BEHÅLLA GREPPET // NYÅRSLÖFTE: CHECK!

Äntligen har jag ett jobb med Apple-dator igen! Det betyder fler photobooth-selfies! Kanske en varje dag! Det är ju kul att spara på under ett år. Jag börjar med den här. Flottigt hår men nya hörlurar. Jag börjar komma underfund med det nya nu. Börjar pricka av artiklar på min lista, börjar få grepp om hur mycket tid jag ska lägga på vad. Men budgeteringen är fortfarande ett aber. Vi får återkomma till det efter första numret. Då vet jag, så att säga mer.
Nu ska jag köpa garn så jag kan fortsätta virka. Mitt ena nyårslöfte har jag alltså redan lyckats med! Virka! Nu kan jag det. Både smygmaska, fast maska, halvstolpe, öka och minska och göra en magisk ring! Nu gäller det bara att få koll på det här med vändningar. Det är jag ytterst dålig på, känns så tråkigt. Och sen ska jag hitta något roligt att virka också. Efter tre grytlappar är jag ganska trött på det, om jag ska vara ärlig.

Bild 2016-01-04 kl. 15.25

2015 en sammanfattning

Lånade vilt av Cissi. För som vanligt är jag den som mest fyllde i Mina-vänner-boken själv pga avsaknad av större vänskapskrets. Och eftersom senaste intervjun som gjordes med mig inte ens går att hitta på internet längre är det väl inte mer än på tiden.


150707_emerentia-love_olle-kirchmeier_001
Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut?
Jag gifte mig, det var en första som förhoppningsvis också blir sista. Fast vi tänkte nog ha fest den sjätte juni varje år i framtiden. Och till bröllopet hörde en (fast egentligen två) bröllopsresor. Och så tackade jag för mig på SVT. Det har aldrig hänt förut heller.

Genomdrev du någon stor förändring?

Förutom att bli någons fru. (Och att någon blev min man) Så var det var ju det här med att tacka för mig. Och sen tacka ja till någonting annat. Ett jobb med en tidning istället för med TV. Släppa sargen och våga tänka att ”det ju inte kan vara så farligt” och så köpte vi hus. Det är stort. Huset är också stort, nu kom jag på det där med lamporna igen, vi saknar kanske en tio lampor för att ha ljus om sisådär 30 dagar då vi flyttar.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja min partner in crime. Jag ser mig numera som tant. Inte moster och inte faster, men tant, någon slags titel måste jag ju ha. Ska sanningen fram ploppade det ut ungar åt höger och vänster i år. Väldigt roligt och praktiskt att jag lärde mig sticka så att jag hade något att ge bort också.

Skärmavbild 2015-05-02 kl. 17.56.45
Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas
?
6 juni. Love och jag mot framtiden.

Evert+Emerentia
Dog någon som stod dig nära?

Evert. Min lille plutt somnade in i somras. Det var det värsta jag varit med om. När sommaren kommer ska vi begrava den lilla urnan under en buske i vår trädgård. I övrigt slapp jag begravningar i år.

Vilka länder besökte du?
England och Tyskland. Trodde det skulle bli Frankrike också, men det hanns inte med.

12813781
Bästa köpet?
Vårt hus, vårt gigantiska köksbord till vårt hus och mina höga-men-promenadvänliga-skor.

DSC_2825
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att Love och jag gifte oss och att vi under året hittat oss lite mer. Att vi skrattar sådär obrytt igen och kan ligga och skratta tills natten kommit och vi egentligen borde sovit för längesen, men det går liksom inte att sluta. Och så att det kom ett barn i somras också, han som jag är tant till. Då grät jag bakom mina solglasögon och alla andra trodde jag tyckte Blåvitt var extra fina just den dagen.

Saknar du något under år 2015 som du vill ha år 2016?
Små tassar mot trägolv. Och starkare armar.

Vad önskar du att du gjort mer?
Lyssnat på mig själv och struntat i förväntningar.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Ångrat mig och haft ångest över saker.

Skärmavbild 2015-12-30 kl. 23.41.06
Favoritprogram på TV?
Making a Murderer, The Jinx och Bron. Som P3 dokumentär fast på TV.

Bästa boken du läste i år?
Lilla Smycket av Peter Modiano.

Största musikaliska upptäckten?
Det som ibland läcker ut från vårt arbetsrum.

Vad var din största framgång på jobbet 2015?
Att jag fick möjligheten att jobba med Årets Sockerbagare från ax till limpa och nu att jag vågade tacka nej till att fortsätta och istället hoppa på att ta över som ny printchef på Djungeltrumman. Och att jag, trots att jag inte kände mig ett dugg säker valde att prova fem kvällspass på GP. Nu är det gjort och jag har utmanat mig själv.

Största misstaget?

Att jag varit för snäll. Som vanligt.

emerentia+evert
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Jag har nog varit mer mitt emellan. Med både Himalaya-höga-toppar och avgrundssvarta dalar. Att förlora Evert, men samtidigt vet att han inte längre mådde dåligt. Så har det varit mest. Att det onda också har något gott. Och när jag inte vågat lyssna på mig själv och varit för snäll har det istället gått ut över mig själv.

Vad spenderade du mest pengar på?

Bröllopet och onödigheter. Loppis-”fynd” jag inte behöver.

Något du önskade dig och fick?

Världens bästa man och ett himla bra bröllop.

Något du önskade dig och inte fick?
Nä, jag tror inte det. Fred på jorden.

Vad gjorde du på din födelsedag 2015?
Som alla födelsedagar firade jag den på Smaka bland vänner. Åt gravad lax, som vanligt och gick inte hem förrän natten kom.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Att det politiska läget varit annorlunda. Att jag kunnat göra mer.

mimi+willie
Vem saknade du?

Min syster sen hon flyttade och Stockholm. Alltid Stockholm.

De bästa nya människorna du träffade?
En kvinna som heter Maria som jag köpte tre Faktum-kalendrar av. Det var mitt års mest givande möte.  Vi smsar ibland.
 
Mest stolt över?
Att jag vågat. Och att jag var med och samlade ihop över 30 000 till några som behövde det mer.

Högsta önskan just nu?
Att januari ska gå fort och att vi får flytta in utan problem.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Jobba lite mer koncentrerat. Fakturera mer löpande. Lägga undan pengar och hjälpa andra. Och så tänker jag källsortera bättre och läsa mer om höns.

FAKTURERAT OCH KLART

Nu kan vi stänga 2015 tycker jag.

Bort med allt. All skit och allt mörker. Släng igen boken och glöm av det. Eller minns det med eftertanke.

Jag längtar till nyårsdagen mer än någonsin. Jag har bestämt mig för att det här, det blir mitt år det. 2016 är året då jag reser mig ur kortkontrakts-askan, putsar skorna och orkar mer. Kanske börjar jag träna igen. Kanske börjar jag gå på SPA mer, hälsar oftare på mina medmänniskor och vågar mer.

Och vågar säga nej.

Du behöver inte göra någonting, sa min vän till mig i mitten av året. Vid den tidpunkten kunde jag inte tro på henne alls. Jag hade massa saker jag behövde göra. Gå på födelsedagskalas, tvätta, städa, vara trevlig. Men egentligen behöver jag ingenting. Men det jag gör bör göras med lust.

Nu låter det lite som att jag gone all UnderbaraClarig här, men ibland faller saker liksom på plats.

Eller de gör det nu i alla fall. Sen kommer väl ångesten som vanligt framåt lunch. Fakturerat har jag i alla fall gjort.

VÄRLDEN BRINNER OCH HÄR SITTER JAG OCH TÄNKER PÅ INREDNING

Ibland behöver en få tänka bort saker. Det jobbiga.
Pauser.
Jag pausar med keramik och stickning och att tänka på inredning.
Världsliga ting.

Men jag ska göra gott också. Carina startade en insamling för att kunna köpa julklappar till papperslösa barn i Göteborg och när hon smsade och sa att vi fått in över 15000 var det som att benen vek sig. Tänk att folk gör sånt. När siffran var över 30 000 när vi var och köpte julklapparna har ajg fortfarande inte riktigt greppat.

Men inredningen då? Den samlar jag på pinterest.
Förutom en förbenat dyr soffa drömmer jag om det här:

Okej, inte en tupp, för det får vi inte ha i vårt tätbebyggda område, men höns, det drömmer jag om.
Bild lånad av Stora Skuggans 4H-gård.

Och att byta tapet i trappan i huset.

Och biostolar att sätta in i hallen, så det finns nåt att ta en paus i, eller bara hänga i när vi har fest.

Bilden lånade jag från Emma.

Ett växthus, allra helst av gamla fönster och lite vint och skevt.

Och sist, men kanske allra mest: en sval nos.

Men, det är ytterligheter. Och ytligheter. Jag är hel och ren och har tak över huvudet och en famn att somna i om kvällarna.

 

I VÄNTAN PÅ FRAMTIDEN


Det har gått segt med bloggandet. Mitt löfte om att från oktober skriva här varje dag har inte hållits. Men det är inte bara skriveriet som gått segt.
Efter att ha jobbat på korta kontrakt i några månader och samtidigt sökt jobb ville jag bara ge upp. När jag börjat söka jobb i skobutiker bara för att ha en inkomst, sökt jobb som marknadsassistent på något fräsigt bolag, men aldrig ens fått ett tack, men nej tack av någon av dem.

Det är som att livet varit på paus. Trots att alla andra jag mött som också gått på korta kontrakt, som kämpat med projektanställningar och personalpolitik från helvete säger att en inte får pausa. Att livet måste levas. Men när någon retoriskt frågar ”O när hade du tänkt att jag skulle hinna skaffa barn i den här branschen?” skiter jag i att det är en retorisk fråga utan svarar ändå. EXAKT! Säger jag. Skithögt. Fast bara inom mig. I verkligheten försöker jag räkna på SGI och förstå försäkringskassan om jag någon gång inom räckbar framtid skulle våga släppa sargen och tryggheten och faktiskt välkomna framtiden, trots att jobbmarknaden är så oviss.

Jobb är så viktigt. Status är så viktigt. Vem är jag om jag inte har ett häftigt jobb? Är jag någon då?
Och varför gick det så snabbt från att vara ung och lovande till att vara bara ingenting. Varken ung eller gammal och inte så lovande, men inte heller så erfaren?

I varje annons står det att företagen söker utbildade, hungriga, nyfikna och peppade, men samtidigt erfarna och gamla i gemet. Du ska komma med nya vinklar, men samtidigt känna branschen utan och innan. Och ingen går att passa in.

Och när något roligt väl dyker upp, är annonsen redan skriven åt någon fräck snubbe som öronmärkts från jobbet med allt ”ska göras rätt” trots att det inte alls görs rätt.

Efter veckor av väntan. Spontanansökningar utan svar. Eller löften om möten, nya kontrakt och ”snartsnartsnart” vet vi vem vi valt.
Då känns det så förbannat skönt att kunna slappna av. Att veta att efter jul. Då har jag ett jobb. Ett skitroligt jobb som jag kommer älska. Som redan ger mig en massa energi. Där det bara är att hugga i. Utan att oroa sig för vad jag ska göra om två veckor. Eller tre. Eller tio.
Ett jobb. Som att fått livet tillbaka.