Först måste jag berätta: Att skriva ner min förlossningsberättelse var det smartaste jag gjort. Det har varit som att samtidigt som jag tryckte på ”publicera” var bearbetandet över.
Ett hett tips till alla er som funderar, tänker och grubblar över er förlossning. Skriv ner och skriv ut. Sen om du vill att andra ska läsa, eller om du vill hålla den för dig själv, bestämmer självklart du, men det finns något terapeutiskt i att få skriva ner sin historia, med sina egna ord.
Kanske blev bearbetningen av födseln också naturligt avslutad nu när vi äntligen fått ge Stickan sina namn, att det blev så många var ingenting att göra åt, och när Loves drömnamn blev tilltalsnamn fick han helt enkelt ge med sig på fronten att det skulle bli fler än ett. Hans efter min farfar, André efter Loves bror, Styrbjörn efter Styrbjörn Colliander och Lovesson som Loves son och Lund eftersom det är vårt efternamn. Efter månader av grubblerier och funderingar på förlossning, föräldraskap och vänskap fick namnkalaset bli startskottet på framtiden.
Efter att i en veckas tid ha bakat till fördärvelse hade vi i söndags närmare femtio barn och vuxna hemma som skålade för Hans André Styrbjörn Lovesson Lund (när jag läser dem nu känns det som vi kanske satt namnet i fel ordning, men det är väl ingenting att grubbla över nu) och som åt kakor tills det sprutade ur öronen. Kanske därför det också känns som att det fortfarande är helg, vi andas fortfarande ut efter vår storstädning och storbaken.
Nu kan vi det här med namngivning känner jag, bästa tipsen: köp ungen en gästbok för alla gäster att skriva i, ta ett gruppfoto att klistra in i gästboken och gör små godispåsar utan godis men med andra små roliga saker i till barnen att underhålla sig med. Och ha en något mer rotad gräsmatta än vi hade. Och se för gudsskull till att få ett foto av barnet i de fina kläderna. Det missade vi.
Jag vill också passa på att tacka för alla tillrop, alla historier och alla små tack jag fått sen jag skrev min förlossningsberättelse, det trodde jag faktiskt aldrig och varje like och hejarop har värmt ända in i märgen.
Emerentia Leifsdotter Lund 