BEHÅLLA GREPPET // NYÅRSLÖFTE: CHECK!

Äntligen har jag ett jobb med Apple-dator igen! Det betyder fler photobooth-selfies! Kanske en varje dag! Det är ju kul att spara på under ett år. Jag börjar med den här. Flottigt hår men nya hörlurar. Jag börjar komma underfund med det nya nu. Börjar pricka av artiklar på min lista, börjar få grepp om hur mycket tid jag ska lägga på vad. Men budgeteringen är fortfarande ett aber. Vi får återkomma till det efter första numret. Då vet jag, så att säga mer.
Nu ska jag köpa garn så jag kan fortsätta virka. Mitt ena nyårslöfte har jag alltså redan lyckats med! Virka! Nu kan jag det. Både smygmaska, fast maska, halvstolpe, öka och minska och göra en magisk ring! Nu gäller det bara att få koll på det här med vändningar. Det är jag ytterst dålig på, känns så tråkigt. Och sen ska jag hitta något roligt att virka också. Efter tre grytlappar är jag ganska trött på det, om jag ska vara ärlig.

Bild 2016-01-04 kl. 15.25

Annonser

PACK MY BAGS AND LET’S GET MOVING

Klockan är 11:23 och jag sitter och tittar ut över Göteborg. Från andra hållet. Från Hisingen.
Jag har bar två dagar kvar att jobba nu, den 27e och den 30de. Sen är det över, igen.
Nu väntar jag bara på gårdagens tittarsiffror. Jag vill jubla över det tomma kontorslandskapet så jag hoppas att de är höga och imponerande.
Jag lyssnar på min spellista som jag döpt till Perfekt. Det är ordet jag använt mest sen april 2011. Ibland känns det utnött, men ibland inte. Jag försöker att minska användandet, men det är svårt. Det har liksom satt sig. Det är som med verkligen. Verkligen säger jag verkligen alldeles för mycket. På slentrian.
Det är så mycket som händer på slentrian tänker jag, så mycket som bara sker, och det verkar sällan finnas någon egentlig förklaring till mycket. Jag brukar tänka att jag får skylla mig själv, men orkar ibland inte med mig när jag hör hur jag låter som Katrin Zytomierska i sann reda-sig-själv-anda. Det är klart att jag har mig själv mycket att skylla. Men omvärlden runt omkring påverkar, varesig jag vill det eller inte. Ganska svårt att påverka är det också oftast.

Inför nästa år tänker jag lova en massa. Jag tänker strunta i att jag så ofta tänker att jag inte ska lova något för att det är svårt för någon så flyktig som jag att hålla saker, men nu ska jag lova så att hjärtat brister.

Jag ska stå närmre mig själv. Säga till när jag blir ledsen, eller arg, eller irriterad, eller glad för den delen också. Jag ska tala ur det obefintliga skägget med andra ord.
Och så ska jag skriva. Hela tiden. Här och på papper och i block och på tavlor. Jag ska skriva dagbok, blogg, krönikor och TV-idéer. Jag ska sluta tänka att jag redan skrivit det bästa jag haft att ge när jag var 22. 26 är inte sån big deal ändå, och jag är fortfarande ganska ung.

Det var det. Nu hoppas vi att vi tickar på över 200 000 tittningar för gårdagens program och sen tar vi jul. Jag kommer inleda morgondagen med att laga frukost, servera den och diska bort resterna på en frukost för de som inte har någon att fira med.
God Jul