbet 2015?
Att jag fick möjligheten att jobba med Årets Sockerbagare från ax till limpa och nu att jag vågade tacka nej till att fortsätta och istället hoppa på att ta över som ny printchef på Djungeltrumman. Och att jag, trots att jag inte kände mig ett dugg säker valde att prova fem kvällspass på GP. Nu är det gjort och jag har utmanat mig själv.

Största misstaget?

Att jag varit för snäll. Som vanligt.

emerentia+evert
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Jag har nog varit mer mitt emellan. Med både Himalaya-höga-toppar och avgrundssvarta dalar. Att förlora Evert, men samtidigt vet att han inte längre mådde dåligt. Så har det varit mest. Att det onda också har något gott. Och när jag inte vågat lyssna på mig själv och varit för snäll har det istället gått ut över mig själv.

Vad spenderade du mest pengar på?

Bröllopet och onödigheter. Loppis-”fynd” jag inte behöver.

Något du önskade dig och fick?

Världens bästa man och ett himla bra bröllop.

Något du önskade dig och inte fick?
Nä, jag tror inte det. Fred på jorden.

Vad gjorde du på din födelsedag 2015?
Som alla födelsedagar firade jag den på Smaka bland vänner. Åt gravad lax, som vanligt och gick inte hem förrän natten kom.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Att det politiska läget varit annorlunda. Att jag kunnat göra mer.

mimi+willie
Vem saknade du?

Min syster sen hon flyttade och Stockholm. Alltid Stockholm.

De bästa nya människorna du träffade?
En kvinna som heter Maria som jag köpte tre Faktum-kalendrar av. Det var mitt års mest givande möte.  Vi smsar ibland.
 
Mest stolt över?
Att jag vågat. Och att jag var med och samlade ihop över 30 000 till några som behövde det mer.

Högsta önskan just nu?
Att januari ska gå fort och att vi får flytta in utan problem.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Jobba lite mer koncentrerat. Fakturera mer löpande. Lägga undan pengar och hjälpa andra. Och så tänker jag källsortera bättre och läsa mer om höns.

VÄRLDEN BRINNER OCH HÄR SITTER JAG OCH TÄNKER PÅ INREDNING

Ibland behöver en få tänka bort saker. Det jobbiga.
Pauser.
Jag pausar med keramik och stickning och att tänka på inredning.
Världsliga ting.

Men jag ska göra gott också. Carina startade en insamling för att kunna köpa julklappar till papperslösa barn i Göteborg och när hon smsade och sa att vi fått in över 15000 var det som att benen vek sig. Tänk att folk gör sånt. När siffran var över 30 000 när vi var och köpte julklapparna har ajg fortfarande inte riktigt greppat.

Men inredningen då? Den samlar jag på pinterest.
Förutom en förbenat dyr soffa drömmer jag om det här:

Okej, inte en tupp, för det får vi inte ha i vårt tätbebyggda område, men höns, det drömmer jag om.
Bild lånad av Stora Skuggans 4H-gård.

Och att byta tapet i trappan i huset.

Och biostolar att sätta in i hallen, så det finns nåt att ta en paus i, eller bara hänga i när vi har fest.

Bilden lånade jag från Emma.

Ett växthus, allra helst av gamla fönster och lite vint och skevt.

Och sist, men kanske allra mest: en sval nos.

Men, det är ytterligheter. Och ytligheter. Jag är hel och ren och har tak över huvudet och en famn att somna i om kvällarna.

 

MITT EGET PRICERUNNER

Jag har ärvt det från min mor. Hon jämför priser likt, ja, jag vet inte vad jag ska jämföra med här, hon jämför som ingen annan.

Och tråkigaste biten med hela flytt-tjofräset är att prisjämföra. Försäkringar, larm, ROT-tjänster.
Så eftermiddagsgörat ser ut såhär:
Skärmavbild 2015-11-17 kl. 16.40.31

Larmet har jag redan fyllt i, inklusive fackföreningsrabatter, startpaket och månadskostnader. Det är en djungel. Och lustigast är nog ändå att larmföretagen listar ”klistermärken” som en av perksen med att ha larm. Klart att det är bra att berätta att huset har larm, men ett gäng klistermärken borde vara en självklarhet och inte en försäljningsaspekt. Om ni frågar mig, och det kanske ni inte gör, men jag pratar på ändå.

Nu är det alltså upp till försäkringarna. Där är det trixigare, för en jäkla massa rabatter ges om vi tecknar alla försäkringar hos ett bolag, men samtidigt hörde jag om en som ringde till Plåboken i P1 och som berättade att premierna kan stiga om en blir sjuk, och inte bara i sjuk- och olycksfallsförsäkringen, utan också på typ bilen och annat. Låter hemskt och jobbigt.

Behåller denhär bilden i huvudet som målbild och tänker att snart är det januari ändå:
12813781
Behöver bara jämföra lite försäkringar först.

SOFFOR OCH ANDRA YTLIGHETER

Mellan det att jag vaknar, sätter rubriker, skriver krönikor (läs min senaste här förresten) och ser på Vänner letar jag också soffa. Eller vi letar soffa. Men mest är det jag.
En skulle kunna säga att vårt nya vardagsrum kräver en hörnsoffa. Men inget rum kräver någonting, utan det är bara vi som hyser en önskan om att ”öppna upp rummet” med en hörnsoffa.
Inredningen har stigit mig åt huvudet känner jag ibland. Men det är ju roligt med ett ”intresse” om det nu inte vore så förbannat dyrt.
I alla fall. Nu börjar det kännas som om att jag varvat internet och önskelistan toppas av en ekonomiskt ickegångbar soffa från Norrgavel som ser ut såhär:

Dock fås pris ”vid förfrågan” vilket inte bådar gott alls för att vara ärlig.
Så istället har jag fått skippa hela vi-vill-ha-naturvänligt-i-vardagsrummet, sätta upp någon slags sparplan och fått fortsätta surfa runt efter hörnsoffor.
Men hörnsoffor är generellt ganska fula. Typ såhär. Mer gillestuga och biosalong.

Det hela har urartat till att jag i natt drömde om hur vi själva byggde en soffa av två sängar.
Nej. Vi behåller nog den gamla ändå.

OKTOBER-LÖFTENA

Eller löftet.
Blogg-löftet. Går sådär känner jag. Mer frekvent uppdatering än sen jag konfirmerade mig dock. Men ändå. Jag saggar efter.
Men så gör jag heller ingenting annat än att måla, tapetsera, släppa in hantverkare, fotografer och mäklare.

Att en försäljning tar sån tid. Hade jag inte frilansat hade jag aldrig hunnit. Att köpa hela rubbet med totalstyling och hyrmöbler är attraherande. Men att nu, efter att det mesta är klart (en vägg ska fixas lite) känns det ändå skönt att veta att allt på bilderna är vårt. Varenda pinal, varenda filt, kruka, dammkorn. Inget hyrt, inget lånat, inget blått. Bara gammalt, loppisprylar och soprumsfynd. Precis som vi. Men med ganska mycket undan plockat. Eller väldigt mycket undanplockat. Men mormors skrivmaskin fick stå kvar. Och väskan jag fick av Love i morgongåva. Och verktygslådan från Lions i Aröd. Och den gamla Moppe-byrån från IKEA som jag drömde om när jag var liten men aldrig fick för IKEA besökte vi aldrig i min familj. (När jag fann den på Myrornas slogs jag för den som om att det vore mitt alldeles egna väldigt efterlängtade barn.)

291670_prinsgatan_5-110.jpg

JAG VET ATT NI VÄNTAT

På denna härlighet till lägenhet:
huvudbild
Tänk ändå, så mycket som hänt här och så många saker som sagts och så många som suttit i soffan. Och på golvet. Och någon har spytt i hallen och rödvin på (den förra mattan) och fågelbajs i takkronan och cava över hela rummet.
Kaninen från Södra Teatern övervakar rummet och kudden jag tryckt och sytt och alla andra saker som liksom är vi, precis som lägenheten.
Jag läste om konststudenten som utforskade hemtrevlighet och behovet av design i sin slutproduktion. Trivsel. Som så viktigt. Även om det kanske är vitt och västerländskt och att städning och inredning gått till en överdrivt. Trots det är trivseln så viktig. Att känna hem.
Och med den känslan, lite extra viktigt att andra känner sig hemma. Och får en möjlighet till ett tryggt hem.
Nu ska jag anmäla mig som språk-volontär hos Individuell Människohjälp. Bland tiggeriförbud och tillfälliga uppehållstillstånd kanske det kan vara en liten tröst för någon att prata med mig några timar i veckan.

 

Är du köpstark hittar du lägenheten här.