Hej Berghs!
Nu har jag gått nästan ett och ett halvt år på Sveriges, ja världens, bästa reklamskola, och svarat på en herrans massa mail och frågor om hur det är att gå på Berghs, hur lärarna är, hur eleverna är, hur lektionerna ser ut, vad för mat som säljs i kaféet, om terminsavgiften är skälig och hur lokalerna ser ut.
Allt som oftast har jag svarat att Berghs är bra, att jag är stolt över att gå på Berghs, men som Ludvig Frössén skrev på sin Twitter idag så skäms jag.
Anna Romson var det bästa som hänt Berghs, hon var den enda stabilitet som nått mig under tre terminer då rektorn William Easton slutade, Staffan Rydberg slutade som ämnesansvarig, Sofia Strömberg blev ny rektor, Jan Tillberg stod mellan två stolar, Anna Laurin anställdes som ny ämnesansvarig.
Visst verkade det lite rörigt? Det kanske inte har varit fullt så rörigt, men för rörigt för en terminsavgift på över 40000 kronor.
Jag är ledsen att säga att det inte är med stolthet i rösten jag berättar att jag går på Berghs, utan att jag allt som oftast säger att det är för att odla bra kontakter. För Berghs är ingenting utan sina elever och duktiga föreläsare.
Det finns en lista i mitt huvud med saker som varit bra, en lista som ger mig glada minnen och ibland ett skratt, men så finns också listan över inställda och flyttade lektioner, om den dåliga kommunikationen med lednigen, om kurser som inte gett någonting, om löften som aldrig infriats, och nu beslutet att Anna Romson inte längre ska vara ämnesansvarig för reklamlinjen.
Det finns ett helt gäng önskemål också, nya mikrovågsugnar, längre öppettider, ett felfritt internet, fler bokningsbara salar och bättre arbetsmiljö, en dagligen uppdaterad hemsida, men det finns en sak som måste prioriteras högst av alla, det som vi utbildar oss i. Kommunikationen. Lyhördheten till omgivningen. Lyhördheten inte bara till personalen utan också till eleverna.
Nästa gång någon frågar hur det är på Berghs tänker jag säga som det är. Att kommunikationen ibland brister.