IRRITERAD FEMINIST COMING AT YA!!!!

Då har jag varit i farten och räknat igen. Gör skäl för det där VG:t i matte jag kämpade till mig i högstadiet. Dagen då min lärare sa att jag fått VG på nationella provet och att hon därför skulle höja mitt betyg. Den glädjen.
Lika mycket glädje då som frustration idag.
Kulturkalaset boka vita män och sen förvrider de statistiken och låtsats som de bättrat sig.
Det gör mig så jäkla urbota förbannad.
Ta er samma människor. Gör ert jobb. Skärp er.
Vill du läsa texten gör du det här. 

Annonser

JADDABADDABOU

Okej, ska skriva text om kvinnor i musiken igen.
Ibland undrar jag hur många gånger jag behöver skriva den här texten.
Texten om att för få tjejer får scenutrymme. För få kvinnor i rollen som bokare. För få kvinnors namn i stora rubriker.

Det är uttröttande. Hur stor debatten än blir mellan varven, verkar det inte gå fram. Kulturkalaset improvar inte sina bokningar (pratar nu förra året, har inte kollat årets än) och Gröna Lund verkar inte ens se att de kunnat byta namn till Gubbe Lund.
Ja, ni förstår.
Men jag skriver samma text igen och hoppas att kanske, kanske, kanske blir det lite bättre ändå.
Kanske kan min killes lillasyster få se att det finns ett helt gäng kvinnor och tjejer hon kan ha som musikaliska förebilder nu när hon startat band. Kanske kan det vara jättemöjligt och helt naturligt för henne att fortsätta med det hela livet, bli peppad och sen som killar har gjort i all evighet, satsa på en icke avlönad musikalisk karriär istället för att plugga till något. Jag hoppas det, verkligen. Jag hoppas att fler tjejer skiter i att vara duktiga och gör något av sitt liv. Jag hoppas att de ba kör på sina drömmar.

Det var det. Nu ska jag jobba. Och imorgon ska jag träffa Jerker Fagerström på DDB och prata jämställdhet.

MÄN LIGGER ALLTID NÄRMAST TILL HANDS // GRÖNA LUNDS LILLA SCEN FÖR VITA MÄN

Det finns ingen anledning längre, bara dåliga undanflykter.
Det går inte ens att se det som dåliga ursäkter, för ursäkterna accepteras inte.
Det är bara undanflykter.
Som när Gröna Lund till sin Lilla Scen bokar ett gäng musiker. Ett gäng män (två tar dock med sig en tjej som de ska introducera).
Tommy Nilsson,
Thomas Di Leva,
Nisse Hellberg
Uno Svenningsson
Niklas Strömstedt & Eric Bazilian´s Manband introducing Harmony Montclair
Martin Stenmarck
Jakob Hellman

Gör nåt åt det bara. Eller döp om scenen till Gröna Lunds Lilla scen för vita män som kanske tar med sig en tjej, om du har tur.

Räknar vi även Grönans alla bokningar har de bokat 24 manliga akter, och 3 kvinnliga (4 om vi är snälla och tar med Harmony Montclair som introduceras av Strömstedt+vänner).

UPDATE:
Passade på att räkna på Liseberg också, de brukar ju har ungefär exakt samma bokningar som Gröna Lund.
Där blev siffrorna 13 manliga akter, 7 kvinnliga, om vi exkluderar support-akter. Fördelningen mellan Stora Scenen och den mindre Taubescenen är: 12 manliga på stora, 4 kvinnliga.

FITTSTIM-VEMS KAMP?

Min senaste krönika för GT Kultur skulle egentligen ha varit en årssammanfattning, men blev istället svaret på en från SVT ställde.  Missade du kan du läsa den här. 

Idag skrev Joakim Lamotte, som har varit med och gjort programmet ett blogginlägg om saken.   Ja, jag raljerade väl lite här. För jag blev irriterad. Jag blev så trött på hela grejjen att när det väl skulle göras ett feministiskt program så skulle det kolla i backspegeln. Belinda Olsson skulle göra upp med Ulf Lundell och sånt. Jag kände mest: fan ge oss något med lite framåtanda för bövulen! Det är ju det som unga tjejer behöver! Inte höra vad deras mammor/kusiner/systrar gjorde på 90-talet (jo, visst, också viktigt, men inte riktigt lika faktiskt).

Jag passade idag på att fråga Lamotte igen om vilka som jobbat med programmet, det var två kvinnor och två män. Godkänt i jämställdhetssynpunkt alltså. Men så funderade jag lite till.
Även om programmet gjorts av en jämställd skara så är det ju fortfarande så att de i pressmeddelandet berättar om hur Per Schlingman ska vara med och prata PR och att Andreas Kleerup har gjort musiken. Jag känner lite såhär: EH SJUTTON OCKSÅ!
För allvarligt talat.
Det är roligt att de ställer frågan om Feminismen har spårat ut och sen ska prata PR med Schlingmann och att Kleerup gör musiken. De svarar någonstans på sin egen fråga. Kanske kunde vi pratat PR med Bodil Eriksson eller Lottie Knutsson som är de bäst betalada PR-kvinnorna i Sverige? Och kanske kunde, ja, låt oss säga, September, Veronica Maggio eller Rebecca&Fiona ha gjort musiken? Jag vet inte. Det är bara en tanke.

Att de ställer frågan är ju egentligen helt okej, även om jag anser att svaret är, inte ens vänligt, utan bara bestämt NEJ. Men att sen säga att de inte får ställa frågan bara för att det skrivs om programmet innan det ens har släppts: det är väl lite tråkigt ändå. Den skrivs ju uppenbarligen för att få reaktioner och istället bör de väl vara glada över hur många artiklar de kan klippa ur olika tidningar och sätta upp på redaktionen eller på anslagstavlan innanför dörren?

Sen har jag ju lite pucklat på grisen i säcken, utan att veta hur grisen i säcken ser ut. Det kan jag erkänna. Men jag känner faktiskt inget direkt ansvar här egentligen, ställer ett program en sån dum fråga i tiden som råder, så får de lite skylla sig själva.
Men vi kan väl enas om att det vore roligare om SVT gjort ett feministiskt program på riktigt? Som kanske kunnat ta itu med både historia och nutid?

ÄR DU INTE GO O GLA GUBBE O VIT ÄR DU INGET FÖR OSS//ÅRETS GÖTEBORGARE

Årets Göteborgare är utsedd.
Vinnare är Lasse Kronér.
Vi lämnar honom personligen och pratar om det hela i stort tycker jag.

Jag räknade lite. Det visade sig att 16 män har blivit utsedda till Årets Göteborgare och 6 kvinnor.
Sen 1993 har Goteborg&CO, SR och GT prisat 73% män och 27% kvinnor.
Av dessa har fyra (Dudamel, Tregaro, Selimovic, Nigar Ibrahim) haft annan etnisk bakgrund än svensk.
Av de 22 personer som valts till årets Göteborgare har alla utom en egna wikipedia-artiklar. Den enda som saknar är Nigar Ibrahim, den kvinna som vann priset 2009 med motiveringen ”Nigar Ibrahim arbetar med framtidens göteborgare. För att Göteborg ska bli en integrerad stad där människor respekterar varandra. Många har fått stöd och hjälp av henne att hitta rätt väg i livet och vardagen. Några av dem är hjältar som för budskapet om respekt, jämställdhet och kärlek vidare. Nigar Ibrahim har en viktig roll i att göra en bra stad bättre vilket gör henne till en god ambassadör för Göteborg och en värdig Årets Göteborgare 2009.”

Den kanske bästa pristagaren har alltså inte ens en Wikipedia-artikel. Hon beskrevs också i GT som den minst kända pristagaren genom tiderna. Och de verkar ju stämma, när ingen ens orkat skriva en wikipedia-artikel om henne.

Kvinnor och invandrare ska inte göra sig besvär. Det är vad det utstrålar.

Den nya bild som Goteborg&CO vill ta fram (ja, jag har suttit i möte om det här), av annat än räkor och goa gubbar motarbetas av dem själva.
GT som tidning kunde ju använt sig av sin egen serie där de uppmärksammar Göteborgare med olika bakgrunder som underlag.
SR borde också veta bättre.

Nästa år kanske ni kunde välja någon annan. Se utanför boxen kanske.

JUST IDAG VAR JAG HÅRD//DEBATT I P4 GÖTEBORG

Jag försov mig först, men hann ändå. Åh det kändes lite som första gången jag var där på radion, trippande nervös och det luktade nytt kontor överallt och liksom pirrade i kroppen. Bara det att det inte alls var mitt jobb och vardag och framtid utan mer, ja, ett inhopp, en debatt.
I morse publicerades min slutreplik i GT om Kulturkalaset, jag känner mig hård. Eller var i alla fall hård när jag skrev den. Och i morse skulle jag också samtala i P4 Göteborg med Mia Samuelsson som är konstnärlig ledare på Kulturkalaset. Jag var spänd av förväntan och kände nog lite: äntligen.
Men nu, så här i efterhand så vågar jag inte lyssna på debatten en gång till, jag orkar inte höra ursäkter och förklaringar som att ”jag har spelat i band länge, själv varit ensam tjej” ”det är ett Kulturkalas, inget musikkalas” det känns inte som att det finns något att hämta, inget att debattera och inte heller som att debatten föll dit den skulle.
Vi skulle diskutera representationen av kvinnor på Kulturkalaset, en representation på knappa 20%. Jag ville ha svar på varför de pillat med siffrorna för att få bättre statistik, jag ville höra henne säga att de inte räknade som det rekommenderas, att de bara räknade 6 av sina scener, jag ville veta hur de jobbade, jag ville säga att de har ett ansvar, som kommunalt bolag, jag har läst deras jämställdhetsstadgar, jag ville säga att om Mia Samuelsson hade så många år i branschen bakom sig, då borde hon väl veta och känna flera kvinnliga musiker? Jag hade velat hinna berätta om de två unga tjejer som velat jobba med en kvinnlig scen, men fick höra att det inte hörde till Kulturkalasets ansvar att boka jämställt.
Det hände inte riktigt.
Men en sak vet jag nu: jag hade ingenting med det här att göra, alla kvinnor var bokade sedan innan, affischerna med kvinnonamn var reda i repro innan jag började skriva. Mina texter har inte gjort någonting. Och det var ju trist, det vore ju toppen om de ville lyssnat, då kanske de kunde bokat ännu fler kvinnor.
För kvinnor finns.

Den som vill läsa artikel 1 kan läsa här. 
Artikel 2
Kulturkalasets svar.
Artikel 3

Debatten hör ni här. 

EN SIMPEL LITEN FRÅGA// HEJ IGEN KULTURKALASET

Då var den här, dagen och texten.

Vill du inte köpa GT för du kanske tycker att de är dumma i huvudet som delar ut kött på Way Out West eller vill ha folkomröstning kring trängselskatten (ja, jag tycker det i alla fall) så kan ni läsa texten här, då missar ni dock min byline, men jag kan skicka ett signerat kort om du saknar mitt anlete för mycket.