I VÄNTAN PÅ FRAMTIDEN


Det har gått segt med bloggandet. Mitt löfte om att från oktober skriva här varje dag har inte hållits. Men det är inte bara skriveriet som gått segt.
Efter att ha jobbat på korta kontrakt i några månader och samtidigt sökt jobb ville jag bara ge upp. När jag börjat söka jobb i skobutiker bara för att ha en inkomst, sökt jobb som marknadsassistent på något fräsigt bolag, men aldrig ens fått ett tack, men nej tack av någon av dem.

Det är som att livet varit på paus. Trots att alla andra jag mött som också gått på korta kontrakt, som kämpat med projektanställningar och personalpolitik från helvete säger att en inte får pausa. Att livet måste levas. Men när någon retoriskt frågar ”O när hade du tänkt att jag skulle hinna skaffa barn i den här branschen?” skiter jag i att det är en retorisk fråga utan svarar ändå. EXAKT! Säger jag. Skithögt. Fast bara inom mig. I verkligheten försöker jag räkna på SGI och förstå försäkringskassan om jag någon gång inom räckbar framtid skulle våga släppa sargen och tryggheten och faktiskt välkomna framtiden, trots att jobbmarknaden är så oviss.

Jobb är så viktigt. Status är så viktigt. Vem är jag om jag inte har ett häftigt jobb? Är jag någon då?
Och varför gick det så snabbt från att vara ung och lovande till att vara bara ingenting. Varken ung eller gammal och inte så lovande, men inte heller så erfaren?

I varje annons står det att företagen söker utbildade, hungriga, nyfikna och peppade, men samtidigt erfarna och gamla i gemet. Du ska komma med nya vinklar, men samtidigt känna branschen utan och innan. Och ingen går att passa in.

Och när något roligt väl dyker upp, är annonsen redan skriven åt någon fräck snubbe som öronmärkts från jobbet med allt ”ska göras rätt” trots att det inte alls görs rätt.

Efter veckor av väntan. Spontanansökningar utan svar. Eller löften om möten, nya kontrakt och ”snartsnartsnart” vet vi vem vi valt.
Då känns det så förbannat skönt att kunna slappna av. Att veta att efter jul. Då har jag ett jobb. Ett skitroligt jobb som jag kommer älska. Som redan ger mig en massa energi. Där det bara är att hugga i. Utan att oroa sig för vad jag ska göra om två veckor. Eller tre. Eller tio.
Ett jobb. Som att fått livet tillbaka.

ÅRETS FÖRSTA JULKORT

Årets första julkort har jag gjort till några som hellre ger bort pengar till välgörande ändamål än ger bort onödiga presenter till kunder och partners. Vem sjutton vill egentligen ha några skivor lax eller en penna eller reklamtext? Inte en enda kotte, rent ut sagt.

IMG_0212

Så! Ett litet brev, med storartat innehåll som ihopvikt blir ett litet paket.
Nu är det bara Loves och mitt eget julkort som ska göras också. Och så ska jag ändra en formulering i det här ovanför. Alltid är det något.

TRYFFEL, DET ÄR TRYFFEL VI VILL HA!

Herregud. Jag trodde att 210 tryfflar var nog. Det verkar det inte vara. Så jag gör mer och rullar fler och tänker att alla rester som blir över kommer göra att vi får äta bröllopsmat i ett år framöver. Vi behöver skaffa frysbox.

Mamma fryser in ballonger med vatten för att få till fina isbollar att kyla drycken med.
Det gäller att komma ihåg det alkoholfria vinet också. Och att skriva med kusinerna som inte osat, men som min moster lovat ska komma.

Och vigselprogrammen. Min syster ska läsa en fin text har hon lovat. Det kommer gå perfekt eftersom den inte är på rim.

Nu måste jag fortsätta. Firmafest ikväll också. HERREGUD.

EN KALKON PÅ GRÖNBETE // FÅ VARA SIG SJÄLV ETT LITET TAG

Vissa saker bara måste jag prova. Trycka på knappar i hissar och öppna luckor som ingen vet vart de går.
Och prova utklädningskläderna på jobbet. Idag en kalkondräkt jag gärna hade tagit med mig hem.
Tror bestämt jag ska komma tidigt imorgon, ta på mig den och sen sitta och vänta på producent-Sofi och låtsats som ingenting alls.

IMG_5365

Jag måste nog köpa lite utklädningskläder. Och framför allt våga ha på mig dem. Ställa till med en maskerad och inte vara så fruktansvärt stel och medveten hela tiden. Släppa loss och våga.
Det har tagit nästan tre år innan jag vågade vara galen när Love var med, dansa fult, bete mig konstigt, vara jag. Nu finns det liksom ingen hejd, jag är precis så knäpp och jobbig som jag är naturligt. Jag skedar alldeles för nära, väser i hans öra, petar på honom för att hålla honom vaken, håller hov och tjatar i ett. Och ibland så fuldansar jag i min randiga sparkdräkt och gör miner som jag inte vågat göra på fler år. Såna som jag slutat göra för att jag såg ful ut när jag gjorde dem. Skrattar högt gör jag också, och hjärtligt. Så där som en ska göra.
Jag slappnar av. Jag är jag.
Det är nog den bästa av gåvor.
Att låta någon vara sig själv.

2014 AUF WIEDERSEHEN!

 IMG_0842
Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut?
Jobbade på TV, och verkligen med TV. Gjorde TV, som på film. Var i en studio, med head-set, intervjuade barn, producerade en litenliten webbserie. Det var otroligt. Som en dröm men jobbigt. Lagade mat på riktigt. Och bakade. Och cyklade till jobbet varje dag, i ur och skur.

Genomdrev du någon stor förändring? Vi målade om i köket och hallen. Och jag bestämde mig för att ”våga vara jag”. Jag blev lite kantstött på köpet, men jag gjorde det. Jag hejjade i jobbkorridorerna varje dag på männsker jag inte kände, jag morsade och pratade och vågade liksom finnas trots att jag inte visste om jag skulle fortsätta jobba där eller inte efter årsskiftet. Och så började jag ha byxor på mig. Det var konstigt men bra för garderobsmöjligheterna.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja! Inte någon supernära, men jag ser dem på Instagram.


IMG_2764
Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas?  
Dagarna i juli när vi var i Paris och såg Tour de France. Och 30/11 då jag var med och direktsände Stjärnhoppningen från Friends Arena. Ett sånt jobb.

Dog någon som stod dig nära? Nej, tack och lov, alla kvar, ingen saknad.

Vilka länder besökte du? Holland och Frankrike.

Bästa köpet? Något så ytligt som en väska från Dagmar. Den köpte jag åt mig själv när allt bara kändes avgrundstungt och mörkt. Den rymmer allt och är både fin och vardaglig. Och min dator.

IMG_0895
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Han jag är ihop med. Tålamodet och modet han bär. När han provar nya sker, pressar sig själv, orkar för mig skull. Står ut och står bi.

Saknar du något under år 2014 som du vill ha år 2015? Framförhållning och planering. Jag måste fakturera oftare. Och inte skjuta på saker. Och så skulle jag vilja ha ett skrivjobb varje månad.

IMG_7222
Vad önskar du att du gjort mer?  
Skrev! Lärde mig bättre franska! Spelade med skivor som Skelettkvinnorna och vanliga kvinnorna.

Vad önskar du att du gjort mindre? Läst skitbloggar och avundades andra.

IMG_2379
Favoritprogram på TV?
Årets Sockerbagare, så klart! Och Gifta vid första ögonkastet. Och Newsroom och The Affair och The Knick. Och och och. Jag har nog aldrig sett så mycket TV och serier som nu. Jag skyller på jobbet.

Bästa boken du läste i år? Utan personligt ansvar och Egenmäktigt förfarande, fast i omvänd ordning då. Fantastiskt bra båda två. Fast jag irriterar mig på Ester, hon får fanimej skärpa sig. Springa runt precis som jag gjorde 2010. Det går inte för sig.

Största musikaliska upptäckten? Love Laos. Han sitter här i arbetsrummet och skrålar och plötsligt kommer det ut en färdig produkt som låter perfekt. Och Jaqueline Ronneklew. Älskar henne.


Vad var din största framgång på jobbet 2014?
Att jag har ett jobb att gå tillbaka till efter jul! Och att jag fick ett alldeles för stort ansvar, men att jag vågade ändå. Och sen det där med att hälsa på alla på jobbet och inte tänka ”att det inte spelar någon roll eftersom jag ändå inte kommer jobba kvar…”.

Största framgång på det privata planet? Att jag fortfarande är ihop med Love! Det är ju otroligt med mitt humör och våra socialt speciella företeelser.

Största misstaget? Att inte lyssna på mig själv alltid. Inte känna efter och våga tacka nej.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Lite blandat tror jag. Emo-Emerentia har nog varit framme en del och också, även om jag bestämt mig för att lite oftare tänka att det faktiskt inte tjänar något till att sura hela tiden. Även om det är skönt att sura och så, det är ju så enkelt!

Vad spenderade du mest pengar på? Skit. Allvarligt. Nu köpte jag en klänning på REAn och jag lovar verkligen att det var den enda. Nu ska jag köpa två stringhyllor men sen får det fanimej vara nog. Jag behöver inget mer och jag har en garderob med fina kläder som jag bara hittar på att jag inte kan använda.

IMG_8414
Något du önskade dig och fick?
En ljusstake från Svenskt Tenn som jag känt på i evighet och ett fridfullt hem och ett jobb. Och en mycket snällare hund. Det är nog årets vinning ändå, att vi gått från att känna att det inte funkar med Evert och jobba så otroligt mycket med honom, försöka hjälpa honom ur osäkerheten, våga träffa människor, inte få utbrott, kunna ha folk hemma. Nu är han oftast som hundar är mest, även om vi få hålla lite extra koll.

Något du önskade dig och inte fick? Det skulle jag nog inte säga. Den där klänningen på REA från Malene Birger var det sista jag någosin behövde.

Vad gjorde du på din födelsedag 2014? Jag var på landet på dagen och sen åkte vi in och åt middag på SMAKA, som vanligt. Nästa år är fjärde året och det betyder tradition. Det är bland de bästa traditionerna jag bestämt.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Om jag inte haft sånt förbannat humör och om jag fått vara frisk hela tiden. Om jag sluppit haft så ont i magen och besöka sjukhuset så mycket.

IMG_0491
Vad fick dig att må bra?  
Att trivas hemma. Att vara lugn och veta att allt ordnar sig. Och det att jag cyklade till jobbet, och om jag inte cyklade så gick jag. Oavsett väder. Bussen tog jag tre gånger från 26/6-18/12.

Vem saknade du? Konstigt nog min farmor, farfar och morfar, jag var för liten när de gick bort att jag har en massa jag velat fråga dem men inte hann medan de fortfarande mindes.

De bästa nya människorna du träffade? En drös på jobbet. Och att jag hittade Fia lite mer, inte någon ny, men mer.

Mest stolt över? Att jag har jobbat och lagt manken till att lära mig något nytt i veckan, allt från något litet till lite viktigare saker. Och att min kille har spelat in en skitbra EP!

Högsta önskan just nu? Att våren ska bli lång och torr och fin och att vi ska bestämma det där bröllopsdatumet som vi skjutit på och att badrummet ska renoveras.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?  Städa mer. Och tvätta mer. Det är alltid Love som tvättar och jag måste skärpa mig med det. Och springa mer. Och yoga mer. Och göra mig helt oumbärlig på jobbet så att de aldrig kan vara utan mig. Och vara lite mer i Paris ändå!

MENSBLOGGEN ÅTERUPPSTÅR

Av den enkla anledning att Göteborgs bästa (jag är partisk ja) kulturredaktör bett mig om att skriva lite om denna pärla:

Bild 2014-11-16 kl. 17.40 #2

Det är väl så dags att jag börjar skriva igen.
Det är konstigt skrivandet, kommer som vågor, precis som sorg, stötvis och bitvis och inte alltid när det passar sig.
Precis som mens helt enkelt.

Att skriva är att mensa. Nä, så går det ju inte att säga. Men att skriva gör det. Det är väl också det underbara med att skriva.
Det går att skriva precis vad som helst, även det som inte går att säga.
Och det mina kompisar, det är hela härligheten.

*RINGA* *MAILA* *BOKA* *FLÖRTA* *PRATA*

Jag jagar feminister som vill uppträda 25/5.
Det är ett roligt jobb.
Det gör att jag mailar mycket. Och säger ”yes” mycket.
Nu sitter jag på ett kafé och försöker lära mig att flörta med ögat. det enda som händer är ju att jag ser ut att klämma ut något/ha lite ont. Eventuellt få menskoppen på plats.


Tur att jag inte behöver flörta för annat än att få gratis påtår. Hade det varit meningen att flörteriet skulle ge barn hade det varit ute med världen (mig) sen länge.

Nä, dags att fortsätta.

PS. KUL MED GIF!!