ENDOMETRIOS ÄR INTE VANLIG MENSVÄRK

Skärmavbild 2014-06-12 kl. 22.10.32

Emmy sa åt mig att titta på Aktuellt idag. Så jag gjorde det. De pratade om endometrios. Sjukdomen kvinnor kan ha.
Definitionen enligt Wikipedia:

Endometrios är en kronisk gynekologisk sjukdom som innebär att rester av livmoderslemhinnan vandrar ut i kroppen, i stället för att följa med menstruationsblodet ut genom slidan.

Eller som en läkare sa till mig ”du har kanske livmoder lite varstans”.

Ja, kanske har jag det.
Kanske har min livmoderslemhinna vandrat upp i kroppen och kanske blöder den lite varstans.
Kanske.
egentligen vet jag inte riktigt än för jag har inte fått någon diagnos.
Men 10 år efter mitt första besök på gynakuten, men så svåra smärtor att jag inte kunde gå, inte prata, bara skrika, bita på en handduk, ligga och vrida mig i plågor, verkar det inte bättre.
De gjorde ett ultraljud för ett år sen, inte så vidare säkert sa de, men de såg ingenting där och då kunde jag faktiskt åka hem. Mensvärk har ju de flesta.
Men jag har inte bara mensvärk.
Jag har ont när jag har sex. När jag kissar. Ibland bara i vanliga fall.
Det kan hugga till i magen lite när som helst.
Och de senaste månaderna har jag haft mens i 2-2,5 veckor varje månad. Den har kommit och gått lite som den velat.
Oftast vaknar jag mitt i natten av att jag har ont, jag hoppas innerligt att jag inte vaknat för sent och att tabletten ska hinna verka innan de värsta smärtorna kommer. Vaknar jag för sent väntar kaskadspyor, yrsel och svettningar.

Det tråkigaste: att de flesta som drabbas väntar i 7-9 år på sin diagnos.
Och att en försent ställd diagnos kan leda till barnlöshet.
Eller döden.

Men vi har tid, och mensvärk, det har ju de flesta.

Annonser

KVINNODAG MED KVINNOSJUKDOM

Endometriosen.
Den som gör det lite ont att kissa ibland, lite ont att stå ibland, lite ont att ha mens alltid. Eller lite? Vem lurar jag? MYCKET. Helvetesmycket.
Passande kom den idag. Mensen. Och med den värken.
Så här sitter jag och funderar över hur det vore om det var män som fick vävnad som blödde på andra ställen i kroppen är där den (vävnaden alltså) borde vara.
Då tror jag det funnits ett botemedel och att det inte hade tagit tio år att ge diagnos eller att det var med en axelryckning någon sa att det kan vara så att den drabbade kan bli steril.

Till alla mina döttrar och alla andra: kämpa.

KVINNOSJUKDOMAR OCH RABIESFEMINISM

IMG_7813De senaste två dagarna har jag drabbats av två sjukdomar, ingen av dem visste jag att jag bar på. Den enda diagnostiserades av en läkare på gynakuten igår och den andra av Blondinbella på sin blogg.

Jag har både Endometrios och Rabiesfeminism.

Det första gör att mina menssmärtor är outhärdliga, att jag äter starka tabletter, att jag ätit p-piller sen jag var 16, att jag provat tens-apparat och massage, att springa, att gå, att bara ligga. Men ingenting har gjort någon skillnad. Jag har oftast varit sjukskriven en eller två dagar i månaden på grund av att jag inte kunnat gå, att jag inte kunnat stå eller behålla någon mat under mensens första dagar. Det har varit såhär i 9 år. Igår förstod de varför: Endometrios.

Den andra är den sjukdom som drabbat oss som tror på människors lika värde på riktigt. Vi som tror och tycker att tjejer är precis värda lika mycket som killar. Det drabbar oss som ser att världen inte är helt korrekt och schyst och rättvis som den är idag, för tjejer fortfarande våldtas och tystas och få inte utrymme. Det är vi som är rabiesfeministerna.

Men vi kan fläta ihop dessa två, för jag ser ett samband.
Den smärta jag upplever två dagar, minst, varje månad gör att jag inte kan jobba, gör att jag inte kan sova, inte fungera. Den gör så att jag uppsöker läkare efter läkare, proppar i mig narkotikaklassade läkemedel och ökar hormonhöjderna. Det gör att jag i bland inte kan gå/stå/röra mig på grund av forsen blod jag mellan benen som jag försöker säkra upp med både tampong och binda, om det ens hjälper.
Vi pratar om Endometriosen nu, kvinnosjukdomen där inget botemedel arbetats fram, där det bara finns lindringar och där en av bieffekterna verkar vara oönskad barnlöshet.
Du kanske undrar hur Endometriosen hänger ihop med min rabiesfeminism, om de smittade samma väg, eller om det är rabiesfeminismen som gjort att jag har livmodersvävnad som blöder ut i buken?
Nej, det är det ju självklart inte, men däremot ser jag sambandet. Om en man, elle fler män, kanske var 10de, som det är bland oss kvinnor, hade gått runt och burit på Endometrios, inte kunnat jobba, kanske inte kunnat få barn i framtiden, ha extremt ont, ja, då tror jag faktiskt att det funnits andra botemedel än försöken med p-piller och hormon-chocker jag fått. Eller spiralen jag nu ska få sätta in. Spiralen som har så många fördelar, mindre blödning, mindre ont, inga barn. Sprialen som ju faktiskt är ett preventivmedel i första hand.

Om män hade gått runt med detta, hade det inte tagit 5-10 år att få en diagnos, det hade funnits botemedel, OCH lindring. Det hade funnits förståelse och kunskap. Inte en undangömd, bortglömd liten sjukdom som ingen pratar om. Framför allt: de hade nog förstått varifrån den kommer, varför några får den, och några inte. Och 10% av männen hade inte gått runt och haft ont.

Och Blondinbella, tills dess att vi hittat ett botemedel mot Endometriosen har jag gärna Rabiesfeminism, jag tror den kan göra så att jag snabbare blir frisk från den riktiga sjukdomen.

TROSDAGEN

Lina Thomsgård ska hjälpa mig med en sak. På trosdag bad jag henne hjälpa mig. Trosdag. Det borde ju vara varje dag.

Nu ligger jag här i mensvärken Allan, borde heta något annat känner jag, återkommer med det. Och så ser jag på någon amerikansk TVserie om en förlossingsklinik. Fantastisk kombo.

Önskelista just nu:
Någon som handlar
Fler TVkanaler
En pizza. Jag längtar ju liksom aldrig efter det men igår kväll när jag åt Thai för femte gången på den senaste veckan kände jag att pizza kändes helt revolutionerande i hämtmat-djungeln.

Nu skriker de på TVn, jag skriker i sängen. Jag måste till Apoteket men så tänker jag att tänk om jag spyr på Apoteket, men det måste de ju vart med om tidigare tänker jag då.

Jag saknar dig pappa, och mamma och Wilhelmina i New York och Evelina hemma och Rachel i Miami. Nu är jag snart i Indien också.

Det var allt pappa. Puss.