MENSBLOGGEN ÅTERUPPSTÅR

Av den enkla anledning att Göteborgs bästa (jag är partisk ja) kulturredaktör bett mig om att skriva lite om denna pärla:

Bild 2014-11-16 kl. 17.40 #2

Det är väl så dags att jag börjar skriva igen.
Det är konstigt skrivandet, kommer som vågor, precis som sorg, stötvis och bitvis och inte alltid när det passar sig.
Precis som mens helt enkelt.

Att skriva är att mensa. Nä, så går det ju inte att säga. Men att skriva gör det. Det är väl också det underbara med att skriva.
Det går att skriva precis vad som helst, även det som inte går att säga.
Och det mina kompisar, det är hela härligheten.

Annonser

IRRITERAD FEMINIST COMING AT YA!!!!

Då har jag varit i farten och räknat igen. Gör skäl för det där VG:t i matte jag kämpade till mig i högstadiet. Dagen då min lärare sa att jag fått VG på nationella provet och att hon därför skulle höja mitt betyg. Den glädjen.
Lika mycket glädje då som frustration idag.
Kulturkalaset boka vita män och sen förvrider de statistiken och låtsats som de bättrat sig.
Det gör mig så jäkla urbota förbannad.
Ta er samma människor. Gör ert jobb. Skärp er.
Vill du läsa texten gör du det här. 

TA ERT ANSVAR FÖR SJUTTON GUBBAR!!!!

Skrev om kommunen, stripporna och idiotin. 
Hur pass sur jag var?
Så här pass:


Till er gullisar som undrar ”WTF?! Vem är Emerentia??” kommer här en presentation:
Emerentia Leifsdotter Lund är född 1987 och uppvuxen i Göteborg.
Hon är examinerad från Berghs School of Communication och har jobbat som
copywriter, redaktör, DJ, skribent, programledare, projektledare, bokare och debattör.
Hon är feminist, men hatar inte män, men önskar sig att fler kunde ta ett steg tillbaka och utvärdera sig själva.

Vid funderingar: hör av er nedan.

NÄR FÖRTROENDET ÄR EN HINK MED VATTEN

Jag intresserar mig för krishantering.
Från flygbolags försök att stilla människors panik till hur nattklubbar hanterar rapporter om vakter som misshandlar till politiker som umgås för tight med journalister.

Det intresserar mig.

Det kanske inte alltid engagerar, men det intresserar. Det är som ens eget liv i större skala bara, istället för att förklara att en inte menat att snacka skit gäller det att minimera ett förtroende och minimera en ekonomisk skada.

Jag skrev lite om det i GT idag.
Jag skrev också att jag anser att de pengar som det först pratades om att butiken sparade på att själva göra fönsterputsningen ska skänkas till Valessa. Det står jag fast vid.

Det går att läsa allt här. 

SVAR PÅ (ETT ANNAT) TAL

Det finns inget jag tycker är roligare än att skriva.
Att säga att någonting gör en hel är cirka det töntigaste jag vet, men jag är bra nära att uttrycka mig så när det kommer till att skriva.
Egentligen kan det vara att skriva vad som helst. Utom dikter.
Jag har nog bara skrivit en dikt i hela mitt liv. Den handlade om Amerika (som jag inte besökt, bara sett i Utvandrarna typ) och lät ungefär såhär:
Titta ut genom ditt fönster,
en blomsteräng du ser,
det är Amerika det.

Ja, ni förstår, det är inte diktandet jag pratar om när det handlar om att skrivandet gör mig hel. Det är något annat.
Som att skriva ursinnigt och få svar.
Även om jag anser att svaret P3’s programchef gett mig är lite bortom målet.
Att program utan UTTALAD nyhets- och aktualitetsprofil inte är det jag pratar om.
Han duckar helt enkelt.
Den vita mannen duckar undan kritik kring att vita män inte kan vara de enda som rapporterar, analyserar och fördjupar nyheter och aktualiteter under ett valår.
Jag ska svara honom.
För det gör mig hel. Eller ja, det är åtminstone min plikt.

DET SOM BARA VILLE UT

Det som Emmy bad mig vänta med.
Här är det.
Supervalåret är det vita män som gäller. 

Som vanligt emottages kommentarer glädjeligen här nedanför.

Hittills har den stora reaktionen kommit från ett troll som ville prata mycket om #förtrycket och en annan tyckte att det var jag som kunde ses som rasistisk och ofeministisk när jag såg kön+färg.

När folk säger att jag är en sån som vill döda/förbjuda män brukar jag ofta fundera över hur det hade varit om det var så. Jag vill det ju inte, men tänk om.
Allt jag vill är ju att föra in andra perspektiv i nyhetsfördjupningen. Det tycker jag är viktigt.
Och trots att jag mött motstånd så mycket, så ofta, förvånar det mig fortfarande när andra inte förstår, när det blir upprörda känslor över viljan att ta in FLER perspektiv. Inte färre.

FITTSTIM-VEMS KAMP?

Min senaste krönika för GT Kultur skulle egentligen ha varit en årssammanfattning, men blev istället svaret på en från SVT ställde.  Missade du kan du läsa den här. 

Idag skrev Joakim Lamotte, som har varit med och gjort programmet ett blogginlägg om saken.   Ja, jag raljerade väl lite här. För jag blev irriterad. Jag blev så trött på hela grejjen att när det väl skulle göras ett feministiskt program så skulle det kolla i backspegeln. Belinda Olsson skulle göra upp med Ulf Lundell och sånt. Jag kände mest: fan ge oss något med lite framåtanda för bövulen! Det är ju det som unga tjejer behöver! Inte höra vad deras mammor/kusiner/systrar gjorde på 90-talet (jo, visst, också viktigt, men inte riktigt lika faktiskt).

Jag passade idag på att fråga Lamotte igen om vilka som jobbat med programmet, det var två kvinnor och två män. Godkänt i jämställdhetssynpunkt alltså. Men så funderade jag lite till.
Även om programmet gjorts av en jämställd skara så är det ju fortfarande så att de i pressmeddelandet berättar om hur Per Schlingman ska vara med och prata PR och att Andreas Kleerup har gjort musiken. Jag känner lite såhär: EH SJUTTON OCKSÅ!
För allvarligt talat.
Det är roligt att de ställer frågan om Feminismen har spårat ut och sen ska prata PR med Schlingmann och att Kleerup gör musiken. De svarar någonstans på sin egen fråga. Kanske kunde vi pratat PR med Bodil Eriksson eller Lottie Knutsson som är de bäst betalada PR-kvinnorna i Sverige? Och kanske kunde, ja, låt oss säga, September, Veronica Maggio eller Rebecca&Fiona ha gjort musiken? Jag vet inte. Det är bara en tanke.

Att de ställer frågan är ju egentligen helt okej, även om jag anser att svaret är, inte ens vänligt, utan bara bestämt NEJ. Men att sen säga att de inte får ställa frågan bara för att det skrivs om programmet innan det ens har släppts: det är väl lite tråkigt ändå. Den skrivs ju uppenbarligen för att få reaktioner och istället bör de väl vara glada över hur många artiklar de kan klippa ur olika tidningar och sätta upp på redaktionen eller på anslagstavlan innanför dörren?

Sen har jag ju lite pucklat på grisen i säcken, utan att veta hur grisen i säcken ser ut. Det kan jag erkänna. Men jag känner faktiskt inget direkt ansvar här egentligen, ställer ett program en sån dum fråga i tiden som råder, så får de lite skylla sig själva.
Men vi kan väl enas om att det vore roligare om SVT gjort ett feministiskt program på riktigt? Som kanske kunnat ta itu med både historia och nutid?